Tidsoptimistens

Jodå, var duktig i går kväll, och la mig i tid för en gångs skull! Är ju en riktig nattsuddare, jag vet, men super trött på morgonen. Önskar verkligen jag vore tvärtom, men men,,,,, Hursomhelst! Nu tror ni väl att jag ska duka fram värsta "sängkammarhistorian" förståss, med tanke på rubriken, och mitt tidiga säng gående, men icke sa nicke! Tvärtom!  När jag sov som bäst, vaknade jag av ett himla "ylande" i huset, och jag tänkte, att "Bam", katten, kanske hade busat och fått nån möbel över sig eller nåt. Jag rusar upp, möter J i trappan, som också vaknat, vi hittar "Bam" i vardagsrummet, klistrad mot fönstret, ylande som värsta, jag vet inte vad.... Då såg vi, på andra sidan fönstret, på fönsterbläcket, satt en annan katt, lika tätt mot rutan, och ylade i kapp! Visste inte om man skulle skratta eller gråta, jag menar, tänk om detta ska bli en ny vana de närmaste månaderna? Marskatter har man ju hört talas om! Vad det jag? Jag har aldrig haft en katt förut, men trodde att såna här känslor försvann  i samband med kastreringen? Har våran katt mött sin första kärlek? Fortsättning följer.....................