Tidsoptimistens

Brukar ju vara väldigt positiv, enligt mig själv i alla fall...
Senaste tiden, har jag dock känt att det vänt lite grann,
och det skrämmer mig på ett sätt! Livet blir lättare när man
har ett positivt tänkande, att man ser ljusglimtar i stället för
mörker, möjligheter istället för motgångar. Anledningen till
att jag känt mig mer negativ, kan ju mycket väl bero på värken,
men till stor del tror jag det beror på alla förändringar som nu
sker på min arbetsplats. Det har redan, bara på de två veckor
som jag har varit sjukskriven, förändrats i vår personalstyrka.
Den arbetskamrat de tog 50 % av tjänsten och flyttade den och 
henne till den kylda maten, men som skulle göra 25 % i vår grupp,
är nu ett minne blott. Nu har de även tagit  de sista procenten,
vilket innebär att vi nu ska tacka av henne! En annan arbetskamrat
tvingades i stort sett söka en tjänst, hon egentligen inte ville ha,
hon fick den, så även hon ska tackas av. Sen har vi ju G, söta, underbara
G som tack och lov går i pension. Visst, jag kommer att sakna henne, oerhört,
men hon får i alla fall slippa att vara med om alla försämringar. Hon kan ta vara
på sitt liv INNAN hon är helt utsliten.

Idag, just idag, känner jag mig ändå glad och positiv! Hoppas det kan
smitta av sig lite på min arbetsplats. Förstår att de haft några tunga veckor
De har ju trots allt jobbat under denna röriga tid, med olika bud om vad som ska
ske, hela tiden. Hoppas detta håller i sig nu, jag ska göra och tänka så som A-M
rådde mig till igår. Kanske "Änglahealingen" har gjort sitt! Hoppas och tror på det!
Sen hade jag och Björn ett intressant samtal igår också. Vi vet vad som är viktigt i
livet, vi kan glädja oss åt småglädjorna, vilket jag tror är mycket viktigt! Visst, livet kanske
inte alltid är en dans på rosor, det kan vara skit att gå till jobbet, men vi har ändå ett
jobb att gå till! Vi har familj, arbetskamrater, vänner, vi har mat för dagen och tak över
huvudet och vi är FRISKA!!! Vad har vi att klaga över? Både Björn och jag konstaterade
att de människor vi träffat på här i bloggvärlden, som lever med svåra sjukdomar, och som
kämpar varje dag, de är verkligen Hjältar! Deras styrka, mod och kraft ska vi lära oss av...