Tidsoptimistens

För exakt 11 år sedan, alltså 1998,  rökte jag min allra sista cigarett!! Känns skönt att Rökaren Malin bara är ett minne blott! Låter förståss ganska präktigt det där, men sanningen ser lite annorlunda ut. Hur det hela gick till, och själva anledningen till att jag slutade helt, är jag inte särskilt stolt över, även om det i slutändan var positivt! För 11 år dedan jobbade min gubbe i Norge, och eftersom trettondagsafton inte är någon helgdag där, låg han borta precis som vanligt! Min syster, som bodde ett par mil härifrån, var utan bil, då den var på verkstad, så hon och dottern Nathalie, då 13,  tog istället bussen hit och hälsade på. Självklart skulle vi ta tillfället i akt, att dela en flaska vin när det ändå inte var någon som skulle köra bil på kvällen. Vi hade det riktigt mysigt, pratade gamla barndomsminnen, skrattade och hade det jättetrevligt. När Nathelie gick och läste saga för mina barn, öppnade vi en flaska till, lagade lite mat, åt och fortsatte att ha det trevligt... Så långt var allt frid och fröjd! Men sedan smakade vi lite annat smått och gott i barskåpet, och blev i ärlighetens namn fulla både hon och jag! Vid 2-tiden på natten, ringde hon efter skjuts hem, och jag gick som väl var och la mig. När jag vaknade på morgonen mådde jag pyton, allt snurrade och jag spydde nog både en och två gånger! Vilken dag! hur jag överlevde den är fortfarande ett mysterium, och jag minns hur magen vände sig ut och in på mig, när jag stod och lagade mat till mina barn!! Efter det kunde jag inte se en flaska som innehöll alkohol, utan att bli illamående, och likadant var det med cigaretterna! Som jag sa, det är inget jag är stolt över, men det förde ändå med sig något gott! Jag blev rökfri, och en erfarenhet rikare... Har aldrig ens varit i närheten av det tillståndet efter denna dag........