Tidsoptimistens

Dagarna rullar som vanligt på i en himla fart, och jag tror att många av er är villiga att hålla med om att dygnet har på tok för få timmar. Gubben har nu börjat jobba i Strömstad, och där ska han vara i hela 8 månader. Blir svårt att vänja sig med att inte ha honom hemma om kvällarna, även om det bara gäller en kort period i livet. Jag ska heller inte sticka under stol med, att jag allra helst har honom hemma hos mig....

Hur som helst, häromdagen bestämde jag och min goa vän Linda att vi skulle boka en salubod på torget i Karlstad i slutet av oktober, dels för att visa upp våra pyssel, men också för att eventuellt sälja några av våra alster. Man fixar och pysslar en hel del, men problemet är ju att det blir fullt överallt! Denna idé gav mig en helt ny energi och dessutom en enorm skaparlust, så under veckan har jag både tillverkat, ritat och skissat upp jättemånga ideér som jag snart ska visa upp för min "partner". Ser fram emot torgdagen, om än för att det blir en skojig och ny upplevelse..

Idag ringde min sköterka på rematologen för att höra lite om hur jag mår, och hon frågade hur den nya medicinen har verkat. Pinsamt nog fick jag ju erkänna att jag INTE har börjat med den över huvudtaget! Då medicinen kan påverka både lever och njurar negativt, vill jag ju inte äta den i onödan.  Anledningen är ju att jag helt har missförstått min läkare, som förvisso är jätteengagerad, men tyvärr pratar lite för dålig svenska. Min tanke har ju varit att jag inte vill äta någon medicin förän jag vet vad mina problem beror på, men enligt sköterskan är det redan fastställt att jag har Psoriasis atrit!!!!

Vi måste med andra ord ha missförstått varandra helt och hållet!! Röntgen jag ska göra i oktober, är för att jag eventuelt har en kombination av två sjukdomar, INTE för att fastställa en.  Känns ändå skönt med en diagnos nu, för alla NIsom lider av någon form av värk, vet ju vad missförstådd man kan bli av omvärlden. Hur ofta man har önskat att det skulle syndas mer än det gör. All smärta och alla vakna nätter gör extra ont när man i mångas ögon bara räknas som "kärringsjuk"!!! Idag pratade jag i alla fall med min chef om det, och samtidigt visade jag mitt intresse att jobba i +70 huset som snart ska byggas i vår kommun. Där kommer det bli mer social samvaro och aktiviteter, och på så sätt skulle jag undvika de tyngre uppgifterna. Vi får se hur det blir med det....

Nog om det! Jag måste ju berätta om min goa son som börjat spela gitarr!!! Det är så himla mysigt, när man kväll efter annan hör ljudet av hans spelande härhemma. Nya melodier för varje dag, eller melodier... Mycket Johnny Casch, men också en hel del Black Sabbath och Iron man! Hursomhelst, duktig är han, så nu har jag fått skryta lite på kvällskvisten också. Nej klockan är mycket, ett eftermiddagspass är avverkat, och en tanke sänder jag till en av mina arbetskamrater som drabbats av en stor sorg idag... (Kom ihåg att själar aldrig säger farväl)

Var rädda om varandra, och som vanligt, en kram till alla som vill ha eller behöver.....