Minnesstund...
Idag är det exakt 10 år sedan min mamma lämnade jordelivet! Hur har åren bara kunnat rusa iväg sådär? Jag trodde inte jag skulle överleva en dag, och nu har det alltså passerat 10 år!! Att saknaden aldrig går över! Men det är väl så, när man förlorar någon man älskar så mycket? Jag har alltid varit "mammas tös", hängde alltid som en liten apunge på henne när jag var liten, där mamma var, där fanns jag..
Vi träffades i stort sett varje dag, men pratade ändå med varandra i telefon flera gånger om dagen också. Hon var så snäll och så klok, tänkte alltid mer på alla andra än på sig själv.. En annan sak var att hon alltid, alltid blev så glad när vi kom, hon sken som en sol, och sa -kommer ni? Vad roligt! Detta sa hon alltid, fast att vi var där varje dag. Man kände sig så välkommen där, och trots att hon hade svårt med mycket då hon satt i rullstolen, så försökte hon alltid göra det hon kunde. Hon spelade spel med barnen, målade med dom och visade väl för dom hur betydelsefulle hon tyckte dom var...
Jag tänker ofta på henne, men kanske lite extra idag. Min varmaste kram till himlen...
Jag beklagar... Men hon har det bra där hon är nu och vakar över dig, det är jag övertygad om. Men saknaden är förstås jättestor. :( Mamma är ju det bästa man har. <3 Stor kram.
Ja allt är bra! ;) Själv? Hoppas nu på att det ska bli varmare... Vi ska ju ut med husvagnen! Du då? Vad har du inplanerat i sommar?
Kramar Sus
åh, jag minns speciellt att vi brukade spela dedär "tårtspelet" som vi kalla det för. och när jag var riktigt liten lärde hon mig göra rosor av trolldeg.
tänker på henne varje dag men nu just i maj med hennes födelsedag, morsdag som var sista gången jag träffade henne och nu dödsdagen så känns det extra jobbigt.
Jaa du och jag är allt lika lilla Madde!! Du vet väl att hon kallade er barnbarn för sin medicinburk? Ni betydde ALLT.... kram
Hon låter som dig Malin :)
TACK Linn.... är jag bara hälften så lik henneär jag mer än nöjd!
