Avdelning 59

"Utsikt från en sjukhussäng"
 
Minns inte vad klockan var när jag kom upp på avdelningen. Men jag var totalt slut, trots att jag sovit i stort sett hela dagen mellan undersökningar och kräkattacker.. Mina barn ville komma in och hälsa på, och jag lyckades samla ihop de sista krafterna till besöket. Ansträngde mig i ärlighetens namn för att se så pigg ut som jag bara kunde.. Tyvärr både spydde och "sluddrade" jag, kroppen ville heller inte lyda riktigt, så de genomskådade mig nog snabbt. De var så ledsna och rädda. Som mamma vill man ju inget hellre än att trösta och lova att allt ska bli bra, fast det är tufft i såna situationer. När familjen åkt hem, kom kvällens prövningar..
 
Efter att ha jobbat i hemtjänsten i många år, var jag ju så van att vara den som hjälper och stöttar. Nu var rollerna ombytta, och känslan tar jag med mig som en erfarenhet. Jag kan välja där, att känna mig utsatt, förnedrad och i underläge, eller se det som en erfarenhet. Orden som jag var så van att säga, "- ingen fara, jag hjälper dig" och "vi är så vana". Det är en tuff känsla när vårdaren är betydligt äldre än en själv..  Men som sagt, en erfarenhet rikare är jag, utan att skriva några detaljer..
 
 
Hela nätterna de första 5 dygnen gjordes regelbundna kontroller. Blodtryck, puls och syresättning gjordes. Lyft av höger och vänster ben och arm, rabbla personnummer och datum.. Dygnet runt uppkopplad till EKG. Så ofantligt många blodprover som togs, de kollade verkligen ALLT för att ta reda på vad orsaken till denna propp var. Scannad från topp till tå med både ultraljud och olika typer av röntgen. Härligt nog var alla prover bra, det dom hittade var att jag har ett hålrum i hjärtat som de tror är orsaken.
 
Människor kom och gick varje dag på rum 15.. Det var bara jag och Elsa 90,  som troget stannade kvar.. Blev lite konfunderad över en av nattgästerna, som hamnade i sängen brevid mig.. Han talade vitt och brett i telefonen om hur dålig han var, han kunde inte gå ur sängen ens sa han tíll alla som ringde upp honom, och minuterna efter att han la på luren kutade han ut i dagrummet eller på toa..  VILL en del vara sjuka? Han åkte hem lika snabbt som han kom..
 
Personalen var helt okej tycker jag.. en del bättre och en del sämre, som på alla ställen. Fastnade speciellt för 2 av undersköterskorna, Stina, som hjälpte mig första kvällen och dagen efter. Hon hade som jag en "karriär" i hemtjänst, för att sedan bli planerare.. Hon var fantastisk på så många sätt.. Och så har vi Linda.. Linda hade sin vecka som var full av arbetspass så henne träffade jag nog mest.
 
En kväll, jag hade svårt att somna, tankarna flödade i fel riktning och jag hade svårt att vända som rätt.. Då kom Linda.. hon såg direkt att jag hade en svacka, satte sig pä sängkanten och började prata, först om allt möjligt, men sedan frågade hon hur jag mådde.. Jag blev så varm i hjärtat, hon såg MIG, såg att jag funderade för mycket och hjälpte mig rätt i tanken igen. Innan hon gick vidare så gav hon mig en lång och innerlig kram.. Den kramen betydde och betyder så mycket för mig.. jag är ingen superkvinna! Jag försöker att tänka positivt, och tänka att allt ska ordna sig.  Men då och där, gick det upp för mig vad som KUNDE ha hänt, och det blev banne mig tufft..
 
Linda ja.. En annan kväll, då var det lilla Elsa som hade det jobbigt.. Jag hade svårt att varva ner själv, och därmed svårt att somna. Då kommer Linda in, sätter sig hos Elsa och småpratar.. Elsa pratar om när hon var liten, om sina föräldrar, tuffa händelser från barndomen.. Elsa gråter och Linda tröstar.. Så himla fint samtal dem emellan, jag tror aldrig jag kommer glömma det. När Linda gick ut ur vårt rum var jag tvungen att tacka för det fina samtalet.. jag kände mig lugn i både kropp och själ.
 
Så fick jag komma hem. Så underbart! Fick med mig en manick som jag mäter mitt EKG med, 3 gånger om dagen. När detta är gjort tar de ställning till om jag ska vidare till Göteborg eller inte.. Förhoppningsvis räcker det med den medicinering jag fått, och att jag slipper operation!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Marita

Så många kloka tankar.Med öppna sinnen går det ju att ta sig igenom sjukdomar och diverse besvär. Vi som är sjukvårdsutbildade har ju oftast mycket nytta av våra kunskaper.Det var så skönt att få träffa dig en stund under helgen och få se att du är dig lik.Strålande och klok. Nu ska du fortsätta att vara rädd om dig.Styrkekramar i massor.

2015-09-28 @ 19:50:20
Postat av: Anonym

Tack underbara Marita! Önskar att vi fick prata lite mer men vi har ju telefonen att ta till. Kul att se er.. blev rörigt i huvudet bara.. kram ❤

2015-09-28 @ 19:59:46
Postat av: Soffie

vi,Ken himla tur att du är hemma nu och att du sakta börjar bli bättre men usch vad läskigt ,vad gör de åt hålrummet i hjärtat?
Hoppas du nu får det lugnt och skönt och att din katt kryar på sig snabbt(såg på FB) kram

2015-10-03 @ 20:35:25
URL: http://soffie69.blogg.se
Postat av: Soffie

Hoppas du mår bättre nu kramen ❤️

2015-10-06 @ 21:03:11
URL: http://soffie69.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0