Pysselkavalkad...

Pall från ikea lite tillpysslad..Närbild på köksbordet. Perfekt när man har en snickare i huset, så man får de mått man vill :)"Malinda Ide´& designs" storsäljare... Perfekt doppresent!Citatstavla med ljuskopp...Affirmations spegel
Ny bekladnad till 3-liters vinerna...
 
 

18 Mars,,,,

Denna dag för 28 år sedan var en stor dag i mitt 17.åriga liv..  Min något äldre syster fick sitt första barn, blott 18 år gammal. Jag var i skolan, när pappa ringde skolans reception och meddelade att det var dags. Min syster ville att jag skulle följa med, tills pappan anlände, och han befann sig många mil bort.. Det var så stort, det ÄR så stort! Att uppleva livets mirakel på så nära håll, och detta barn kan jag ibland se som en skänk från ovan. Min pappa var ju redan då sjuk i cancer, och någonstans var det meningen att N skulle födas, att min syster fick barn trots sin ringa ålder..
 
Pappa och N fick en alldeles speciell relation. All den lilla kraft han hade gav han till henne, och jag minns när han var som sjukast låg han på golvet och lekte med henna, byggde kojor av kartonger, busade och bara fanns nära. När han så, 1½ år sedan inte orkade längre, var sorgen obeskrivlig. 
 
Men någonstans, mitt i allt mörker, gladdes vi åt lilla N:s soliga, glada ansikte. Mamma kallade henne sin medicinburk. Det är där man ser meningen med att hon kom till oss just då..VI sågs i stort sett varje dag och hon var en mycket stor och viktig del av mitt liv..
 
När jag ser tillbaka känns det så ofattbart att hon funnits hos oss i 28 år nu.. Hon är själv mamma och jag är så stolt och glad att ha fått äran att finnas i hennes live genom åren. 
 
Grattis igen Nathalie på din dag. Vi syns på söndag.

När det går åt rätt håll..

Efter att ha varit hemma från jobbet i en vecka pga ryggen, känner jag mig nu lite bättre igen. Var nog klok som verkligen lyssnade innan det blev sådär riktigt illa, det har jag verkligen tjänat på. Svår balansgång det där, när man så gärna VILL jobba.. Jättetråkigt att jag missade pensionärscafeét i onsdags också. Den svider faktiskt mest! Men nu glömmer vi det som varit och ser framåt. 
 
Har haft en härlig dag idag, för jag har pysslat en hel del, och det är så himla skojigt. 1 dopstol är klar, och nästan en citatstavla. Har lite att göra på 2 halsband också, men kvällen är inte slut än. Är väldigt roligt att mitt och Lindas lilla "hobbyföretag" spridit sig genom hela sverige. Vi har verkligen fått beställningar från alla hörn av landet, men vi har också skickat våra alster till Norge och Irland. Vi har alldeles lagomt att göra och det tycker vi om. Fortsätter nog som en hobbyverksamhet, även om vi blivit tillfrågade av en butik i Karlstad som vill ha våra alster där till försäljning. Smickrande.
 
Försöker att städa lite i pysselrummet nu, jisser vad rörigt det blir där! Förutom att jag pysslar där, är det ju ett rum som allt åker in i.. Vet man inte vart man ska göra av något, så hamnar det till 99 % där. Tänkte ett tag att byta ut pysselrummet mot ett större nu när det blir ommöbleringar till följd av att Josse flyttar. Casper vill flytta ner till hennes rum, och vi funderar på att göra om Caspers rum till vårt sovrum, och då blir vårt sovrum ett gästrum, vilket är jättebra att ha!! Då kan Josse sova här hemma om Niklas är på golfresor och liknande.. Sen kan släkt och vänner få eget rum om det blir nattsudd :)
 
 

Krämpor...

Från att ha skrytit f.ör allt och alla om hur bra min kropp varit senaste tiden, gör jag en liten rörelse fel, och PANG, så var det här igen... Jäkla kropp, jäkla rygg just nu! Jag VET att det inte är livshotande, jag VET att många har det värre.. Men jag lever i min kropp, i det som finns omkring just mig, och ibland orkar jag inte hålla min klagan borta. Visst får jag lite dåligt samvete efteråt, men jag måste liksom få det ur mig...
 
Sjukskriven igen då, det gillar jag verkligen inte att vara. Behöver mina rutiner, då mår jag allra bäst! Haft ett par veckor där det ena utlöst det andra, så jag gissar att kommande veckor blir MYCKET bättre :) Fredagen för 2 veckor träffade jag ju 2 av mina gymnasiekompisar och vi hade bara sååååå roligt!! Vaknade dock upp på lördagen och kände en ömhet i min vänstra kind. Dagarna gick och jag svullnade alltmer. Tänkte att det var väl någon körtel som svullnat upp, tog det med ro, men på onsdag kväll var jag riktigt svullen så jag gick till doktorn. Han hittade inga fel, men gav mig oroande vibbar, och skulle det inte ge med sig skulle han skicka mig akut till ÖNH. 
 
Som tur var vände det och svullnaden gick ner. Då var det dags för ryggen! En enda liten felvridning och pang, där satt den! Ryggen värkte som om den skulle gå av när som helst. Har ju mediciner att ta till när detta händer, så både stesolid och oxinorm intogs. Efter några dagar blev jag då hård i magen, och det kom som ett brev på posten.. Som grädde på moset brände jag mig rejält när jag gjorde soppa och skulle mixa den. Locket från mixwern flög av, höll väl inte ordentligt. Så då fick man lite brännblåsor också...
 
Jaja, ryggen är liiiite bättre i alla fall, men att sitta är ingen hit, så tyvärr missar jag ju Örebro och min gudsons hockeymatch där. Är så besviken över detta, då man så sällan har möjligheten att vara med när han spelar. Men det blir att bita i det sura äpplet OM det inte händer något positivt under natten? Man vet aldrig.... :)
 
Så där ja! Då har jag gnällt av mig massor! Men jag är väldigt glad idag trots allt! Någon som jag önskat och som är mer än värd det har fått en fast tjänst i kommun idag. Jag är glad så det spritter i hela mig... Några fler har också fått det, vilket är superkul, men lilla L... Hon har kämpat så hårt för allt och är ett bevis på att man kan komma långt med att TRO och att aldrig ge upp.. 
 
Sov gott!  
 
/Malin

Summan av kardemumman,,

Sista lediga dagen, och jag var åter uppe i ottan. Idag skulle C tillbaka till KMTI för ny behandling och jag körde in honom. Har gått riktigt bra att köra denna vecka, även om det blev lite jobbigt på hemvägen. Men ändå inte i närheten av hur det har varit. Känns så himla bra.. Idag ville Peter Sutton testa stötvågsbehandling på nacken, vilket innebär rejäl smärta efter varje behandling, men på sikt ska det vara riktigt bra. Håller tummar och tår! Vill ju så gärna att det ska bli lite bättre för C. Det är värt mer än alla pengar i världen, och jag ber mina små "änglar" om att dom hjälper till på vägen..
 
Har nu varit ledig en hel vecka och jag måste säga att det varit mer än underbart. Har inte hunnit med allt jag önskat, men försöker se mina begränsningar och att mina vänner inte kan ses när jag har möjlighet att ses. Svårt att få till det ibland.. Lediheten har doch varit väldigt rogivande och precis det jag behövde. Önskar att jag hade haft en vecka till, men man kan ju inte få allt här i världen...
 
Torsdagen var ju jag, Josefine, Syster yster och brudarna till Charlottenberg på en shoppingtripp. Vi hade det verkligen superskojigt och lär snart göra om det.. Fredagen blev det lite gott blandat på, och på kvällen åkte jag till Pitchers och mötte upp 2 av mina gymnasiekompisar. Så himla kul att se dom ordentligt, och jag måste säga att man inte kände av att man i stort sett varit ifrån varandra i 27 år. Skrattade tokmycket, och vaknade på lördagen av att jag var öm i kinden. På söndagen hade jag värsta svullnaden där, så frågan är om det beror på allt skratt eller på något annat.. Ömt och svullet är det, men jag hoppas att det snart går över. 
 
Lördagen bestog bara av pyssel tror jag, och i söndags var vi i stan och handlade en massa nödvändigt. Även måndagen pysslade jag, allt tar sin tid, men idag fick jag supertrevligt besök av min vän och kompanjon Linda. Så himla roligt att träffas, och man märker vad man saknat henne när man väl fått till en liten date. Julgardinerna har äntligen åkt ut ur köket, så det känns mer än bra.
 
I morgon väntas det jobb igen, och det blir nog en spännande dag på vårt Cafeé.. Tone Wattum från Norge kommer och underhåller och många tror att hon kommer att dra massor av folk. Spännande! Hoppas "mina" FINA  pensionärer blir nöjda med dagen. Från nästa eller nästnästa vecka blir det för övrigt nytt schema i planeringsenheten, så nu blir mina lediga dagar ett minna blott, och jag gör kortdagar varje dag. På gott och ont det där. Hoppas man inte blir stressad igen när man inte hinner det man vill på arbetsdagen..
 
Jaa, det var väl allt för nu.. Rekord här. Två inlägg på bara några dagar. ;) Nu blir det duschen och sedan bingen. Natti natti!
 
Kramar malin 

Vad ska jag skylla på?

Nu har jag varit sådär dålig på att skriva igen. Vet inte riktigt vad det beror på, men kanske är det så att behovet går lite i vågor. Ibland är ju behovet att skriva av sig riktigt stort, ibland behöver man det inte alls. Allt liksom bara flyter på..
 
Jag har ju alltid skrivit mycket. Älskade att skriva uppsatser i skolan, och skrev mycket dikter på fritiden. Jag har även skrivit dagbok ända sedan jag var liten, och hade en sån där dagbok med en liten, liten nyckel i guld. De flesta tjejer har nog haft en sådan. Men för mig fortsatte skrivandet, år efter år ända tills barnen kom. Då skrev jag istället i en varsin bok till dom istället för en sån där "Boken om mig", som de flesta annars har..
 
När bloggandet slog igenom, läste jag många, men sedan började jag så småningom att skriva i en egen. Jag hade en handfull bloggar som jag följde varje dag, och jag kan uppleva att vi lärde känna varandra trots att vi aldrig träffats. Vi peppande varandra när någon var lite nere, tipsade varandra om olika saker och gladdes med varandra om något speciellt roligt inträffade. Flera av mina bloggkompisar har också lagt ner sitt bloggande av olika skäl, och en av dom, en mycket speciell människa finns inte längre hos oss, men mina tankar är med henne väldigt ofta. Märkligt det där, hur en annan människa verkligen "sätter" sig, trots att man  aldrig någonsin träffats eller ens pratat med varandra på annat sätt än genom kommentarsfältet i respektive blogg.. Sabina, du är den starkaste stjärnan på himlen, för jag har aldrig mött någon så speciell som du...
 
I dagarna firade min Jossa 1-årsjubileum med Niclas, och nu har de köpt sig en trerummare och flyttar den 7 april. Det kommer att bli konstigt, då blir vi bara 3 härhemma, men jag är otroligt glad för hennes skull. Hon har träffat en genomsnäll kille och jag kunde inte ha önskat mig mer.. Men då han redan har en etta så har jag fåt vänja mig lite att hon är borta många dagar och nätter i veckan. 
 
Arbetsmässigt är det fullt upp och under hösten har jag varit väldigt sliten efter jobbet, så det har inte blivit alls så mycket socialt som jag önskat. Kroppen har varit ganska snäll i alla fall, det är väl bara yrseln som tilltagit mer och mer. Från början var jag ju bara yr när jag körde bil, men senaste månaderna har det kommit både när jag står, går, sitter och ligger.. Lite läskigt är det, och jag skulle kanske, som min gubbe säger, kolla upp det.. Man tänker ju att det ska gå över och skjuter upp läkarbesöket. Efter att ha blivit utskrattad senaste gångerna jag besökt vårdcentralen så känns det ju sådär. En läkare satt till och med och googlade på mina krämpor..Väldigt tråkigt, och jag är tacksam att mina bekymmer inte är livshotande, för stackars den som verkligen behöver riktig vård..
 
För att utesluta att det är pga jobbet och alla dess uppgifter som gör mig yr, har jag nu tagit lite ledigt för att se om yrseln lanar av lite.. Och jag har hittills haft underbara lediga dagar. På torsdagen var jag, Josse, Syrran och syskonbarnen till Charlottenberg på shoppingrunda, och jisses vad skoj vi hade. Igår fredag, trotsade jag min trötthet och träffade två gymnasiekompisar. Det blev god mat och gott att dricka, en snabb resa genom de 27 år som gått sedan vi sågs ordentligt sist. Otroligt många skratt blev det, men också mycket allvar. Märkligt det där, att trots alla år, finner man varandra direkt, precis som om åren aldrig existerat.. Vi kommer definitivt träffas snart igen.
 
Idag har det i stort sett bara blivit pyssel, vilket heller inte är så bara.. Orken har inte funnits för det heller på länge, så det är skönt att få lite beställningar klara. Nu ska jag slappa lite framför tvn, och sedan blir det bingen.. Mycket ska hinnas med i morgon hade jag tänkt. En kram till alla som vill ha eller som behöver 
/Malin
 
 

Julen 2013

Haft en underbar Jul och ledighet däromkring.. Jobbade sista dagen fredagen den 20:e vilket gjorde julens förberedelser lugna och fridfulla. Varit jätteförsiktig med allt jag gjort, för i år ska jag bryta trenden med vistelse på akuten.. Har varit på besök där i december, senaste åren, antagligen för att jag vill mer än kroppen klarar..
 
Men i år har jag varit KLOK!!!! Har nog med åldern att göra. ;) Allt var inte  klart den 23:e, men jag valde att blunda för det. Det viktigaste, Julgranen och maten var på plats, familjen också, så vi hade myskväll med den årliga traditionen BINGOLOTTO  istället. Och vet nu? Det blev jul ändå.. En riktigt trevlig sådan..
 
Lite pyssel på julaftons morgon, men sedan kom familjen Malmgren hit lite tidigare för jag och Moa hade bestämt att vi skulle se på Kalle Anka tillsammans. Strax innan 16 hämtade Josefine svärföräldrarna och det blev massor julmat tillsammans. Tomten kom på besök under vårt fika och vi avslutade kvällen med biljardspel för de yngre och lite vinglögg för oss lite "mognare"..
 
 
 
På juldagen var vi bjudna till svärföräldrarna på middag tillsammans med Malmgrens, och på kvällen satt vi nog mest och jäste efter alla godsaker vi vräkt i oss. På annandagen bar det av till familjen Nordhströms i Värmlandsbro, så även den dagen försvann i ett nafs.. Fredagen blev det en tripp till stan för lite mellandagsrea för att på kvällen avslutas med att äntligen inviga vår bastu! När vi flyttade in i vårt hus -91 var bastun helt oanvänd och det enda som fattades var golv  ochaggregat.. Ofattbart tog det oss så många år att skaffa detta, men nu så... Kändes jätteskönt.. Tror gubben tycker att vi investerar i lite bubbelbad också, han fick nog mersmak ;)
 
Idag blev det en liten runda på Mitt i City, vilket inte blir så ofta.. Bergvik har ju det mesta och det känns enklare på något sätt.. Sedan blev det lite slarvmat på MC Donalds innan vi gick på bion " Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".   Riktigt bra faktiskt, och vilken otrorlig skådespelare han är, Robert Gustavsson.. Och Mia Skärringer, man skrattar bara man ser henne ju...
 
Summan av kardemumman är att jag haft en supermysig jul.. En och annan promenad har vi tagit oss när vädret tillåtit, och jag har njutit varjenda sekund. Önskar dock att jag hunnit träffa några nära och kära som jag saknat, men det ska nog snart hinnas det med...
 
Nu är det snart ett nytt år.. Då kan det hända grejer ;)

Mitt & Lindas Pyssel....

När livet rusar och man känner stress och annat negativt, smyger jag in i mitt förvisso stökiga pysselrum och PYSSLAR!!! Det ger ro i både kropp och själ det.. 
 
 
 
 
 

Idag kom jag på...

...att det faktiskt snart är advent!!! Och att jag faktiskt HELLRE väntar med badrumsrenoveringen till efter jul! Vill INTE vara mitt i en renovering under årets finaste tid.. Längtar efter julen, som en liten unge. Blev lite full i skratt idag, då jag, Josefine & Niclas åkte till stan. J hittade massor av julsaker, så som kalender, pepparkaksformar och annat, hon riktigt lyste av glädje över dessa små saker, precis som jag... Undrar om N vet vad han gett sig in på? 500 % jul lär det bli för honom i år, för svärmor är väl i sammma värld som J ;)
 
Kram till alla som vill ha, eller som behöver.... ♥
 
 

Tvära kast...

Tvära kast mellan inläggens innehåll... Mitt i allt lite renovering, som sakta men säkert börjar ge resultat Det har tagit sin lilla tid, varken jag eller gubben är särskilt stressade och måste ha allt klart, även om jag tyckte det blev lite väl segt denna gång.. Så är det väl när man har en golffrälst karl i huset ;) Men NU, är lilltoaletten äntligen klar!!!!! Vi hade ju klädkammare där innan, men nu inför badrumsrenoveringen tyckte vi det vara klokt att fixa till en liten extratoalett.. Här är resultatet!!!
 
 
 

Höst...

Sommaren har passerat, och jisses så snabbt det gick.. Tror att alla fått njuta av det fina vädret sommaren 2013 har gett oss i alla fall... Känner dock starkt att tiden inte riktigt räckt till! Jag vill så mycket, men ork, och speciellt tiden, räcker inte riktigt till.. Så har vi det väl lite till mans kan jag tro. Älskar att umgås, men har också ett stort behov av att bara vara. Att bara vara i stunden.... Tänker mycket, vad bra jag faktistkt har det.. Visst önskar man att en del saker skulle vara annorlunda, men i det stora hela, är jag så otroligt tacksam för vad jag har!  
 
En arbetskamrat till mig har ju drabbats av en rikig tragedi.. Hennes son har fått en hjärntumör!!! Tänker ofta och mycket på hela familjen.. Återigen önskar man att man hade det där trollspöet.. Varför ska små oskyldiga barn drabbas??? Vad finns det för mening? Tänker också att OM inget sånt här händer, hur ska vi då ha förmågan att uppskatta livet, glädjen och de mirakel som faktiskt, hela tiden, händer omkring oss?
 
 

Ont....

..... i hjärtat!! För snart 2 år sedan, närmare bestämt den 9:e december 2011 så blev jag och Casper påkörda bakifrån av 2 bilar som både körde för fort och dessutom inte höll avstånd.. De hann därför inte reagera när vi blinkade höger, utan körde med en hög fart in i vår lilla Skoda Fabia.. 
 
Minns fortfarande "knycket" i sonens nacke, men kunde väl aldrig drömma om hur jävligt det skulle bli för honom efter detta... Många turer har passerat efter, med värk, läkare, röntgen mm.. Efter att i stort sett blivit nonchalerade av  VC tog vi saken i egna händer och kontaktade KMTI..
 
Efter undersökningar konstaterades wipleschskada i nacken, och efter att nackspecialist och sjukgymnast kikat på sonen, kom "domen".. 15 % muskelstyrka i nacken!!!  Att överhuvudtaget kunna jobba som snickare, trodde de var omöjligt! Till saken hör att C tar studenten i Juni, han är i stort sett klar ju!!!
 
Som en rak höger!!! VARFÖR Casper??? Jag har så många konstiga fel och diagnoser redan, så varför skulle han, och inte jag få detta??? Jag skulle ge allt för att ta det ifrån honom. Känner mig så skyldig, även om det är bevisat att det INTE är mitt fel så hjälper inte det ett endaste dugg..
 
Att se sin son ha så ont, att inte kunna sova på natten, se sömnbristen göra honom både blek och "låg".. Fy!! Inget livshotande tänker ni, och det är sant... jag är glad att det inte är det, men någon vidare livskvaliteè ger det inte heller tyvärr..
 
Återigen, VARFÖR kunde inte jag få detta istället???

Full rulle..

En extra ledig dag, då jag tog mina övertidstimmar och unnade mig en ledig fredag. Så himla skönt med sovmorgon, attt hinna få undan en massa måsten, bland annat att röja ur klädkammaren som nu, återigen ska bli en lite toalett, Det mesta är inhandlat, så som panel till väggarna, golv, tvättpelare och Ny toalett ...Tror att det enda som fattas är en lampa!!! Då lilltoaletten är klar så blir det att lägga golv i bastun, sätta in bastubelysning och SEN.... Sen är det äntligen dags för BADRUMMET!! Har längtat massor eftter den renoveringen. Känns som om det är den som är kvar... sen har vi nog röjt omkring i hela huset! 
 
hbb

Kan inte....

Kan inte sluta tänka på T!!! Det känns så otroligt ofattbart och konstigt att hon drabbats av en STROKE! Hon har liksom inte åldern inne ju! Det är många mil emellan oss, men jag skänker henne så mycket energi som jag bara kan, och jag tror att hon vet att jag finns här om hn behöver mig..
 
Kärlek & Omtanke ♥

Livskvaliteé

Många hektiska månader har passerat, det har varit extremt mycket på jobbet, men i det stora hela har det varit både roligt och lärorikt. Även om arbetsdagarna under en tid gick över till sen kväll, och jag har varit trött och halvt medvetslös när jag åkt från jobbet, så har jag, efter bara en kort stund i hemmets lilla vrå, sakta känt den mesta av min energi kommit tillbaka... Inte allt, men ändå en stor del! Mitt hem och min familj... att bara vara nära, det tankar mig på ett otroligt sätt, svårt att förklara, men är min räddning många gånger...
 
Innan min rygg brakade denna gång mådde jag inte särskilt bra.. Nacken värkte och jag mådde illa sista timmarna innan hemgång, och jag borde ha stoppat det redan då.. Sjukskrivit mig. Men dum som man är, så tror man att det ska vända, att det ska bli bättre.. Men det blev det ju inte. Något mer som jag kände var hur mitt tålamod, (som oftast är ganska bra) svek mig.. Jag blev irriterad, kände mig negativ och ledsen... Inte heller min stil. Jag försöker alltid vrida och vända på det mesta.. tänka positivt, tycker jag själv i alla fall. Men det gick inte längre, och jag påverkades av andra, vilket jag inte brukar tillåta mig annars..
 
Ryggen brakade, första en och en halv, två veckorna var tuffa.. förutom värken så gick min hjärna på högvarv. Jag vred och vände på det mesta, analyserade... Sista veckan av sjukskrivningen har jag ändå fungerat ganska normalt.. Först tänkte jag avbryta den, gå till jobbet en vecka innan, men jag ändrade mig, och det är jag glad för.. Jag hann få lite distans, började fungera normalt.. skyndade långsamt! 
 
Jag är så glad över alla mina vänner, som mailat, smsat eller besökt mig under dessa 3 veckor! Det har betytt massor, varje litet ord från er, har tankat mig med positivt tänkande och energi och jag är så glad att ha er i mitt liv. Hoppas bara jag ger er något tillbaka.. Att jag är värd er omtanke! Säger inget mer, ni vet vilka ni är!
 
Livskvaliteé... vad är det för dig? För mig är det att ha en familj, ett hem, där du kan tanka energi, bara vara den du är, inga krav.. Och mina vänner såklart! Jag behöver inte resa jorden runt, det jag behöver och mår bäst av finns alldeles härintill, och kostar inte en endaste krona och jag är så otroligt tacksam över det...

Att skynda långsamt..

Tycker nästan det är magiskt! Fredagen innan midsommar, bar inte benen mig på kvällen, då jag var på akuten.. Och nu känner jag mig nästan som vanligt igen. Gjorde bara en liten dum grej igår, satt på sängkanten, lite snett i kanske 5 minuter, och på den lilla stunden kände jag att något blev på tok. Ett steg tillbaka igen, eller kanske bara ett halvt...
 
Om jag kunde lära mig att TÄNKA! Jag vet ju att jag måste tänka mina förflyttningar, hur jag sitter när jag är så här skör, men inte då... Nåja, blev inte så farligt i alla fall. Idag ska jag försöka mig på lite längre promenader. Har gått små korta bara hittills, men jag måste försöka lite mer. Tanken är att inte vara sjukskriven hela tiden ut,  utan försöka gå tillbaka lite innan. Samtidigt ska jag försöka att inte stressa på mig och skynda långsamt så det inte blir värre istället.. För sen gäller det att hålla fram till semester, minst!
 
Jaja, det vet ni väl alla, hur svårt det är att stoppa sig själv när man vill för mycket? Där är nog de flesta av oss ganska lika.

Midsommar 2013

Jodå, det blev allt midsommar i år också, även om den inte blev riktigt som jag önskat. Eftersom systerysters barnbarn Calle skulle vara med och fira midsommar för första gången, så ville jag ha det lite som när mina barn var små. Då gjorde vi i ordning en egen midsommarstång, plockade blommor på morgonen, och klädde den tillsammans med våra och barnens vänner som vi oftast firade ihop med då..  Sen är det ju midsommarmaten... Där drog vi ner på menyn en del, men vi blev alla mätta och belåtna ändå!
 
 
Vi åkte till Liljedal i år, där vi mötte upp syster yster med familj. Bara Calles pappa Fredrik som saknades, han låg ute på jobb. Där minglade vi omkring och träffade en massa folk som jag inte sett på väldigt, väldigt länge.. Fick avstå dansen kring stången i år, men fick kika på när Nathalie, Lille Calle, Josefine och Emelie dansade, och det var inte så dumt det heller.. Calle fiskade även i fiskdammen, men var nog mest intresserad av alla hästar och hundar som han såg runtomkring sig..
 
Sedan bar det iväg hemåt, jag la mig och vilade en stund medan de andra påbörjade maten. Emelie gjorde potatissallad, Linnea och Josefine gjorde ostpaj, Fille grillade och gjorde sallader. När Niclas kom från jobbet ordnade han med sillen och dess tillbehör. Josefine styrde nog upp resten av tilltuggen, och det enda som blev bortglömt var laxen. (HUR vi nu kunde glömma den?) Lyxigt värre, att bara få allt serverat sedan, även om jag tycker om att fixa i ordning själv också..
 
Vi hade riktigt tur med vädret, det var soligt och fint på dagen, mulnade till sig på eftermiddagen, men regnet kom först på kvällen, och då satt vi ändå under altantaket, och jag tycker det är lite mysigt att höra smattret på taket.. Förutom vi förstnämnda (min och syrrans familj), kom och gick det folk under hela kvällen sedan. Kul! Ulrika, Marcus och Carro dök upp, och stannade till de sista vid.. jaa, var hon rent av 2.30? Några av Caspers kompisar dök också upp, och så även barnens kusin Simon och en av grannarna.
 
Det blev lite bad, kubspel, musik, prat och många många skratt, och även om jag var halvt död igår av trötthet var det värt allt. Så himla roligt hade vi! Hoppas er midsommar var lika härlig som min!!!
 

Jag vill, jag vill, jag vill.....

Läkaren ringde idag, och ändrade medicineringen men förlängde också sjukskrivningen. Känns sådär, avskyr att ställa till det i semestertider! Sen vill jag bli piggare, NU!!! Har sett fram jättemycket mot årets midsommarfirande, plocka blommor, klä och dansa kring vår egna midsommarstång. Äta gott, och bara mysa med nära och kära!
Jag tror på tankens kraft, så nu tänker jag på hur mycket bättre jag är i morgon, och hur jag pallrar mig iväg till jobbet på måndag igen. Punkt slut!!

Tro....

Att tro är att veta

att varje dag är en ny början

och att lita på att mirakel händer

och att drömmar blir verklighet

 

Att tro är att se änglar

dansa bland molnen

och att känna till undret om himlens stjärnhav

och visheten hos mannen i månen

 

Att tro är att känna till

värdet av ett hjärta som ger näring

oskulden hos ett barns ögon

och skönheten i en åldrande hand

för det är genom deras undervisning

som vi lär oss att älska

 

Att tro är att finna den styrka och

det mod som finns inne i oss

när det är dags att plocka upp alla bitar och börja om igen

Att tro är att veta att vi inte är ensamma

Att livet är en gåva

och att det nu är dags att vårda det

 

Att tro är att veta att underbara överraskningar

bara väntar på att få hända

Och att allt vårt hopp

och våra drömmar är inom räckhåll

"om vi bara tror"

 


Sjukling

Efter flera veckor av på tok för mycket arbete, men speciellt negativa vibbar har min kropp återigen gjort uppror! Sjukskrev mig, efter ett par veckors känningar, då det hela bara blev värre och värre.. Då alla säger att det är ryggskott, och att jag också trott det, har jag gjort allt jag kan för att göra mig bra så snart som möjligt. Fullkomligt hatar att gå hemma utan att orka/kunna göra något! Annars är jag ju en hemmaråtta förståss, men det är när jag kan rota med alla mina varierande infall ;)
 
Dessvärre blev jag bara sämre och sämre, och torsdagen och speciellt fredagen blev djävulska dagar. Jag var nära att förnedra mig och ringa hemtjänsten där ett tag, men valde att ligga kvar ett par timmar till, och fick då hjälp av gubben när han kom från jobbet.. På fredagen blev kramperna bara värre och värre, och varje steg jag tog så kom tårarna. Smärtan kan inte beskrivas, den måste nog upplevas.. Det hela slutade med att gubben kom från jobbet tidigare och vi åkte in till akuten,, Som tur var! Där blev jag sämre och sämre, trots att jag fick inflammationshämmande spruta i min bleka skinka och både morfin och stesolid intravenöst..
 
Ändå blev jag bara sämre.. När jag skulle prova att ställa mig upp, och inte kände benen, då blev jag faktiskt rädd! Efter många om och men, bad jag sköterskan kika i journalen om vilken behandlign jag fick sist jag hade det såhär, och efter några "doser" till släppte äntligen det värsta.. Vilken känsla! Fick nu veta att det inte är ryggskott jag får, vilket jag faktiskt tvekat på, för det stämmer inte riktigt in, jag blir ju inte stel på det viset, kan röra mig skapligt, det är kramperna som är bekymret, detta beror helt enkelt på min sjukdom och det är så  skönt att ha ett svar i alla fall, och på det viset blir ju  rehabiliteringen en helt annan.. Önskar det släpper fort som blixten nu, för medicinerna gör mig så seg, trött  och dåsig :(
 
Båda mina chefer har hört av sig och de har kommit fram till att jag ska få hjälp av Clarahälsan att se över min arbetsplats, om det finns hjälpmedel som underlättar, för även om hemtjänsten är för tungt, är ju dessvärre inte stillasittande arbete så bra det heller. Bara det sista släpper så ska jag komma igång med min träning och mina promenader igen.. LÄNGTAR!  (nu blev ni chockade va? Latmasken längtar efter träning) Detta ska absolut förhindras att det upprepas igen. Önskar inte min värsta fiende att drabbas av detta, det är djävulskt...
 
Hoppas att minna gnälliga inlägg nu ska vara ett minne blott, för nu ska jag fokusera på allt härligt och positivt som jag har omkring mig!!!! Min goa familj, som jag älskar mer än livet. Mina vänner, som alla är värda sin vikt i guld.. Dessa 2 veckor har jag verkligen fått energi av dom alla, genom både sms, telefonsamtal och besök..  Lilla Jenny kom hit tidigt en morgon när detta drog igång (så hon kom försent till jobbet) med mediciner till mig för att jag skulle slippa värsta värken, Söta Ciss har varit här flera gånger, och man blir så glad bara av att se henne!!! och i lördags kom familjen Hagstöm hit, det var verkligen inte igår, men jisses så trevligt vi hade det!!
 
Idag ska jag prova att göra något litet, känner att jag måste komma igång nu!!
 
Nog gnällt!!!
 
Önskar er en underbar tisdag. Solen skiner över oss idag också!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0