Tidsoptimistens

Blir lika förundrad varje gång jag tänker på hur dagar och veckor bara rusar förbi! Varje dag rusar förbi, visst upplever man mycket, men visst går tiden lite för fort? I onsdags gjorde jag och Linda debut som "torggummor"! Dagen till ära, både spöregnade det och blåste, men det bekom oss inte särskilt. Vi hade en jättetrevlig dag, och även om de mer rutinerade försäljarna tyckte det var en dålig dag för torghandel, var vi mer än nöjda. Vi sålde bra, och de som orkade stå emot de dåliga vädret och inte rusa förbi med parasollet neddraget över ansiktet, gav oss otroligt mycket positiv feedback, så nu är vi sugna på att testa detta ännu en gång..



Min partner Linda.. Alltid med ett leende på läpparna!

Ett smakprov på våra alster!

Idag har jag haft en kort besök av syster yster och småtjejerna. De hade en fin present till mig, en liten änglaskylt med ordet lycka!! jag älskar ju både änglar och fina ord, så ni färstår att jag blev både glad och överraskad!!! De är så goa... Även lilla Moa var här, utklädd... Bus eller godis var det som gällde, och som tur var hade jag lite choklad att ge henne och kompisarna, så jag slapp buseriet. En tur till stora staden har det också blivit, så nu har jag och Josse köpt varma skor och lite annat smått och gott! På kvällen åkte vi till Maria med en liten blomma, och varma kramar. Hon har förlorat sin morfar som stod henne mycket nära, och det gör ont att se hur ledsen hon är... Livet är inte alltid så enkelt att leva, men jag hoppas att  hon , som jag kan se, att Själar aldrig säger farväl, de finns med oss närhelst vi vill eller behöver...

...och ett datum som alltid finns etsat i mitt inre. Denna dag, för exakt 23 år sedan lämnade min älskade pappa jordelivet, och varje år när datumet närmar sig, känns det i magen.. Länge sen, jag vet, men av någon konstig anledning blir det jobbigare för varje år. Varför vet jag inte, men som min vän Linda precis beskrivit för mig, betyder ju varje år som gått, lika många år som vi förlorat. Det jag sörjer mest av allt är att mina barn aldrig fick möjligheten att ens träffa honom, han dog ju långt innan de ens var påtänkta och det gör ont, för jag vet ju hur påhittig och skojig han var, och vad mycket han hade tyckt om att umgås med sina barnbarn...

Jag sörjer för allt jag förlorat, man också för att hela vårt liv förändrades i samma stund som pappa dog. Läkaren sa ju att mammas MS antagligen bröt ut på grund av den neurologiska chock hon fick när hon miste sin stora kärlek och livskamrat..  Som sagt, mycket förändrades, kontakt med släkt på pappas sida och mycket annat. Nåja, jag ältar inte, men denna dagen, ger ALLTID tid för eftertanke, och kanske är det just det som är meningen?
Idag har jag varit på kyrkogården och tjuvtänt lite ljus. Vet att man inte ska det föränn nästa helg, men dagen är ju speciell... Idag har jag även varit till Arvika på magnetröntgen och jisses vilken pärs!! Vet att jag klagar, men det skiter jag i för stunden. Syftet är bra, men att ligga blick stilla, men kroppen fasttejpad i ca 70 minuter, tar på både kropp och själ. Efter tio minuter kände jag sakta men säkert hur kroppsdel efter kroppsdel sakta "kallnade" och domnade bort.. När jag sedan skulle ställa mig upp efter undersökningen, kunde jag knappt stå.. Usch vilken pärs! Men nu är det trots allt gjort och kag klarade det!!! Tänker positiva tankar att de INTE finner vad de misstänker på denna röntgen..

Nej, klockan går, och eftersom jag ska jobba DT i morgon hade jag tänkt att lägga mig innan 23! Nu ser ni hur det gått med den saken. Klockan är halv tolv. och jag sitter fortfarande kvar här!

Dagarna passerar i ett rasande tempo, och jag hinner definitivt inte med!!! Gubben jobbar ju i Strömstad under veckorna, och jag är ensam med mina, förvisso stora barn i det ännu större huset! Mycket att fixa med, turer som ska köras mellan träningar och annat. Jobba ska man göra, och framförallt PYSSLA! Herregud! Jag glömmer tid, rum och annat, när jag sitte ri mitt röriga rum och tillverkar sak efter annan. Kroppen strejkar, men jag lyckas faktiskt tränga undan det, för vilja är starkare än den...

Sonen var uppe natt mot tisdag med värkande mage och illamående. Magsjuka på G, och även jag kände av den. Tisdagen gjorde mig mer o mer illamående, det gick runt i magen och jag hade huvudvärk och var trött som en gnu. Efter rådfrågan sjukskrev jag mig, vilket var tur, för jag låg i stort sett hela dagen. Illamåendet har kommit och gått sedan dess, och jag funderar starkt på om det även kan bero på upptrappningen av min nya medicin? Ökade dosen i måndags, och då jag läste på bipacksedeln såg jag att kända biverkningar var just yrsel och illamående!!! Frågan är i så fall bara... HUR länge ska det sitta i? Nåja, man lär överleva det också! Sonen är dock fortfarande lite krasslig, så en långdragen historia lär det bli!

För att gnälla lite (ni kan ju hoppa över närmaste raderna om ni vill) så är som sagt kroppen i obaland totalt, vilket resulterade i att jag inte sov mycket alls i natt. Var uppe och gick, stretchade, såg på vinterns första snö som föll, vankade av och an, hälsade på gubben i månen som lyste som en stor klar boll över sovrummet... Behöver jag säga att jag var hälften medvetslös när jag vaknade i morse? Nåja, inget ont som inte har något gott med sig, antar ju att jag sover desto bättre inatt?

Idag har jag haft min underbara vän och kollega Linda här. Vi har klurat, planert och fixat lite inför vår "Torggummedebut" på onsdag! Då har vi nämligen hyrt en salubod på torget i Karlstad för att visa upp våra alster, i smycken och olika träföremål! Ska bli såååå roligt och ännu mera spännande! Önska oss gärna lycka till, det kan behövas!!! För övrigt är det bingetime för länge sedan, så en fin helg önskar jag er alla!!!!

Ett litet smakprov på mina "alster"

Som ni redan har förstått är jag inte så flitig med mitt bloggande, till stor del för att jag är inne i en riktigt pysselperiod. Dessvärre missade jag HELT att gratulera min goa systerdotter Linneá som fyllde 11 år den 12:e oktober. Självklart har jag varit hemma hos henne och grattat ordentligt, men det jag inte har gjort är ju att lägga ut henne här, och jag tror att hon har varit inne på min blogg och kikat efter en gratulation, eftersom jag brukar göra det!! Så här kommer den, bättre sen tän aldrig! GRATTIS min fina, goa och alldeles underbara systerdotter! Älskar dig massor, det vet du.......♥

Idag har jag haft en kanontrevlig dag hos min goa vän Linda. Vi harätit en god lunch, pratat, planerat och pysslat. Vi har busat och gosat med hennes små charmtroll Liam & Wilma, vi har fikat och klurat ut flera nya objekt. Timmarna rusade verkligen bara förbi, och efter hemfärd, middagslagning, mera pyssel, körningar mellan träningarna och till sist lite tv tittande har klockan återigen hunnit bli halv tolv. Dags att hoppa i bingen egentligen!

Har även pratat med lilla Moa som har opererat sina stora halsmandlar idag. Hon hade varit jätteduktig, så jag lovade att jag skulle komma med ett paket under veckan, det är hon verkligen värd tycker jag. Skönt att allt gick bra och att det nu är överstökat, för visst finns en viss oro, när de små ska sövas ner och allting?

Vad det gäller mig och min kropp så är den inte alls på humör just nu. Vet inte om det beror på allt pysslande eller om det är väder och vind som gör det, för jag kan inte skylla på jobbet denna gång. Vi har faktiskt inga (peppar, peppar) tunga lyft för tillfället, och jag hoppas innerligt att det håller i sig och att kroppen piggnar till snarast. Började ju med de nya medicinerna idag, men det kunde visst ta 1-3 månader innan man märkte om de hjälper eller inte. Hoppas jag slipper biverkningarna också, som bl a kunde göra att man blev gul i huden och yr i huvudet, för det är jag ju redan i alla fall...

Hela denna veckan är fullbokad, full fart med divere ting att hinna med i morgon, på onsdag ska jag och Maria till LLA och se Mamma Mia, på torsdag ska jag på seans och på lördag ska vi fira Cissi. Mycket att fixa inför firandet, men jag hoppas få lite hjälp med det. Nu är det dags för bingen, hoppas på att sova supergott nu, vilket jag inte gjort på ett par nätter... Kram till er alla som vill ha eller behöver...