Tidsoptimistens

Idag fyller min andra gudson Vincent hela 2 år!! Ofattbart vart all tid har tagit vägen? Han är en fantastisk liten kille på många sätt, och det är alltid så skojigt att träffa honom.. Tyvärr blir det inte alls så ofta som man önskar, men det är väl aldrig försent att ändra på det. Huvudsaken är att han vet att jag finns här, om han någonsin behöver mig. Att vara med på hans födelse var stort, och jag kommer alltid känna ett speciellt band till denna lilla busiga kille.. Idag ska vi till Vincents mormor på kalas, hon har flyttat till stan så det ska bli kul att se hennes nya hus, men framförallt roligt att se om jag hittar dit, jag som har lokalsinne som en myra ungefär. Ikväll kommer det antagligen grillgäster!! Fin fredag på er!

... Finns inte ord som beskriver hur jag känner just nu. Ilska, frustration, sorg och kraftlöshet. Antar att jag delar dessa känslor med många, många andra, både i här i Sverige, men framförallt i vårt grannland Norge. Så många oskyldiga människor har berövats sina liv! En ensam gärningsman har brutalt skjutit ner dessa stackars människor, och man kan bara tänka sig vilken skräck de upplevt under sina sista minuter i livet...

Världen är väldigt, väldigt kall och skräckfylld ibland....

En stärkande kram till alla som behöver!

Mitt liv rullar verkligen bara på just nu.. Tycker inte att jag hinner något, men när jag summerar dagen innan jag lägger mig, inser jag att jag kanske till och med hinner för mycket? Ska försöka dra i bromsen lite, så man inte är heldöd när semestern börjar! Det är mycket med jobbet, och planeringen inför det nya, sedan har vi ju vår butik i Borgvik, och det är svårt att hinna med att producera dit, för faktum är att vi har beställningar hela tiden. Håller räkningen, just nu är vi en hobbyverksamhet, men det vete katten om det blir om detta utvecklar sig? Spännande!

I söndags spelade Josefine SM i inlines i Kumla. Jag ville så gärna följa med, och kände på lördagen, fick en känsla, att det skulle hända något, att jag måste vara med, men slog bort den med att jag var fjollig... Gubben skulle tävla, och jag kan ju på sin höjd köra 2-3 mil innan jag blir riktigt yr i bollen och insåg att jag aldrig skulle klara köra själv, så jag fick snällt stanna hemma.

På eftermiddagen ringer Kicki, som är lagledare för Nor IK Queens och säjer att hon är med Josefine på akuten i Örebro!! Trodde hjärtat skulle stanna innan jag visste vad det var! Nyckelbenet var av, det var väldigt av till och med. J hade fått en hård tackling, och när det inte är is tar det liksom tvärstopp, på is åker man ju oftast iväg, glider bakåt på isen, men så blev det ju inte nu.. Inte har de axelskydd när de spelar heller! Nu ligger hon där nere i soffan, i divandelen då hon inte orkar ligga i sängen, utan måste ha en halvsittande ställning hela tiden. Hon äter starka tabletter och är lite sliten och dåsig.

Min lilla jossa!! Det värker i mammahjärtat, hade jag kunnat hade jag lätt bytt med henne, det lovar jag. Nu ska jag ringa oropeden och höra om en röntgentid snarast. Fick ett brev fr Örebro igår, flera läkare hade tittat på röntgenbilden och tyckte att frakturen var såpass stor att den behövde kollas en extra gång. Hoppas allt läker som det ska så hon snart är på benen igen. Hon har ju sommarjobb och allt som hon tyckte var så skojigt!! Håll tummarna och även tårna för att detta snart är över och hon får vara pigg igen!!!!


KRam på er!!