Tidsoptimistens

En liten historia för eftertanke...

En välkänd talare startade ett av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp.
Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln?
Flera räckte upp handen.

Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den.
Han skrynklade ihop sedeln till en boll.
Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den?
Flera räckte handen i vädret igen.


Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet.
Sedeln var nu både skrynklig och skitig. "Är det fortfarande någon som vill ha den" frågade han,
och flera händer i salen åkte upp.

Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa.
Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den.
Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.
Många gånger i våra liv, blir vi "hopskrynklade" eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp.
Vi känner oss kanske värdelösa. Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde!

Du är speciell, glöm aldrig det!
Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar...

Återigen länge sedan jag skrev ett inlägg, och för tillfället beror det nog mest på energibrist. Jag är tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen, och kroppen är ganska skaplig. Problemet nu är snarare energibrist, på grund av att det är så rörigt på jobbet. Under min sjukskrivning fick vi flytta ifrån vår fina renoverade grupplokal, då kommunen nu bestämt sig för att bygga +70-hus i den lägenhetslängan, vilket jag i och för sig tycker är en jättebra idé. Det kommer bli ett hus med "vanliga" lägenheter, men med samlingsrum för olika aktiviteter, som en personal kommer att ha med de boende några timmar om dagen.. Lysande idé som sagt, men det blev lite tokigt och lite akut, så numera har vi vår grupplokal i det gamla servicehuset. Vi har en 1:a till kontor, och en annan 1:a till lunchrum. Mitt ibland oss har en del av våra vårdtagare sina lägenheter.. Egentligen inte det som är problemet heller, utan att chefen har tänkt sig att förstora vårt geografiska område, (vilket redan är det största). Detta innebär att vi får minst 6 vårdtagare till från en annan grupp, och det knepiga är att vi inte är inne till frukost förän ca 10.30-11. Vad kommer klockan att bli nu? Tycker detta är för jävligt mot våra gamla och sjuka, som inte kommer att få sin morgonmedicin eller andra behov tillfredställda förän strax innnan lunch, som vi går ut och börjar med ca 12....

Nog för att vår grupp är bra på att planera och lägga upp turer, men detta får vi inte ihop utan att sätta in extraturer, så någon besparing kommer det ju inte bli. Vi i gruppen oroar oss förståss för detta, vilket skapar en orolig och energitömmande stämning. Min lediga dag igår gick till att försöka samla energi, vilket inte ger någon kvalite i ledigheten. Känner mig mest bara trött och orättvist behandlad, igen! Vår grupp har ju fått stå ut med ganska mycket under senaste åren, tyvärr är vi väl för snälla och försöker lösa det mesta, men det verkar som det lönar sig att gapa och gnälla istället. Märkligt! Nog om det, vi kommer säkert att lösa även detta på något sätt..

Det absolut roligaste jag gör just nu är nog att få pyssla, sitta och rita på lite nya ideér, som när tid finnes ska byggas ihop. Jag och Linda har ju en hel del planer, men energin räcker inte riktigt till att verkställa dom än, men det kommer nog. Våra fototavlor är ju unika, finns inget liknande på marknaden, vilket är jätteroligt! Sen har jag och gubben klurat lite på en förändring i köket, som ska verkställas inom kort. Det ska bli sååå roligt och kommer att bli sååå skoj, sånt laddar verkligen upp batterierna. Så nu längtar jag till att vi kan dra igång, blir nog när gubben m in har jobbat klart i strömstad, och kommer hem varje eftermiddag. Nu är han såklart sliten då de jobbar mellan 7-20.30 varje dag utom torsdag när de gör halv dag. 1 April ska det ju vara klart därnere,så då får vi sätta igång, LÄNGTAR!!!

Måste ju också berätta att min dotter Josefine gör stora framsteg inom ishockeyn, man ser verkligen en förbättring efter varje träning, och i helgen gjorde hon både mål och tilldelades guldpucken efter matchen, så gissa om mamman är stolt? Sen har jag min son Casper, som l'rt sig spela Winnerbäcklåtar på gitarren, det gillas också av mamman minsann....

Näpp, nu är det dags att sätta fart, jag ska föröka göra klart de påbörjade tavlorna, tona håret och göra en köttgryta som ska få puttra ett par timmar, så vi får lite middag sen när mina stora ungar vaknat.. De har ju sportlov nu, och har sovmorgon varje dag..

Önkar er alla en finfin dag!!!