Tidsoptimistens

Är så sjukt nöjd med mitt nya staket, istället för den gamla spaljen jag hade innan tapetseringen i hallen/allrummet.. Tycker inte den kommer till sin rätt på bilderna, men ändå....





Före



Jobbar på en fin fotovägg i svartvitt på väggen vid källartrappen...

I måndags var det dags för årlig kontroll, och samtidigt dags för att träffa den 100:e läkaren i ordningen. Är så trött på det här, dra samma historia, igen och igen, kan de inte läsa journalen innan besöket? Denna läkare var säkert bra, speciellt om man hade någon form av utmattningssyndrom. Något sa mig att det var det som var hans "grej"...

Hursomhelst! Hade laddat lite! Tänkt på Saras ord! Skulle vara tuff och kräva magnetkamera av hjärnan! Men icke... Mesig till tusen  satt jag på en hård stol i behandlingsrummet efter att blodtrycket tagits. Försökte förklara min värk, min ibland, neurologiska trötthet, alla anledningarna till att jag vill ha en MS diagnos utesluten. Jag säger utesluten, för innert inne tror jag inte att även jag ska ha den. Då är jag mer bekymrad för syster yster...

Han var inte så intresserad av att utesluta denna sjukdom, tvärtom fokuserade han på att min sk neurologiska trötthet kanske kunde vara utbrändhet av något slag? Han frågade om mitt jobb, mina ansvarsområden, om de inte var ganska stora? Jag förklarade att mina symrom kommit INNAN detta arbete, att jag en gång varit själatrött och faktiskt VET vad det innebär, att jag KAN känna igen det om det skulle komma tillbaka.

Läkaren avslutade besöket med att göra ett styrketest, där jag självfallet "failade".. Jag hade en viss försvagning i muskelaturen, men någon röntgen var inte aktuell OM jag inte blev sämre. Så frågan är om man ska hoppas på att jag blir sämre, ELLER hoppas på att sjukdomsförloppet stannar här och nu? Är ju de flesta dagarna riktigt okej, så varför klaga? Jag vill inte klaga, men för mig är det viktigt, är det så här jag kommer att vara livet ut, så hanterar jag det! Kan jag bli sämre, så vill jag om det är möjligt att sjukdomsförloppet ska stoppa upp så länge det är möjligt...

Jaja... jag kan inte göra mer just nu. Läkaren var i alla fall INTE snål på Citodon som den förra var. Fick utskrivet 100 tabletter x 4, så jag ska nog hanka mig fram ett tag till...

Kram på er!

Har precis tittat på Tv4 play och torsdagens program av Efter tio med Malou Von Sivers och där både Sara Natt och dag och Johanna Najjar medverkar...  http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=efter_tio&videoid=2171007  Känner mig lite...låg.  Programmet handlar om den Bloggande patienten, där bla Johannas syster Sabina hade en stor roll. För hon var en patient. Hon bloggade. Hon hade cancer. Programmet handlade väl lite om att blogga eller INTE blogga som patient. Personligen tror jag att det hjälper mycket. Man kan öppna upp sina tankar för människor man egentligen inte känner. Det kan låta märkligt, jag vet, men ibland tror jag det är lättare att skriva av sig, att skriva vad man verkligen känner, att vara lite "anonym". För att prata med sina nära och kära kan nog öppna upp för en rädsla för att såra, att berätta sådant som dom egentligen inte vill eller orkar höra, saker som kan vara SVÅRT att prata om.

Jag tycker själv att det är skönt att ha en blogg att skriva av mig på, även om jag inte längre uppdaterar så ofta. Inte fr att jag  har någon sjukdom att jämföra med Sabinas cancer, men jag kan ibland känna att det är skönt att gnälla av sig lite.. Sabina, som verkligen var sjuk, gnällde väldigt sällan, hon var verkligen en underbar människa på många sätt, så klok, en männiksa som jag lärde känna just genom bloggen. Önskar så att jag hade fått träffa henne på riktigt, hon är en av mina vardagshjältar...

I höstas träffade jag ju Sara som var kurator till Sabina och som också skrivit böcker om henne. Kändes lite märkligt att möta upp henne här i Grums,att hon bilade hela vägen frn Stockholm för att träffa mig. Det blev en intervju, och hon fick mig att vakna upp lite... Saker som jag förträngt, kom upp till ytan, och jag är glad att jag har tidningen som påminner mig.. Hennes ord om vad jag borde göra, och hon har ju rätt..





Ett av de sista orden Sara sa innan våra vägar skildes för denna gång, var att jag var så lik Sabina. Förresten var det hennes första ord också, när hon klev ur bilen och utbrast, - titta Stefan,m vad lik Sabina hon är. Stefan höll dock intem ed, och till utseendet är vi heller i nte särskilt lika. Men att överhuvudtaget ens bli jämförd med en så klok och stark människa som Sabina, gör mig mer än hedrad.. 

Snart är det årsdag igen, 3 år har passerat sedan Sabina lämnade jordelivet, och jag undrar så hur det går för hennes familj? Hennes barn och vänner..  En sak är säker, utan Sabinas blogg hade jag aldrig ens vetat vem hon var, så visst har bloggen betydelse? 

Rösta på mitt bidragi Jotex tävling "Designa ett rum"!

Jisses vilken värk jag har i nacke, axlar och skulderblad! Vet inte vad jag ska skylla på, men jag bestämmer här och nu att det är MYCKET bättre redan i morgon. Läkarbesök den 19:e och jag hoppas denna läkare (100:e i ordningen) förstår mina bekymmer och skriver ut lite Citodon, för det är det enda som hjälper tyvärr... Där har jag gnällt klart, för jag vet att efter de dåliga dagarna kan det bara komma bättre dagar, eller hur?

Haft en riktig mysdag idag, först sovmorgon, sedan besök av bästaste storasystern med familj, och jag tror att jag får avslöja att jag i augusti kommer att bli GAMMELMOSTER/PLASTMORMOR.... Kanske lite fräckt att skriva plastmormor, men lite speciellt blir det, då Nathalie, som den blivande mamman heter, varit en stor del av mitt liv. Syrran var ju bara 18 när hon föddes, (jag var 16) och till att börja med bodde de i mitt flickrum, så jag var uppe med henne när hon skrek på natten, för att avlasta min fina syster, jag har varit med på brutna nyckelben, sprutor, tidiga lussemornar på dagis, första skoldagen och mycket annat, hon har sedan hon föddes varit en stor del i mitt liv, och det värmer mosterhjärtat att veta att hon nu delar sitt liv med den finaste killen man kan tänka sig! Jag ska verkligen bli gammelmoster!!! Min syster ska bli MORMOR! Det är så stort!!! Underbart skoj att se dom alla idag, och magen har minsann växt lite sen sist!

Idag har vi även varit på 20 årskalas hos kusin Sebastian, och det påminner mig om att min egna lilla, stora Jossa fyller detsamma om en månad! Förstår inte att det gått så snabbt! Min lilla tös är VUXEN! Vacker, klok, omtänksam och alldeles underbar är hon, precis som min son Casper. De har båda stor empatiförmåga, är roliga och är självständiga individer... Jag skulle kunna ta ner månen för dom om dom bad mig, de är den vackraste gåvan i världen...

Denna lördag har det även varit finalen i melodifestivalen... ÄNTLIGEN, efter x antal delfinaler, (gillar den gamla verionen, då det var EN lördag, sen var det klart) har segraren utmärkts och denna gång var det Loureen som tog hem titeln. Jag är ganska nöjd med bidraget, tycker att hon kan representera Sverige riktigt bra! Är glad att inte dryga Danny vann, jag har träffat honom och VET att han verkligen ÄR dryg! Också glad för att Torsten fick fina poäng av svenska folket.. Han har kämpat genom både missbruk och annat och nu "rest sig igen". Det är stort!!

Nej, nu orkar nog inte huvudet mer, dags att hoppa i bingen!! Natti natti på er! <3