Tidsoptimistens

Pall från ikea lite tillpysslad..Närbild på köksbordet. Perfekt när man har en snickare i huset, så man får de mått man vill :)"Malinda Ide´& designs" storsäljare... Perfekt doppresent!Citatstavla med ljuskopp...Affirmations spegel

Ny bekladnad till 3-liters vinerna...

 

 

Denna dag för 28 år sedan var en stor dag i mitt 17.åriga liv..  Min något äldre syster fick sitt första barn, blott 18 år gammal. Jag var i skolan, när pappa ringde skolans reception och meddelade att det var dags. Min syster ville att jag skulle följa med, tills pappan anlände, och han befann sig många mil bort.. Det var så stort, det ÄR så stort! Att uppleva livets mirakel på så nära håll, och detta barn kan jag ibland se som en skänk från ovan. Min pappa var ju redan då sjuk i cancer, och någonstans var det meningen att N skulle födas, att min syster fick barn trots sin ringa ålder..

 

Pappa och N fick en alldeles speciell relation. All den lilla kraft han hade gav han till henne, och jag minns när han var som sjukast låg han på golvet och lekte med henna, byggde kojor av kartonger, busade och bara fanns nära. När han så, 1½ år sedan inte orkade längre, var sorgen obeskrivlig. 

 

Men någonstans, mitt i allt mörker, gladdes vi åt lilla N:s soliga, glada ansikte. Mamma kallade henne sin medicinburk. Det är där man ser meningen med att hon kom till oss just då..VI sågs i stort sett varje dag och hon var en mycket stor och viktig del av mitt liv..

 

När jag ser tillbaka känns det så ofattbart att hon funnits hos oss i 28 år nu.. Hon är själv mamma och jag är så stolt och glad att ha fått äran att finnas i hennes live genom åren. 

 

Grattis igen Nathalie på din dag. Vi syns på söndag.

Efter att ha varit hemma från jobbet i en vecka pga ryggen, känner jag mig nu lite bättre igen. Var nog klok som verkligen lyssnade innan det blev sådär riktigt illa, det har jag verkligen tjänat på. Svår balansgång det där, när man så gärna VILL jobba.. Jättetråkigt att jag missade pensionärscafeét i onsdags också. Den svider faktiskt mest! Men nu glömmer vi det som varit och ser framåt. 

 

Har haft en härlig dag idag, för jag har pysslat en hel del, och det är så himla skojigt. 1 dopstol är klar, och nästan en citatstavla. Har lite att göra på 2 halsband också, men kvällen är inte slut än. Är väldigt roligt att mitt och Lindas lilla "hobbyföretag" spridit sig genom hela sverige. Vi har verkligen fått beställningar från alla hörn av landet, men vi har också skickat våra alster till Norge och Irland. Vi har alldeles lagomt att göra och det tycker vi om. Fortsätter nog som en hobbyverksamhet, även om vi blivit tillfrågade av en butik i Karlstad som vill ha våra alster där till försäljning. Smickrande.

 

Försöker att städa lite i pysselrummet nu, jisser vad rörigt det blir där! Förutom att jag pysslar där, är det ju ett rum som allt åker in i.. Vet man inte vart man ska göra av något, så hamnar det till 99 % där. Tänkte ett tag att byta ut pysselrummet mot ett större nu när det blir ommöbleringar till följd av att Josse flyttar. Casper vill flytta ner till hennes rum, och vi funderar på att göra om Caspers rum till vårt sovrum, och då blir vårt sovrum ett gästrum, vilket är jättebra att ha!! Då kan Josse sova här hemma om Niklas är på golfresor och liknande.. Sen kan släkt och vänner få eget rum om det blir nattsudd :)

 

 

Från att ha skrytit f.ör allt och alla om hur bra min kropp varit senaste tiden, gör jag en liten rörelse fel, och PANG, så var det här igen... Jäkla kropp, jäkla rygg just nu! Jag VET att det inte är livshotande, jag VET att många har det värre.. Men jag lever i min kropp, i det som finns omkring just mig, och ibland orkar jag inte hålla min klagan borta. Visst får jag lite dåligt samvete efteråt, men jag måste liksom få det ur mig...

 

Sjukskriven igen då, det gillar jag verkligen inte att vara. Behöver mina rutiner, då mår jag allra bäst! Haft ett par veckor där det ena utlöst det andra, så jag gissar att kommande veckor blir MYCKET bättre :) Fredagen för 2 veckor träffade jag ju 2 av mina gymnasiekompisar och vi hade bara sååååå roligt!! Vaknade dock upp på lördagen och kände en ömhet i min vänstra kind. Dagarna gick och jag svullnade alltmer. Tänkte att det var väl någon körtel som svullnat upp, tog det med ro, men på onsdag kväll var jag riktigt svullen så jag gick till doktorn. Han hittade inga fel, men gav mig oroande vibbar, och skulle det inte ge med sig skulle han skicka mig akut till ÖNH. 

 

Som tur var vände det och svullnaden gick ner. Då var det dags för ryggen! En enda liten felvridning och pang, där satt den! Ryggen värkte som om den skulle gå av när som helst. Har ju mediciner att ta till när detta händer, så både stesolid och oxinorm intogs. Efter några dagar blev jag då hård i magen, och det kom som ett brev på posten.. Som grädde på moset brände jag mig rejält när jag gjorde soppa och skulle mixa den. Locket från mixwern flög av, höll väl inte ordentligt. Så då fick man lite brännblåsor också...

 

Jaja, ryggen är liiiite bättre i alla fall, men att sitta är ingen hit, så tyvärr missar jag ju Örebro och min gudsons hockeymatch där. Är så besviken över detta, då man så sällan har möjligheten att vara med när han spelar. Men det blir att bita i det sura äpplet OM det inte händer något positivt under natten? Man vet aldrig.... :)

 

Så där ja! Då har jag gnällt av mig massor! Men jag är väldigt glad idag trots allt! Någon som jag önskat och som är mer än värd det har fått en fast tjänst i kommun idag. Jag är glad så det spritter i hela mig... Några fler har också fått det, vilket är superkul, men lilla L... Hon har kämpat så hårt för allt och är ett bevis på att man kan komma långt med att TRO och att aldrig ge upp.. 

 

Sov gott!  

 

/Malin

Sista lediga dagen, och jag var åter uppe i ottan. Idag skulle C tillbaka till KMTI för ny behandling och jag körde in honom. Har gått riktigt bra att köra denna vecka, även om det blev lite jobbigt på hemvägen. Men ändå inte i närheten av hur det har varit. Känns så himla bra.. Idag ville Peter Sutton testa stötvågsbehandling på nacken, vilket innebär rejäl smärta efter varje behandling, men på sikt ska det vara riktigt bra. Håller tummar och tår! Vill ju så gärna att det ska bli lite bättre för C. Det är värt mer än alla pengar i världen, och jag ber mina små "änglar" om att dom hjälper till på vägen..

Nu har jag varit sådär dålig på att skriva igen. Vet inte riktigt vad det beror på, men kanske är det så att behovet går lite i vågor. Ibland är ju behovet att skriva av sig riktigt stort, ibland behöver man det inte alls. Allt liksom bara flyter på..

 

Jag har ju alltid skrivit mycket. Älskade att skriva uppsatser i skolan, och skrev mycket dikter på fritiden. Jag har även skrivit dagbok ända sedan jag var liten, och hade en sån där dagbok med en liten, liten nyckel i guld. De flesta tjejer har nog haft en sådan. Men för mig fortsatte skrivandet, år efter år ända tills barnen kom. Då skrev jag istället i en varsin bok till dom istället för en sån där "Boken om mig", som de flesta annars har..

 

När bloggandet slog igenom, läste jag många, men sedan började jag så småningom att skriva i en egen. Jag hade en handfull bloggar som jag följde varje dag, och jag kan uppleva att vi lärde känna varandra trots att vi aldrig träffats. Vi peppande varandra när någon var lite nere, tipsade varandra om olika saker och gladdes med varandra om något speciellt roligt inträffade. Flera av mina bloggkompisar har också lagt ner sitt bloggande av olika skäl, och en av dom, en mycket speciell människa finns inte längre hos oss, men mina tankar är med henne väldigt ofta. Märkligt det där, hur en annan människa verkligen "sätter" sig, trots att man  aldrig någonsin träffats eller ens pratat med varandra på annat sätt än genom kommentarsfältet i respektive blogg.. Sabina, du är den starkaste stjärnan på himlen, för jag har aldrig mött någon så speciell som du...

 

I dagarna firade min Jossa 1-årsjubileum med Niclas, och nu har de köpt sig en trerummare och flyttar den 7 april. Det kommer att bli konstigt, då blir vi bara 3 härhemma, men jag är otroligt glad för hennes skull. Hon har träffat en genomsnäll kille och jag kunde inte ha önskat mig mer.. Men då han redan har en etta så har jag fåt vänja mig lite att hon är borta många dagar och nätter i veckan. 

 

Arbetsmässigt är det fullt upp och under hösten har jag varit väldigt sliten efter jobbet, så det har inte blivit alls så mycket socialt som jag önskat. Kroppen har varit ganska snäll i alla fall, det är väl bara yrseln som tilltagit mer och mer. Från början var jag ju bara yr när jag körde bil, men senaste månaderna har det kommit både när jag står, går, sitter och ligger.. Lite läskigt är det, och jag skulle kanske, som min gubbe säger, kolla upp det.. Man tänker ju att det ska gå över och skjuter upp läkarbesöket. Efter att ha blivit utskrattad senaste gångerna jag besökt vårdcentralen så känns det ju sådär. En läkare satt till och med och googlade på mina krämpor..Väldigt tråkigt, och jag är tacksam att mina bekymmer inte är livshotande, för stackars den som verkligen behöver riktig vård..

 

För att utesluta att det är pga jobbet och alla dess uppgifter som gör mig yr, har jag nu tagit lite ledigt för att se om yrseln lanar av lite.. Och jag har hittills haft underbara lediga dagar. På torsdagen var jag, Josse, Syrran och syskonbarnen till Charlottenberg på shoppingrunda, och jisses vad skoj vi hade. Igår fredag, trotsade jag min trötthet och träffade två gymnasiekompisar. Det blev god mat och gott att dricka, en snabb resa genom de 27 år som gått sedan vi sågs ordentligt sist. Otroligt många skratt blev det, men också mycket allvar. Märkligt det där, att trots alla år, finner man varandra direkt, precis som om åren aldrig existerat.. Vi kommer definitivt träffas snart igen.

 

Idag har det i stort sett bara blivit pyssel, vilket heller inte är så bara.. Orken har inte funnits för det heller på länge, så det är skönt att få lite beställningar klara. Nu ska jag slappa lite framför tvn, och sedan blir det bingen.. Mycket ska hinnas med i morgon hade jag tänkt. En kram till alla som vill ha eller som behöver 

/Malin