Tidsoptimistens

Börjar med en grattishälsning till PATRIK som fyller 16 år idag!! Stora intresset är ishockey, och jag blir inte förvånad om en del av denna dagen tillbringas i hallen. Hoppas din dag även innehåller en hel del tårta och paket! Varma kramar från Grums till Göteborg!

********************************************************************************

Helgen förövrigt har varit riktigt bra. På fredagen var vi hembjudna till Maria & Per-erik på mat. Då jag har en gubbe som är riktigt sliten på fredagskvällarna, trodde vi inte att det skulle bli så sent. Men med trevligt sällskap, god mat och en hel del dryck, blev det inte riktigt som vi tänkt oss. Klockan gick på tok för fort, som den oftast gör när man har roligt, och när vi tittade på klockan var den närmare två! Traskade hem i kylan, det var väl ca 16 grader kallt,  och jag somnade nog i stort sett innan jag hade lagt mig. Börjar bli för gammal för nattsudd!Lördagen blev en riktig vilodag, vi var helt slut, både jag och min gubbe. Kan råda er att aldrig dricka för mycket Baileys! Gott är det, men var försiktiga! Att blanda den med vin och kaffedrink är inte att rekomendera, tror inte jag var ensam om att vara halvt utsliten igår kan jag säga. Tror de andra tre var i samma skick som mig... 

Idag ska vi åka hem till storebror med familj, eventuellt blir det en tur till kyrkogården också. Känner att jag inte varit där så mycket under vintern, vilket gör att samvetet inte är det bästa! Å andra sidan tänder jag ofta ljus och tänker på både mamma och pappa här hemma, och det är väl tanken som räknas? Igår tänkte jag mycket, eftersom jag ringde till min moster i Ockelbo för att höra hur det var med dom alla. G har ju drabbats av cancer, så moster är nu í den situationen som min mamma var en gång. Alla känslorna som kommer när någon nära drabbas, sorg och oro, och samtidigt försöka visa sig stark inför barnen och den som är sjuk. Minns fortfarande när pappa var sjuk, och jag såg att mamma smög undan för att gråta. Min underbara mamma, ville inte oroa oss ungar! Samtalet var inte bara sorgligt, utan fyllt av många gamla minnen, sen vi var små, alla tokigheter vi upplevde tillsammans. Skönt att höra moster skratta lite också... Nej, dags att sätta lite fart! Önskar er alla en fin söndag, hoppas solen lyser även på er....

Jag har varit riktigt duktig! har gjort mer än jag orkat gjort på mycket länge och jag känner mig så NÖJD! Så nöjd att jag ska unna mig en liten vila, innan jag gör i ordning mig, för ikväll är vi bjudna till våra goa vänner Maria & Per-Erik, och det ska bli så Skojigt så!!!  En trevlig helg till er alla!

♥

Kan det vara så, att vi ofta gnäller över vad vi inte har, istället för att vara tacksamma över det vi verkligen har? Så kan jag vara ibland, gnäller för att jag inte hinner allt jag vill, för att kroppen strejkar, för att jag inte alltid har råd att köpa allt jag vill. Jag säger ibland, för jag hoppas jag lärt mig lite genom åren, och att gnällandet minskar i samma takt som åren går. Tack vara olika människor, möten med dessa, andras öden och mina egna sorger och erfarenheter, lär jag mig mer och mer, just att känna tacksamhet.

Tacksamhet för att jag har en underbar sambo som finns här för mig, alltid, genom både sorg och glädje. I snart 26 år, har han stått vid min sida, inte alltid så lätt kan jag tänka mig..  Friska, kloka och goa ungar har jag fått, som jag älskar över allt annat på jorden. De kan som alla andra vara vrånga ibland, men jag vet att de har ett varmt hjärta båda två.. Jag har tak över huvudet, mat för dagen och jag kan unna mig saker då och då. Sen har jag fantastiska, uppriktiga vänner, några av dom som står mig riktigt, riktigt nära. Ju mer jag tänker på, ju mer jag läser det jag skriver, inser jag ju vad rik jag är! Detta är ting som inte går att köpa för all världens pengar ens en gång!! Jag är ju miljonär, inte på pengar, men på KÄRLEK!!!

♥

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present men inte ge bort den

- WILLIAM ARTHUR WARD -



♥

Såg HELA nyhetsmorgon idag, eftersom Torgny Melins skulle vara med! De gjorde sitt jobb lika bra som vanligt, och visst är det något speciellt med värmlänningar? Goa och glada är vi för det mesta!Sen var det även någon kvinna som skrivit en bok som släpps i dagarna, minns ej författarens namn och naturligtvis heller inte titeln på boken. Men budskapet var i alla fall att vi ska bli bättre på att säga positiva saker till varandra. Oftast säger vi bara det negativa, och glömmer bort allt som faktiskt är bra. Den boken kunde jag ha skrivit, för det där har jag tänkt en hel del på, men jag tror samtidigt att jag är skapligt bra att säga vad jag tycker om mina nära och kära. En liten komplimang för något man gjort eller hur man är, stärker människan och man mår både gott och blir glad! Jag talar ofta om vad min familj betyder för mig och att jag älskar dom...

Ett exempel på det fick min dotter idag, efter att ha tränat sina "ungar" i innebandy, då en förälder kom fram och gav henne många positiva ord om hur hon tar hand och tränar barnen. Inte konstigt att hon sken som en sol under kvällen. När jag var hos doktorn förra veckan träffade jag ju ännu en ny, men helt underbar kvinnlig läkare. Hon tog sig tid, lyssnade och verkligen brydde sig om mig som patient. Innan jag lämnade henne, talade jag också om för henne vad jag tyckte, och hon blev verkligen uppriktigt glad! Både hon och jag blev sedda den dagen. Några små, små ord kan betyda så mycket, och tänk vilken underbar värld vi skulle leva i, om vi slösade lite mer på den positiva kritiken! Det du ger, får du också oftast tillbaka, eller hur! Själv har jag också förmånen att få mycket positivt av mina vänner, både i kommentarer här på bloggen, men också i verkliga livet, och jag måste erkänna att det stärker en personligen och man blir sprudlande glad!

“Jag är med och tävlar om en Canvastavla hos Cheeky i samarbete med Önskefoto.
Tävlingen pågår till 1 februari”

..Igår var vi iväg på realiseparty i Säffle, eftersom Torgny Melins släppte sin nya CD Dansbansnatt. Det var riktigt mycket folk och arrangören var nöjd! De spelade ca en halvtimme, vilket kändes på tok för kort. Sa det till dom efteråt också, att det kändes konstigt med bara en halvtimma, man är ju van helkvällar, fick till svar att det kanske var ovanligt att inte ha något innanför västen också! VAD menade dom med det?? Nåja, bra var det, och en kille och tjej började dansa, och fick snart flera med sig.

  

Efteråt blev det skivsignering, och kön var riktigt lång. Tror de sålde en hel del skivor igår, vilket jag tycker är jätteskojigt! Fanns bara en liten irritation på plats, men det går jag inte in på här! Tar bara en massa energi! Ser fram emot sommarens traditionella spelning i Skruvstadparken, lika roligt varje gång! Osäker på datum, men jag hoppas verkligen att jag är ledig!

    
Födelsedagsbarn

    

Nära & kära

    

Innan vi åkte hem syndade vi och åkte in på Mc Donalds drive in och köpte lite kvällsmat! Gubben som inte hann med överraskade mig med att ha dammsugat hela huset tills jag kom hem, något som verkligen behövdes! Tusen tack du underbara... Skivan åkte förstås på, som tur var, för det dröjde inte länge förän Peter, via syster yster, ringde och ville veta vad vi tyckte om den. Vilken låt var bäst? Sämst? Självklart är alla bra Peppe, speciellt trummorna! Även katten verkade gilla skivan!

I vardagsrummet står det God jul, både på dukar och gardiner, visserligen är det inget julrött, men frågan är om jag törs dra igång projekt Ta-ner-stryka-hänga upp-gardiner? I allrummet vill jag egentligen också byta gardiner, men som sagt, vågar jag? Julgardiner hänger också i Josses rum, men hon verkar inte ha några bekymmer med det, så de får väl hänga! Dagens I-landsproblem?

♥

Mosters lilla Emelie



♥
Medan livet blommar än
var minut värdera
dina åtta år igen
får du aldrig mera...
♥

.

Allt eller inget! Lite så är det för mig. Att bara kunna göra lite, blir lätt göra ingenting, vilket mitt psyke inte riktigt är till freds med. Allt jag vill göra, är antagligen för tungt, i vilket fall som helst törs jag inte, vill verkligen inte riskera något mer bakslag, önskar att detta ska bli bra nu, så att jag kan återgå till mitt vanliga liv! Jobb, arbetskamrater, pyssel, både hemma och med mina smycken, få lust att vara lite mer social än jag är nu. Känner ju att man blir lite sliten av värken. Har dock slutat med citodonet, och kör mina vanliga kurer, så kanhända blir jag piggare av bara det! Bokade av mig på silversmideskurs nummer två häromdagen, vill inte betala ett par tusen, och sen inte kunna vara med för att jag har för ont. Men tanken är ju att jag ska bli bättre, förhoppningsvis få hjälp genom kommun och servicehälsa, och så småningom fungera riktigt bra.. Då kanske jag anmäler mig igen!

Söta Linn var här igår med Aloevera liniment, som vi skulle ha provat igår, men jag glömde ärligt talat bort det!! Får bli ett nytt försök idag! Är säkert jättebra! Idag ska vi åka till Säffle på Torgny Melins Realiseparty! Nya skivan släpps i morgon, så man vill ju vara med och fira lite. Tjuvlyssnade lite på Emelies kalas häromdagen, och det låter helt okej, speciellt trummorna, hi hi. Melissa som sitt i juryn på dansbandskampen är med på låten Fem minuter i himmelen, och sjunger på svengelska, tar nog lite tid att vänja sig vid det! Lite kul att hon ville vara med på skivan, hon som var ju väldigt negativ i bedömningen där i början! Sen är Lill-babs förståss med på Gummiboll..

Nu ska jag in i duschen, plocka i ordning lite här inne medan håret torkar lite, försöka ta mig ut på en promenad, fast att jag för det mesta tycker det är tråkigt att gå själv. Nåja, bra för både kropp och själ är det ju i alla fall. Blev ju lite dåligt i går, jag och gubben började gå, när han kände att han klätt sig för dåligt. Det slutade med att jag fortsatte en bit, medan han vände och hämtade bilen och mig, för att åka och handla, vilket också behövdes igår! Med andra ord MÅSTE jag ta mig ut snart!

Ett stort och varmt grattis på 28 årsdagen  önskar jag dig!

(Fotot har jag ärligt snott, hoppas det är okej?)

Ville ha ett foto där du riktigt sprudlar av glädje,

för det är precis vad jag önskar du ska göra,

dels idag, men även resten av 2010 också.

Jag önskar så mycket gott till dig,

för det är du verkligen mer än VÄRD!!

Varma kramar från mig

Malin


♥

Var aldrig rädd för att prova någonting nytt.
Kom ihåg att amatörer byggde Noaks ark medan yrkesmän byggde Titanic


*

Idag har vi varit och gratulerat "Pål Plutt", dvs mitt syskonbarn Emelie som fyller 8 år på tisdag. Men eftersom Torgny Melins har sitt realiseparty då fick kalaset bli idag! Äldsta storebror med familj var också där och det var som vanligt roligt att träffa alla..  Det bjöds på musik, lite sång och så tårta förstås!

  

Linneá gjorde lite reklam för pappas band, men kanhända är hon en framtida deltagare? Duktig att spela på keyboarden är hon. Moster fick höra flera olika melodier. Emelie var så gosig och pmtänksa mot mig, när min rygg är ond. Hon sprang och servade mig med kaffetermosen och annat, en och annan kram och puss blev det också.. Gott tycker moster!!

Jag har fått en award av Marie som har bloggen Marie Kjerulf . Tack snälla Marie!

Här är reglerna som följer med awarden:

A: Kopiera awarden på din blogg.
B: Länka till personen som gett dig awarden.
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till.
E: Länka till deras bloggar.
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award.

Och här kommer sju förhoppningsvis intressanta fakta om mig:

1. Jag överröstar gärna radion om mina favoriter spelas... utan att ens ha sångröst!

2. Jag tycker att det är skoj att måla, både i blyerts, akvarell och olja...

3. Jag har INGET lokalsinne..

4. Jag är en känslomänniska, kan gråta av både glädje och sorg....

5. Jag tror på att vi alla har varsina skyddsänglar...

6. Jag älskar små och stora människor!

7. Jag tycker om att skriva....

Jag skickar awarden vidare till:

Alla som vill göra den!!! Kommentera gärna när ni är klara, så går jag in o läser era svar...

Här är Pippi i Lisa Larssons eftraktade gestaltning från 1969/70

Vilken underbart vacker porslinsfigur! Och så välbehållen trots alla dessa år, den är jufaktiskt lika gammal som mig! Hittade den på Tradera, men högsta budet just nu är 8300 kronor, och ingenting för min plånbok! TYVÄRR!

...Idag tog jag och gubben oss en promenad på förmiddagen, och gissa vem vi stötte på?? Joo, självaste solen lyste upp och värmde oss på vägen. Såna här dagar är verkligen vackra med all den vita snön vi fått denna vinter, och en sol som lyser upp alltihopa. Man känner verkligen vilken energi man får av denna, numer sällsynta och värmande stjärna.. Man blir ju både pigg och glad på samma gång!! Härligt!

För övrigt känner jag mig riktigt skaplig i kroppen, OM jag hela tiden tänker mig för, inte gör för mycket åt gången och framförallt inte sitter för långa stunden i sträck. Igår gick jag, i brist på annat,  runt och plockade lite, flyttade på prylar, från ett ställe till ett annat. Plockade också fram lite saker som jag ställt undan och nästan har glömt att jag hade. Bland annat detta gamla "steklagg" (heter det så?) i gjutjärn, som jag har för mig kommer ifrån min mormors gamla hem i funäsdalen. Mamma brukade alltid ha runda klotljus i det, röda till jul, gula till påsk osv.. Jag fick nöja mig med några tända värmeljus...

 

För några år sedan ville jag oftast ha nya möbler och dekorationer, men nu tycker jag mest om de saker som har sin egen historia bakom sig. En möbel jag är väldigt förtjust i är ju gubbens morfars gamla äppletskåp! Vi tog över det då Morfar Kalle hade gått bort, och vi hittade det längst in i källaren i hans hem. Törs jag tala om att han förvarade målarfärgsburkar i det? I ett fint Äppletskåp? Det är ju näst intill kriminellt. Tyvärr hade skåpet runda ringar efter diverse olika målarfärger, så vi fick ju lov att slipa det, vilket innebar att den typiskt mörka ekfärgen för möbler i Äppletserien försvann. För ett år sedan gick vi ett steg längre och målade skåpet vitt. Idag är det en av mina finaste möbler, just för att det finns minnen med det, och att det bär på just en egen historia..

 

Har ju ganska många såna möbler, gamla alltså, var och en med sin egen berättelse. Som den gamla symaskinen jag fick ropa in på aktion för över 30 år sedan. Hade egentligen tänkt mig en flygel, vilket jag också stolt hade ropat in alldeles själv för endast 1 krona, men pappa övertygade mig om att den inte fick plats hemma hos oss.. (Konstigt, eller hur?) Som kompensation blev det en gammal trampsymaskin från husqvarna. Sen har vi ju pelarbordet, och margarinlådan.. Kära möbler för mig...  Nytillskottet, om än ej från min egna släkt, är ju det svarta pianot! Jag fullkomligt älskar det! Det är långt ifrån perfekt, man ser spår efter svunna tider, men det spelar ingen som helst roll, det är ju det som är charmen. Kan ju nämna att det står königl.span.hoflieferant på det, så vem vet, kanhända har det en gång stått hos någon gammal kung??

 
 
Nej, nu ska jag sträcka ut kroppen en liten stund innan jag tar mig en tur till affären. På återseénde!

Idag har mitt lilla gudbarn Vincent namnsdag, stort grattis till honom!!
Lägger ut en av mina favoritbilder på honom här, och skickar mina varmaste kramar genom cybern....



Vincent är ett mansnamn med latinskt ursprung och med betydelsen segrande. Namnet har använts i Sverige sedan 1400-talet. Vincent var tidigare ovanligt i Sverige och användes mest i vallonska släkter, men just nu är namnet på väg uppåt och tillhör de 80 vanligaste namnen. 31 december 2004 fanns det totalt 5013 personer i Sverige med namnet, varav 1781 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 278 pojkar namnet, varav 151 fick det som tilltalsnamn..

.. tog tjuren vid hornen, och tog mig en promenad direkt på morgonen idag. Det har snöat igen, och det var som vanligt oplogat överallt, vilket gjorde det lite jobbigare med tanke på ryggen. Skönt med luft i alla fall, och blir det en promenad i eftermiddag med min kära gubbe, så är det ju bara bonus. När jag kom in blev det kaffe och smörgås, och lite vila på det. Ska lite försiktigt städa undan det värsta, tror ändå att man ska göra lite, och tar tid på sig. Har lite svårt med att vila för mycket, hjärnan vill så mycket och den är svår att bromsa...

Har funderat lite framåt, både läkare, chef och vänner har ifrågasatt om jag verkligen ska fortsätta med detta periodvis tunga arbete, kommer kroppen att hålla? Tänker jag logiskt, med hjärnan -NEJ, det är inget framtidsjobb för mig, men tänker jag med hjärtat så blir det JA!! Trivs så bra med mina arbetskamrater, att träffa de gamla och sjuka, och göra det så bra jag kan för dom. Det ger så mycket! Men som Siv sa, det gäller att få både hjärna och hjärta att samarbeta, att vilja samma saker..

Frågan är då, VAD vill jag göra? VAD passar jag till för yrke? VILKET yrke är ett framtidsjobb? Jag vill ju inte utbilda mig till något som sedan inte ger mig något jobb! Jag tycker om människor, att pyssla och inreda. Sedan tycker jag det är viktigt att vi mår bra, både kroppsligt och själsligt, vilket jag gärna lär mig mer om. En dröm (av många) skulle vara att kunna jobba kvar inom kommunen, som en alltiallo, en alltiallo som kan utföra välmående massage, healing och kanske även vara ett lyssnande öra.. Tror att många av oss skulle kunna förebygga många skador genom att få tillgång till just detta, INNAN de gör sig påminda i kroppen..

Mycket att tänka på minsann....

...finns det något bättre än en dos bebbe, när man känner sig lite ur lag? Tror inte det! Idag fick jag snosa lite på lilla Wilma, som hunnit bli hela 4 månader! Växer så det knakar gör hon, och att hon är söt som socker kan väl vem som helst se....

   

Hon hade klätt sig så fin i Brummelisaklänning och liten stickad kofta, och hon var så glad och bli hela tiden! Mamma Linda och jag fikade och pratade om allt möjligt, och jag var ju förståss tvungen att provhålla lilla Wilma en liten stund, det är ju så gott. De hade med sig en lite piggepresent till mig också, en jättesöt liten korg med ljus och en sten med texten "Du vet väl om att du är värdefull"! Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, jag är bortskämd! Är så glad över mina vänner, men behöver absolut inte ha några presenter, ni är guld värda det vet ni... Får snart ordna bebbeträff nu, så alla bebbar får träffa varandra.

Stora grattiskramar skickar vi till "Peppe Pop" som idag fyller, jaa, var det inte 35 år tro?  En likadan dos av kramar och grattishälsningar går även till Marita, som är ett år äldre än Peppe....  Hoppas ni båda får en fin födelsedag, och att vi snart syns!!!


    


  

... det är just vad jag känner mig!! Jag är omgiven av så mycket omtanke, så jag blir både berörd och lycklig. Jag får fina sms, mail, telefonsamtal och uppiggnade kommentarer här på bloggen. Maria kom förbi igår med flera filmer av Danielle Steele att fördriva lite tid med. Grannen "Lillis" var så snäll och tog vår stora tunga plogkant med snöslungan idag, vilket var guld värt! För en stund sedan kom min underbara dotter in med lite glass och fruktsallad till mig... Inte undra på att jag känner mig så lycklig, eller hur?

Jag är så glad och tacksam för allt men måste ju ändå tala om för er alla, att det går riktigt bra med mig nu. Jag kan ju både stå och gå utan större bekymmer, för tillfället är det värst att sitta! Citodonet gör underverk med smärtan, så jag ska absolut inte klaga. Idag har jag dock varit riktigt trött, men det kan gott och väl bero på just citodonet, jag är ju inte van vid den typen av tabletter, då dessa innehåller kodein, och är betydligt starkare än de jag brukar ta. Huvudsaken är ju att smärtan blir mindre och jag kan vara uppe och röra mig obehindrat. Ska försöka lyssna på kroppen denna gång, och inte dra igång med allt så fort det känns lite bättre. (att man aldirg lär sig?)Är ju lite sån att det är allt eller inget som gäller. Ska anstränga mig efter att hitta balansen däremellan nu... LOVAR!!

Under kvällen har jag och gubben varit ute på en liten promenad, och det var riktigt skönt med lite frisk luft. Ska försöka få in rutinen med dagliga promenader, även om de får bli just korta till att börja med. Vet ju vad bra jag mår när jag kommer ut ordentligt. Sen är ju tanken att tvinga med mina vänner till gymmet igen, och starta upp träningen. Tror inte de är så svårmutade faktiskt.. Nu blir det lite vila framför tv:n!! Kram på er alla!

Genom mitt lite luddiga och korta inlägg igår, trodde nog många att jag var trött och led av bakfylla! Dessvärre var det inte det jag menade, utan tvärtom, gjorde sig ryggen till känna igen, riktigt rejält! Kände ju av den lite på lördagskvällen då vi var på kalas, och jag satt för länge, men trodde att det skulle kännas bättre så fort man fick röra på sig igen! Söndag morgon började ju helt perfekt, med frukost på sängen! Låg lite tokigt, på sidan för att hålla i kafffemuggen, men kände att det inte var en bra ställning för min rygg än, så jag satte mig upp. Tydligen tålde jag inte mer än så, för smärtan blev värre och värre under dagen, till slut var jag panikslagen, skulle jag få kramper igen????

Ska ärligt erkänna att det framkallade ångest hos mig, och ringde därför rådgivningen för att få hjälp att hantera det innan det blev så illa. Fick ju utskrivet en del starkare mediciner på akuten, frågan var, hur mycket kunde jag ta? Dessvärre kunde sköterskan inte hjälpa mig, och jag förklarade så gott jag kunde, att jag var rädd. Hon var lite småsnäsig och till slut kopplade hon bara iväg mig till en annan sköterka, som inte alls kunde förstå varför hon gjort det. För hur skulle sköterksa nummer 2 kunna hjälpa mig när inte nummer 1 kunde, menade hon. Till slut fick jag till svar att det inte var många timmar kvar föränn det var måndag och vårdcentralen återigen var öppen! Snart??? Klockan var två på söndag eftermiddag, och det skulle dröja 18 timmar innan det fanns folk där.. Sist tog det mig 45 minuter från att ha djävulsk ont och till att kramperna började, och allt jag ville veta, hur många stesolid kunde jag ta OM det började krampa?? Som sagt, ingen hjälp att få denna gång, även om jag måste medge att de övriga gånger jag för min eller någon annans räkning haft med rådgivningen att göra, så har de varit fantastiska.

Som tur är har man en kompetent släkting som ställer upp när det behövs! Tack för det Marita, du lyckades hjälpa mig med både medicinering och att lugna mig, och jag är så tacksam för ditt lyssnande öra! Har bara haft ont, men inte haft några sådana kramper, vilket känns underbart! Idag fick jag tid på VC för bedömning av min sjukskrivning, och träffade på en ny, mycket lugn och förstående läkare, som verkligen tog sig tid med mig. Summan av det hela blev en sjukskrivning till den 18 februari.

Efter läkarbeöket var jag på ett givande lönesamtal med min chef. Kändes skönt att reda ut en del mellan oss, för som ni vet har jag inte alltid gillat hennes sätt att hantera förändringarna på, men hon har naturligtvis mycket gott i sig också. Hon förstog och uppskattade min ärlighet, trots att jag inte varit så trevlig att ha och göra med ibland. Hon tyckte absolut att jag skulle ta tid på mig att bli bra denna gång, och inte ila tillbaka innan jag känt efter ordentligt. Kommer nu även att bli inskriven i Clarahälsan för bedömning, så mycket verkar vara på gång...

....kallas bakslag!

Börjar tappa räkningen, men har precis fått veta att Linda och Andreas har fått en son! Liam ska underverket  heta och han föddes i torsdags, det vill säga den 14 januari 2010 klockan 22.11! Han vägde 3590g och var  53 cm lång och är söt som socker såklart!!! Ett stort och varmt Grattis till er båda! Önskar er all lycka.....





♥

Ett nyfött barn

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

.... Stort grattis säger vi idag till svärfar Sören, som fyller 69 år idag, och som snart får lite besök av oss!  Sen har vi min vän ANN-Sofie, som också ska firas idag, tror hon fyller 25 hihi..Grattis säger vi även till vår granne Towe som fyller 32 år! (Jodå, grannarna har koll, hi hi) Hoppas ni båda får en fin födelsedag!

Du min vän i livet.....

Jag får nog hålla allt tillbaks
Det finns ingenting som räcker
Hjärtat kom aldrig till tals
i ett block som bara läcker

Men ändå
Du min vän i livet
Se hur kvällen brinner opp
En enda sak är given
Vi är två hjärtan
i samma kropp

Om jag tappar allt igen
Det är möjligt att det händer
Det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder

Men ändå
Du min vän i livet
Se hur sommaren blir höst
En enda sak är givet
Du bär min luft
i ditt bröst

L.W

.... Jaa, det har vi på jobbet minsann! Igår var jag hemma hos Jenny och Vincent och kollade in den nya lägenheten innan vi gick till jobbet för att se senaste tillskottet, lilla Linneá som endast är  veckor gammal! Lägenheten var kanonfin och jag är säker på att dom kommer att trivas jättebra där! Det bästa med allt är ju läget, dvs 5-10 minuters gångväg från mig! Kan det bli bättre?? Efter lägenhetsinspektionen, gick vi vidare till jobbet, där även Anna var med sin Linus. Camilla hade bakat en jättegod kladdkaka som vi mumsade på...


Camilla med sitt lilla underverk....

 
Anna med sin Linus & Jenny med sin Vincent...

  

Mor & dotter....

Mysigt att se dem små miraklen (och deras mammor också förståss). Vi räknade ut att det kommit 9 bebbar de senaste 3 åren i arbetsgruppen och att en till bebbe föds vilken minut som helst.. Sen vet jag att 2 till bebbar ligger lite småhemliga i magen på några andra arbetskamrater.. Summan av detta blir väl att det sammanlagt är 12 bebisar!! Är inte det ett litet rekord i sig tro?? Sötaste bebbarna man kan tänka sig är det också... Kanske är det en affärsidé att starta upp ett dagis i arbetsgruppen??

Idag har jag städat ut julen, känns riktigt tråkigt att plocka bort ljusstakar, stjärnor och annat nu när det är så vintrigt och fint ute, men tjugondag knut var igår, så det är bara att göra det ändå. Går ju inte så snabbt, för jag är väldigt försiktig, men jag är nöjd ändå, för jag har gjort mer idag än jag gjort på flera veckor. Ser fram emot att börja jóbba på måndag också, saknar mina arbetskamrater och en del av våra gamla.. Sen tycker jag om att ha rutinerna, går man hemma blir allt upp och ner tycker jag...  Bingen väntar på mig, och det ska bli skönt att räta ut kroppen...

Passar på att säga grattis till min gulliga svägerska Ulrika som fyller år idag..  Grattis på dig min vän!

Godnattkram till den som vill ha eller behöver..

... Full rulle hela dagen! Kanhända blev det så för att jag gjorde ett misstag, jag gick och la mig en stund efter frukosten, och somnade om!! Uppm ochn gjorde mig i ordning, förberedde en köttgryta till middag och småplockade lite, innan jag begav mig till Anna och lilla Linus! Eller lilla, det gick precis upp för mig att han snart fyller 1 år! Inte klokt vad tiden springer iväg....

 
Lite fundersam först, känner jag den här tanten?? Just ja! Det är ju HON!!!!
Hon som kryper runt på golvet och leker, fast att hon är stor..... Lite konstig är hon!

Vi fikade och pratade om allt mellan himmel och jord! När Anna undrade hur min kropp mådde, lyssnade Linus intresserad, precis som om han helt förstog problemet! En blivande doktor kanske?



Tiden gick som vanligt alltför snabbt, och det blev dags att bege sig hemåt för lite middag, innan vi gick till lilla Moa, som firade sin 5:e födelsedag igår!! Hon hade en fin prinsessklänning på sig, gjorde ett antal sångframträdanden för oss med en mikrofon i handen! Hon såg för härlig ut då hon sjöng Hanna Montana låtar!! När vi var hemma igen, var det kväll och det blev lite slötittande på tv;n innan jag stängde mina gröna för natten...

Nu har jag precis pratat med min chef, som ringde och frågade hur jag mådde. Pratade lite om min framtid, orkar kroppen? Hon ville att jag skulle få hjälp genom kimmunen (clarahälsan) då det finns på papper att mina problem är arbetsrelateradee.. Vi får se hur det blir med allt! Nu ska jag gå till Jenny och söte Vincent, de har ju flyttat till en lägenhet nu, och jag är såå nyfiken! Sen ska vi gå till jobbet eftersom Camilla kommer och visar upp lilla Linneá idag! Efter det möte på jobbet, och banktid i eftermiddag. Även denna dagen lär försvinna i rasande fart!

Grattis Moa på din 5:e födelsedag! Tjocka släkten kommer i eftrmiddag! Kram till dess....

Malin

Dagen började inte så jättebra, då jag gjorde någon ryggsträckning efter duschen idag!! Typiskt, typiskt att man ska vara så ynklig och inte tåla någonting!! Det var ju i alla fall dags för besöket hos Naprapaten idag och Maria och Per-erik var så snälla och lät mig lifta med dem så slapp jag krångla med buss!!! TACKAR ödmjukast för det, vet att de la om stadsfärd och tider för min skull!!

Naprapaten gjorde i alla fall en ordentlig undersökning på mig, vred och vände på mig och min kropp, tryckt och klämde, och ack så ont det gjorde i vissa lägen! Resultatet av ländryggen blev att det är några dåliga diskar där bak, samt att det tydligen är några nerver med och spökar också. De ställer tydligen till en hel del! Han trodde dock att det skulle gå att bli mycket bättre än vad jag är nu, så målet för tillfället är just att bli bättre och att inte hamna i den situationen som gjorde mig i stort sett förlamad igen. Håller med honom, har inga stora krav, lite ont kan jag ha, bara jag slipper genomgå den mardrömmen igen.. Ska tillbaka om ett par veckor, för behandling och utvärdering av de övningar jag nu ska göra...

På vägen hem hoppade vi in på maxis och handlade, och när jag väl klev över tröskeln här hemma så blev jag helt slut!! Efter middagen fick det därför bli lite vila innan Nathalie och Fredrik kom och åt lite kvällsmat med oss. Alltid lika roligt att se dom båda!! Fick ett sött sms av lille Vincent idag också, han skrev att han skulle komma och bota min onda kropp med pussar och kramar, och jag är beredd att prova den medicinen, hi hi... 

Förresten, lite missöden med mobiltelefonen har gjort att jag inte har kvar några mobilnummer längre!! Om ni läser detta, kan ni väl maila eller sms:a ert nummer så jag kan spara det på nytt??? Vore jättesnäll!

Låg och drog oss lite idag, vilket är underbart en söndagsmorgon. Solen skiner redan, men värmer knappast, temperaturen visar på -16.9 grader. Gubben smög upp och kokade kaffe i samma veva som Tilde hade en intervju med en kvinna vid namn Birgitta Andersson. Inte teskedsgumman nu, utan en annan Birgitta, en kvinna vars levnadsöde berörde mig oerhört djupt. Att genomgå så mycket ondska, sorg och elände, men ändå lyckas resa sig upp och börja om sitt liv är oerhört starkt gjort...

"Allt började redan från första andetaget, för som nyfödd var hon nära att bli lämnad i en snödriva. Som sjuåring blev hon våldtagen av en alkoholist i en trappuppgång. Som nioåring rymmer hon hemifrån och blir än en gång våldtagen! Som tolvåring börjar hon sälja sin kropp och som trettonåring är hon fullfjädrad prostituerad i City. Som tonåring blir hon så småningom grovt kriminell och utnämns av pressen till ”Sveriges gangsterdrottning”. Hon kommer att tillbringa sexton år av sitt liv på olika institutioner, alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor och psykiatriska kliniker till slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg."

Som jag förstog det i intervjun har hon klarat av sin svåra resa i livet, just för att hon alltid haft ett stöd och känt stark kärlek från sin mamma, haft  förmånen att träffa envisa och hjälpsamma människor, som stått och fortfarande står henne mycket nära. Snart kan vi läsa hela hennes historia i den bok, Blondie, hon släpper 21 Januari 2010. Jag kommer definitivt att läsa den....



Bild & Källa: Blondies blogg

♥

"Kärlekens ljus kan förändra ditt hjärta och ditt hjärta kan förändra världen"

 ♥

"Leendet är en sympatisk rynka som slätar ut de andra"

Kylan håller i sig men jag har ändå tagit mig i kragen och trotsat detta för några mindre promenader de senaste dagarna! Så påpälsad att jag knappt fått igen jackan, med mysbyxor, termobyxor, tröja, fleecejacka och på det en dunjacka!! Mössa, vantar och schal är väl givet, och den enda kroppsdel jag frös om var ju ansiktet!! Får kanske göra mig en rånarluva, som Ananas Anna sa....

Granen är avklädd och kastad, visserligen inte av mig, utan av min snälla dotter som klätt av den, och gubben som slängt ut den. Hade en dålig dag, där ryggen var bråkigare igen, så jag tänkte att det var bättre att ta det lite lugnt! Är väldigt försiktig för tillfället! Och det lönade sig, för nu känns det böttre igen. Lite småplock har jag dock pysslat med, blir ju halvt om halvt idiot av att göra ingenting!!!! Dammat har jag gjort, medan gubben körde igång dammsugarn. Tomtarna är bortplockade och har ersatts med andra prydnader, julgardiner och adventsstakar får dock vara kvar ett tag till. Är ju inte tjugonda knut än, så jag har tid på mig! Får lära mig att allt inte måste göras på samma gång, och jag lär mig, jag lovar....


Ingen gran kvar... julen är slut, ännu en gång....


Hängde upp min fina bonad som jag fått av Maria och P-E i julklapp också.. Den är ju så himla fin tycker jag! Fråga mig inte vad det står på den, men jag gissar att det är gammal franska i alla fall... Kanhända är det någon som vet?

 

Är ingen vidare bloggare för tillfället och denna gång beror det väl mest på att jag inte har så mycket att skriva, det händer inte så mycket annat än att jag förösker kurera mig så gott jag kan. Vila och gymnastik blir det en hel del under dagarna, hade önskat lite promenader, men törs inte då det är så kallt och jag vet att jag är lite känslig  nu när det är som det är. Allt går i alla fall åt helt rätt håll, känner mig riktigt skaplig nu!

Fick tag på en ortopedsköterska igår, och jag var inte så bortglömd som jag först trodde!, då det visade sig att sjukintyget redan var skrivet och skickat till mig.  I dagsläget är jag sjukskriven till den 17:e januari, och jag har även beställt en tid hos en naprapat redan på måndag. Blir spännande att se vad han kan göra för mig. Ska
verkligen försöka ta tag i kroppen på allvar nu, för att undvika att detta någonsin händer igen..

Trots att jag inte gör så mycket, går dagarna fövånande snabbt! Speciellt igår, då först Nathalie kom på fika, Frida för att klippa Fille, och slutligen Anna för en liten vinkväll. Vi har ju inte fått ihop nån date på hur länge som helst, så vi unnade oss lite mys igår. Det blev prat, skratt och en hel del Winnerbäck förståss!! Var ganska sliten idag även om det inte blev så sent, men jag hade sovit dåligt några nätter innan också, speciellt natten till igår då Casper, Alex och simon skulle dygnslana, vilket innebär att de spelar spel via internet, med egna datorer i samma rum ett helt dygn!! Det blev ju en hel del prat och skratt också inifrån Caspers rum och jag är så lättväckt!

I morgon ska jag försöka göra lite smått och gott här hemma, som klä av granen som mest står och ser ledsen ut. Tror inte den blivit vattnad sen dan före jul! Eventuellt pälsar jag på mig och tar en liten promenad i alla fall, för jag behöver luft!!!  

Denna dagen har mest bestått av väntan, väntan och åter väntan... Ringde ju in till ortopedmottagningen i morse som läkaren på akuten sa att jag skulle göra, för att höra hur kroppen var efter medicinering och vila, men det var inte det lättaste.. Den läkaren jag träffade där var inte kvar längre, (Är jag förvånad? Nej!) vilket blir vanligare och vanligare inom sjukvården nu för tiden!!  De kommer och går, vilket inte gynnar patienterna!!! Känner mig ju otroligt mycket bättre, men är ju inte helt bra än, så jag behöver verkligen höra hur jag ska gå vidare. Problemet är att jag inte klarar av för mycket åt gången, för det blir snabbt stumt i ländryggen.

Sköterskan jag pratade med under morgonen sa att hon skulle höra med en annan ortoped, som i sin tur skulle ringa mig, vilket alltså inte hänt än, fast det är många timmar sedan jag först ringde! Tanken för mig var ju att även beställa tid hos en naprapat idag, men nu blir ju det svårare, då jag inte vet om jag ska jobba eller ej och vilka möjligheter jag har att ta emot tider. Deras tiderna växer säkert inte på träd, så detta vill jag få gjort så jag kommer framåt med alltihopa...

Ringde återigen ortopedmottagningen för en stund sedan men den kvinna som svarade kunde inte hjälpa mig, då hon inte visste vem jag pratade med i morse... "suck".. Som grädde på moset är det ju helg både i morgon och på onsdag så nu vet jag varken ut eller in..  Vill ju meddela jobbet också så de kan planera för eventuella vikarier. Håll tummar och tår att någon ringer under eftermiddagen, mottagningen är ju trots allt öppen till 16.30......PLEASE!!

Både jul och nyår har susat förbi, och man har knappt hunnit med...  Förresten har väl hela året gått i en rakets hastighet. När jag ser tillbaka på året som gått, kan jag summera ihop det hela med att det för mig har varit ett bra år.. Visst har det hänt saker som varit jobbiga och tagit energi, men i det stora hela tycker jag året 2009 har varit riktigt bra. I alla fall om man ser tilll min egen utveckling. Jag kommer närmare och närmare den inre harmoni jag sökt och så väl behöver, jag har klarat av att vara ärlig,  dels mot andra, men speciellt mot mig själv, även om det har varit svårt många gånger. Jag lyssnar både till mitt hjärta och min kropp, och saktar ned på farten då jag känner att jag inte orkar med. Ligger mycket träning bakom det! 

Flera små mirakel har fötts till denna värld detta år, och jag har också haft glädjen att få vara med om ett av dom. Jag förstog att det skulle vara stort, men att det skulle vara så otroligt mäktigt..  Lille Vincent har med det, fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och i december fick jag hedrande nog bli en av hans gudmödrar också. Dessa små bebbar, gör sina träffar hos tant Malin och det ska bli så skoj att se dem alla växa och utvecklas..

Både jag och min familj har fått varit någorlunda friska, barnen har utvecklats på många olika sätt och störst förändring har nog skett med min (lille) son, som bland annat har kommit i målbrottet detta 2009, men också växt förbi oss alla i familjen. Under sommaren firade jag min 40:e födelsedag med en härlig fest,  som jag av olika skäl sent ska glömma. Jag har varit omgiven av goda vänner och av både omtanke och kärlek, och jag tror inte det gått en enda dag detta år, som jag inte tänkt hur bra jag har det.. Tänkt på hur lycklig jag faktisk är! Lyckan ska värderas och aldrig tas förgiven..

Slutet av året har varit lite sämre, som ni vet har min rygg gjort den största protesten någonsin, och hur jävligt det än var i måndags, och hur ont det än gör idag, så kan jag ändå se detta som sparken i baken, en spark jag verkligen behövde, så nu ska detta år inledas med ordentlig träning, för jag vill aldrig, aldrig någonsin vara med om detta igen. Jag blir ju sakta men säkert bättre för varje dag, och nu kan jag till och med vara uppe större delen av dagen, även om jag får tänka på varje moment och förflyttning, samt göra mina stretchövningar många gånger om dagen. Nyårsafton firade vi med Maria och Per-erik och det blev lite improviserat, men ändå så himla trevligt. Gubben fick ju göra all förberedelse själv, så han fixade och donade hela dagen och jag gick mest och kände mig onyttig. Men vila är vila, så min gubbe och tillät mig inte att hjälpa till.

Till sist måste jag bara skriva ut till hela cybern om min underbara gubbe, som alltid är så omtänksam, go och snäll. Jag tror jag hittat världens bästa karl och jag älskar honom så otroligt mycket!!! Speciellt vid såna här tillfällen påminns man om det extra mycket, och om det hade gått, så hade jag klonat honom, för jag vet en som både är värd och skulle behöva en sån underbaring som han....




"Kärlekens ljus kan förändra ditt hjärta
och ditt hjärta kan förändra världen"