Tidsoptimistens

Gjorde mig en egen Alla hjärtansdag present...

14 februarii och Alla ♥ dag idag. Vi kommer allt närmare vårmånaderna, men utanför fönstret är det enormt mycket snö... Men den som väntar på något gott, väntar som sagt, aldrig för länge, så våren lär komma, tids nog. Har senaste veckan känt mig ovanligt bra i kroppen, och imorgon ska jag börja jobba igen, efter några veckors sjukskrivning. Det ska bli så himla roligt att träffa alla vårdtagare och arbetskamrater igen, och att åter få in lite rutiner i vardagen. Kroppen behöver ju vilan ibland, men knoppen är på tok för social för att gå hemma så här. När det var som värst klarade jag att sitta på en stol, högst 5 minuter, så det blev ju inga kafferep med goda vänner direkt...

Sista veckan har som sagt varit mycket bättre, och jag har återfått en hel del energi, men har ändå varit försiktig med allt grejande. Anstränger mig för att inte hålla på för länge i ett sträck, utan att variera mig mellan pyssel & vila, även om det kliar i fingrarna mest hela tiden.

Min fina gubbe ligger fortfarande ute på jobb, och kommer hem först på torsdagarna, så vi fick ha lite alla hjärtansdag mys redan igår. Idag får jag ordna till lite gott fika till mig och ungarna, så att det firas lite i alla fall. Tycker vi ska fokusera på Hjärtebarnen idag, för att vara kärleksfulla och uppskattande mot våra nära och kära, tycker jag att vi ska vara varje dag, och inte bara en gång om året..

Idag är jag ledig, så det ska bli lite pyssel, men också lite dammsugning. På torsdag ska jag hämta min gudson Vincent på dagis för första gången, och det ska bli så roligt att få rå om honom lite extra. Vi ska nog hitta på lite bus innan mamma Jenny kommer hem från sin praktik. Nu är det dags att sätta fart! Ha det bäst, ni trogna som kikar in till mig...

Kram
Malin

...att jag lyser med min frånvaro här på bloggen. Lite synd, för ett tag hade jag ju riktigt många beöskare varje dag, men några av er verkar troget kika in hos mig. Jag är självklart både lite mallig & glad för att ni inte ger upp. Ska verkligen försöka att skärpa mig nu..

Mycket har ju hänt sedan sist, och den allra största och viktigaste händelsen är att jag har återigen har blivit "tant". Mina vänner Anna & Stefan har fått mirakel nummer 3, en liten förtjusande son, som ska få heta Hugo. Han är söt som socker, och doftar sådär alldeles underbart, som bara små bebisar gör...

  

För övrigt har de senaste veckorna gått i sjukskrivningarnas tecken för min del, och om det är psoriasis atriten som spökar, eller något annat, vet jag inte, men läkaren sa att jag hade ryggskott så vi får väl tro på det. Huvudsaken är att det nu är på väg att vända. Har pratat med chefen om eventuell omplacering, eftersom min läkare på rematologen anser att jobbet är för tungt för mig. Vi får se hur det går med den saken, allt har sin tid. Ser fram emot att börja jobba igen om en vecka, trots att det varit både jobbigt och rörigt på jobbet senaste tiden. Saknar mina goa arbetskarmater och alla våra skratt...