Tidsoptimistens

I fredags var jag först till CSK på mammografi, vilket gick bra, trots en del skräckhistorier jag hört om det! Tuttarna sitter fortfarande kvar där de satt innan, och besked lär man få inom 2 veckor! Efter det begav jag mig till Clarahälsan och min sjukgymnast för en undersökning och bedömning, vilket gick sådär, var kanske i lite sämre skick än jag själv trott, men förhoppningsvis finns det hjälp att få, och då känner jag att jag är på rätt plats för det! Jag är tydligen försvagad i vänstersidan och det ville hon tala med min läkare om. Ska tillbaka dit nästa vecka för att sätta i ordning ett lämpligt träningsprogram för mig. Hon ville göra det redan denna vecka, men jag känner att det är så himla mycket varje dag ändå!! Jobbar ju 6 dagar denna vecka, och på det har jag även tid för röntgen och ska på hälsoinspiratörsträff. 

I lördags fyllde då min underbara dotter Josefine hela 18 år!! Inte klokt vad åren rusar iväg, man inser ju att hon är riktigt stor nu! Vigratulerade förståss som vanligt med paket och ljuvlig (?) sång "på sängen"! Tror att alla presenter blev godkända också, fattas bara en tunika som jag beställt men som inte hunnit komma!! Laptopen var nog det bästa, så vad gjorde väl det? Madde följde med J hem från skolan i fredags, och var redan här, och sen fram på kvällen droppade det in ett helt gäng med tjejer för att gratulera födelsedagsbarnet. Vi fick faktiskt vara hemma, vilket var tur, då jag hade en hel del att fixa med. Gjorde i allafall i ordning en salladsbuffé med alla möjliga tillbehör till tjejerna och försökte hålla mig så osynlig som möjligt. De spelade kubb, sjöng singstar, åt och skrattade ofta och mycket! Härligt!! Sjöng fint för Jossan gjorde de också, och gav henne fina presenter. Flera av tjejerna sov över eftersom de bor i Karlstad och Kristinehamn, så jag antar att det såg ut att vara rena slagfältet därnere, TROTS att Josse har ett ganska stort rum! Varmt och trångt blev det tydligen. Läste hennes beskrivning på FB, där hon visade empati för ansjovisen i burk!! Hon förstog hur det måste kännas, haha.. 

Söndagen gjorde jag det sista på smörgåstårtorna, innan Jenny och Vincent kom förbi och gratulerade Josse! Så gulligt av dom, och Vincent hade dagen till ära slips på sig!! Jättefina presenter fick hon också, där Jenny verkligen lagt ner sig och pysslat själv också! Mycket uppskattat blev det, allra mest tror jag de fina korten på V, som jag såg hon ställde i ordning på rummet direkt! Jenny fick vara försökskaning på tårtorna och de blev godkända!!! Senare strömmade då större delen av släkten in, och vi hade det verkligen supertrevligt... eller, i alla fall jag!! Hoppas alla andra hade det också! Tror att vi blev 21 stycken sammanlagt, så det var livat i holken minsann! Kul att Marita ville vara med, och att Peppe var hemma. Han brukar ju oftast vara på någon spelning när vi träffas! Med andra ord har det varit full rulle hela helgen, och det känns i kroppen nu vill jag lova. Blivit lite si och så med promenaderna, men i lördags gick vi vår favoritrunda "Lassehall & Trulsen", som äntligen torkat upp såpass att man kan gå där igen... Härligt!

Idag är jag och några till bjudna på fika hos Jenny och Vincent, så jag ska gå dit en liten stund. Innan det ska jag duscha, bädda, plocka ur diskmaskinen och tvätta lite. En ordentlig promenad står också på priolistan idag! Önskar er alla en fin måndag!

Kramiz Malin

Till min dotter

Du kom som en sol,
fick min morgon att vakna
och blommorna att blomma

Du sprider sådan värme,
ser saker med humor,
och lockar mig till skratt

Du är en klokare del utav mig,
ser livet så klart
när jag vandrar blind

Genom dig
har jag funnit mig själv,
och vägen till mitt hjärta

Jag är så lycklig
att just du valde mig
som din mamma...



Grattis min underbara dotter på din artonde födelsedag.
Tack för att du finns......


Mamma  ♥

Jodå, det är vad jag är!! Kände det redan igår, och hade till och med svårt att sova för att jag tyckte det "gungade". Antar att det kommer från nacken, som jag har haft känningar av några dagar. Det värsta är väl att erkänna att jag får skylla mig själv, jag har varit duktig på att bränna kalorier och träna länden, men desto sämre på att göra nackgymnastik..  Nåja, det går väl över. Bestämde mig för att ta det lugnt idag, och skippade både promenad och annan träning. Istället fick jag finbesök av Linda och Wilma, så jag kunde inte ha det bättre!!

Jag och Linda lunchade på lite Lax och ugnstekta rotfrukter, fikade och pratade om ALLT mellan himmel och jord! Wilma däremot, hon bjöd på sina sötaste leenden och pratade på sitt eget språk!!! Fantastiskt söt är hon! Klockan rusade som vanligt iväg alldeles för snabbt, men jag hoppas på att snart se dom båda igen. Nästa gång åker jag nog dit, så jag får träffa Liam också, det var ett tag sedan nu!

När dom hade åkt, stack jag iväg och handlade lite, och på affäre träffade jag Anna & Linus, de var båda förkylda, men lika söta och goa som vanligt! Medan vi stog och pratade, kom även Desireé förbi, och stannade även hon för en pratstund! Alltid skoj att träffa goda vänner, om än för en kort stund! Känner ju ibland att man inte alltid hinner träffa alla man vill, tyvärr! Nu ska jag mest slappa framföt tv:n eller läsa i min bok, för i morgon är det dags för jobb!!

Japp, har varken gått upp eller ner, även om jag HOPPADES att det skulle peka något gram nedåt, mend tanke  på att motion jag utövat, både måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag & lördag! Enda vilodagen blev på söndagen.. Antar att mina synder har med saken att göra, och jag är glad att jag heller inte har gått upp något!! Bara att ta nya tag under denna veckan... TROTS att det kommer att bli kalas och godsaker då!

Ännu en helg har passerat i en raketfart, jag har jobbat största delen, men tog semester från dubbelturen igår, och åkte in till stan och ordnade presenter till min underbara dotter som fyller 18 år på lördag! Fick även tag på lite annat smått och gott också, innan vi hämtade Josse ute på Hammarön, där hon spenderat natten! Är nöjd med störta delen av veckan då jag har tränat eller promenerat VARJE dag, utom idag! Känner mig jättenöjd, men är osäker på hur vågen visar eftersom jag också varit mycket duktig på att synda!

I fredags var det bara jag och sonen hemma, så jag åkte förbi pizzerian efter jobbet och köpte med en varsin pizza! hungrig som en varg var jag då jag inte hade ätit tillräckligt under dagen. Slängde i stort sett i mig nästan hela pizzan, och mådde nästan illa efteråt, blev nog för mycket för snabbt... Inte nog med det, idag fuskade vi på jobbet och köpte mat ifrån Asien. Superdupergott, men kanske inte så nyttigt? Friterade räkor? Kycklingspett och ris är nog ingen fara, men sen har vi ju jordnötsås och sötsur sås till det också!!!  Näja, jag hoppas vågen visar något gram ned i alla fall, har inga stora krav, vet ju att jag i alla fall håller i gång på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort förut, så kroppen mår nog skapligt i alla fall!

Igårkväll fick Josse och Malin ett infall, de skulle åka till KD idag för att medverka i Idol!! Josse hade inget leg med sig och fick inte provsjunga, men det skulle Malin göra! Tufft av henne tycker jag! Lagomt till det vann Josse någon tävling därinne och priset var en kvart med en sångcoach! Den överlät hon till Malin, men tyvärr gick det inte så bra ändå, hon kom inte med, men Josse tyckte att hon var duktig som slapp bli med i narrarnas klubb, ni vet, de som alltid kommer med för att de INTE kan sjunga! Hursomhelst har de haft riktigt roligt i alla fall...

Är fortfarande mätt efter vår Asiatiska mat, men ska ta en tekopp och sätta mig mig vid tv:n en stund! Får se när gubben kommer, han är vid LLA och jobbar några timmar ikväll! Fick se på webtidningen att en 17-årig serbisk flicka försvunnit från vår ort, vilket förklarar att byn kryllar av polisbilar och piketbussar! Hoppas verkligen att hon snart kommit till rätta, måste vara fruktansvärt för hennes familj. Håller ett par tummar för det och att flickan är oskadd förståss! Förövrigt hoppas jag att ni alla får en finfin vecka, och att ni kanske håller en tumme för min vägning i morgon!!!

Livet är ju lite som en berg och dalbana, det går både upp och ner, och det är nog så livet ska vara tror jag. Allt som är ner, ska man gå igenom, och oftast lär man sig något nytt genom det också. Just nu känns det mest upp för mig, och jag ska njuta av varje sekund. Efter en lång vinter och trög vår, fick ju igenom vårt önskemål om semestern, vilket jag ännu går och riktigt glädjer mig åt. Igår hade vi fått ett samtal från ett av kommunens äldreboende, där de tackade så mycket för att vi så starkt drivit igenom denna fråga, och när jag hämtade posten igår, fick jag en stor kram av en granne lite längre bort, även det boendet hon jobbar på skulle få sina önskade 2 perioder. Man blir så glad, det har ju sammanlagt med hemtjänsten varit många människor berörda, och det verkar som i stort sett alla är nöjda nu, och det känns underbart!

Har ju missat att rapportera min vikt, och summan av de första 4 veckorna är minus 3 kilo, vilket jag är jättenöjd med, efter påsken och alla kalas jag varit på. Allt är nog tack vare att jag verkligen tränat i stort sett varje dag, och när jag mätte mig igår blev jag riktigt överraskad då det försvunnit 3 cm från midjan!! Mätte till och med till 4 cm, men drog bort en för jag tänkte att jag kanske drog ihop måttbandet hårdare än sist. Gissa om jag blev superglad? Tror jag levde på det hela dagen igår..

Gårdagen var liksom idag, en ledig dag, och jag passade på att putsa de oöppningsbara fönstren på utsidan, tvättade av alla fönsterbläck, solade en stund, gick in och dammade lite, ut i solen igen, hängde ut årets första tvätt som faktiskt torkade på 2½ timma! Gick med andra ord och småskrotade hela dagen. Gjorde en liten ritning på skärmväggar, buskar och annat smått och gott som vi ska fixa i trädgården i år. Ska bli så roligt och jag ser fram emot många fina dagar och kvällar med fika, grillning, familj och goda vänner! Finns det något bättre?

På kvällen tog jag mig ett träningspass med wii. Någon undrade hur det fungerade, och visst är det så att du får jogga på stället, vilket fungerar helt okej. Det kör jag mest som uppvärmning, och det brukar bli ca 3-4 km. Det roligaste är ju step up:en, den kör jag o´m och om igen, och det är så himla roligt! Till den övningen har vi ju en fitnessbräda som används, den känner ju av om jag gör rätt och talar annars om det. Sen har jag en favorit till, nämligen rockring, även där används plattan och den känner precis av om jag inte "rockar" tillräckligt, dvs rör mig i stora cirklar. Otroligt egentligen!! Sen finns et ju tusentals övningar till, som jag provat lite till och från. En timme blev det igår i alla fall, och fördelen med spelet är ju att man kan köra det i alla väder och tidpunkter. Skiner solen så prioriteras ju oftast en promenad, men detta är ett bra kompliment tycker jag, som jag kan träna precis när lusten faller på... Prova vet ja!



Vikt nedgång v 4:  - 3.0 kg
             Midja  v 4:   - 3 cm   

De senaste dagarna har bjudit på strålande väder, men dessvärre har man inte utnyttjat det som man borde. En viss trötthet har infunnit sig efter allt ståhej senaste tiden, men energin känns ändå positiv igen. Igår var jag till Clarahälsan på avstämningsmöte med läkare och min handledare på försäkringskassan. Ett mycket givande möte där jag starkt kände att dessa människor kommer att göra allt för att jag ska fungera så bra som möjligt igen. Och jag vet att det kommer att gå vägen också, det känner jag helt säkert. Mycket som väntar nu, dels en röntgen från nacke till ländrygg, utlåtande av sjukgymnast och nu är även en remiss till rematologen är skickad (heter det så?). Min läkare ville utesluta att jag inte hade...vad det nu hette. Kände inte igen namnet på sjukdomen men det lär väl visa sig. Sen är det ett prov det var ett märkligt svar på, så det skulle kollas upp ytterligare, men sen, då kan vi ta tag i allt, se vilken hjälp jag behöver till att bli så bra som möjligt! HÄRLIGT!

Tills vidare ska jag fortsätta med mina underbara promenader, och med min nya last, Wii Fitness! Inte klokt vad roligt det är, och visst borde det göra nytta, för jag är riktigt svettig efter ett 45-60 minuterspass. favoriterna är jogging (trodde aldrig att jag skulle säga det), step up & så rockringarna förståss.  Nu ser jag fram emot 2 lediga dagar, och jag hoppas självklart att solen stannar ett tag till, för tänk vad den livar upp? På gatan utanför kryllar det av grannar från morgon till kväll, de småpysslar i trädgården och tvättar bilar. Själv funderar jag på om man ska fixa till lekstugan lite, och eventuellt sälja den. Om inte annat bör vi flytta den, för nu står den för nära poolen, och vi har ju tänkt att greja ganska mycket runt den i vår och sommar. Skärmväggar ska upp, lite buskar planteras. Ska bli underbart när det är klart. Har som vanligt en bild i huvudet på hur jag vill ha det, så vi får se hur det slutar. Hur som helst känns det som om allt positivt väntar för tillfället, och det är en härlig känsla!!!!

Redan igår eftermiddag fick jag ett telefonsamtal från Maria, där hon talade om att vi fått ett fax till jobbet, om att vår kommun äntligen ger med sig!! Vi får våra 2 semesterperioder, om vi, som vi själva redan erbjudit oss, tar till oss några extra arbetspass under de 4 veckor vi jobbar under sommaren!! Äntligen har de förstått att vi menade allvar, äntligen har de förstått hur hårt och negativt detta påverkat oss alla i arbetsgrupperna. 

 Jag är så otroligt glad, att jag nästan inte finner några ord! Nu ska vi upp till bevis, nu ska vi se till att vi får en fungerande sommar, där personalen mår bra och återigen kan gå med glädje till jobbet! Härligt! Som jag skrivit tidigare så tror jag att det är oerhört viktigt, oavsett vilket jobb det gäller, attt ha lyhörda chefer, som lyssnar och ser till sin personals bästa. Då kommer de anställda att finna glädjen med sitt jobb, känna uppskattning och vill förstås även göra ett riktigt bra jobb.

Tror denna jobbiga vår ändå fört med sig mycket gott, för vi "vanliga" arbetare har lärt oss att aldrig, aldrig ge upp om det är något verkligen vi tror på, och ledningen i vår kommun har fått se att vi står för våra ord och att det alltid är det rätta att lyssna på sin personal. Det är förutsättningen för ett bra samarbete framöver...

Innan jag skriver det jag tänkt i detta inlägg måste jag bara först säga att jag visst trivs med mitt jobb! Vet att det varit lite gnälligt och att det kanske uppfattats som jag vantrivts, men så är det förståss inte. Tvärtom så är mina arbetskamrater mycket betydelsefulla för mig, vi har både roligt och skrattar mycket ihop, men kan också gå på djupet och prata när det så behövs. Det jag har svårt för, är att vi som personal blir så dåligt behandlade, ALLTID! Vi ska bara följa med i alla förändringar som sker, utan att helst säga ett ord, vilket är något som kommunen nu är ganska vana. De vet att de bestämmer och gör vad de tänkt, oavsett vad vi tycker om det. Det finns aldrig ett uppmuntrande ord eller någon form av uppskattning, och man känner ofta att man verkligen är på botten i denna karusell styrd av de olika cheferna ovanför. Är man chef kan man åka på både Ålandskryssningar och spaweekendar, men som vanlig arbetare är man aldrig erbjuden ens lite julmat till jul. Allt vi gör, bekostar vi själva, och frågan är hur vårt arbete värderas?

Själv tycker jag att vi är fantastiska, vi som är på "golvet" och jobbar! Vi lever i verkligheten och möter våra brukare varje dag, ser till deras behov, ordnar och trixar om det är något som fattas dom, jobbar efter sunt förnuft, även om man i det stora, ska gå efter en vårdplan. Problemet är att vi jobbar med människor, och vi alla har olika dagar, då vi mår lite olika, eller hur? Det är just dagsformen vi ska bemöta, och vårt mål är ju att se till att våra brukare mår bra! "-Vi bedriver ingen lyxvård", har jag på ryktes vägar hört en av våra högre chefer säga, och om lyxvård betyder att man sitter ner hos en gammal ensam människa för en pratstund, eller steker en pannkaka gjord på egengjord smet någon enstaka gång, som omväxling till de kylda rätterna de flesta äter varje dag, så vet jag inte vart vi har hamnat...

När jag gick min US-utbildning var ledordet i hela kursen HELHETSSYN! Att se HELA männsikan, inte just bara att en person har svårt med förflyttningar, eller klä sig. Hela människan för mig är både kropp och själ, och detta är något jag har med mig varje dag i mitt arbete. Vår tid hos brukaren är förutbestämd, nogrannt uträknad efter brukarens behov, och finns dokumenterad. Summan av alla våra besök per dag är omvandlat till hur många anställda vi bör vara för att klara verksamheten. Vi har telefoner istället för nycklar till brukarna, ett system som är inköpt för att vi ska "slippa" bära nycklar, med cheferna har också möjlighet att via datorn utläsa precis vilka tider och hur länge var och en varit inne hos var och en..

Nu svävade jag ut igen, dessa frågor är så stora för mig, men vad jag vill säga är att jag trots detta trivs med mitt arbete i grund och botten, jag ser det som en möjlighet att själv vara med och påverka så att våra brukare får det så bra som möjligt, den stunden jag är där. Men med alla försämringar och min kropp som periodvis är krånglig undrar jag om det är värt det? När man ser hur luften går ur arbetskamraterna, när grupplokalerna fylls av negativ energi, är det då värt det?

...och man hinner knappast med alls!!! Påsken har passerat, blandat med både jobb och ledighet, och en massa god mat och karameller förståss!  Var halft om halft skräckslagen när jag ställde mig på vågen i måndags, men klarade mig bra trots allt, -0,1 kilo, visserligen ingen vidare viktnedgång men målet för påskaveckan var att INTE gå upp i vikt! Tack vare promenaderna klarade jag mig!

I söndags blev min goa vän Cissi mormor för första gången, endast 39 år gammal! Hon kommer att bli en störtskön mormor, för hon är verkligen otroligt rolig på alla sätt och vis! Stolt som en tupp är hon ju förståss, med rätta...  Underverket är en liten kille som ska heta Jamie!

Så igår fyllde en av centrums bebbar 1 år! Denna gång var det William som fick en mysdag, och jag antar att den innehöll både tårta, paket och kärlek! Förstår inte att de blir så stora....så snabbt?

Kampen om vår semester fortsätter, utan vidare framgång. Tror inte kommunen vet vad de håller på med om jag ska vara ärlig. Planerarna hade möte om detta igår, men det gick inte att prata med ledningen, de hade också dålig koll på hur många semestervikarier kommunen behöver! Vi fick oss även en känga över att vi vänt oss till media INNAN vi disskuterar med kommunen!!! INNAN vi disskuterat?? Det är ju precis det vi gjort de senaste månaderna!! De namnlistor vi alla inom hemtjänsten skrivit på, hade inte ens blivit överlämnade till de högre cheferna utan låg kvar hos vår verksamhetschef!! Man blir så trött, arg, irriterad... jaa, känslorna fullkomligt kokar inom mig! Jag tolererar inte att jag och alla mina arbetskamrater ska bli så dåligt behandlade..

Ska de ha någon minsta respekt kvar i mina ögon, går de oss till mötes i denna fråga. Tror att det är viktigt att vi själva, för en gångs skull får känna att vi påverkar vår semester, att vi överhuvudtaget påverkar NÅGOT av allt de hittar på bland sina besparningar, som oftast resulterar i att det blir dubbelt så dyrt! Återigen, för att lyckas driva denna verksamhet på ett bra sätt, så krävs det att de anställda mår bra och trivs på jobbet! Att det råder en positiv inställning och en arbetslust! En enkel matematik, som de bara kan TJÄNA på.. Kanske inte pengar, men ett fantastiskt bra arbete av de anställda!!

Igår var jag till Clarahälsan för att träffa företagsläkaren där. Kändes skönt att efter att ha mött så många läkare, äntligen få hjälp härifrån, vilket också betyder att det blir samma läkare som har hand om mig nu! Hon gjorde en ordentlig undersökning och sa att jag var insjunken i länden, och skulle skicka remiss till...RÖNTGEN! Äntligen!! Detta är ju något som alla i min närhet tyckt att jag borde få göra, men så har det inte blivit, förän nu! Dessutom tog hon ytterligare lite prover. Hon ville även att en sjukgymnast skulle titta på mig, vilket också är jättebra.. Känns som om allt bara kan bli bättre nu!

Efter hela undersökningen, som tog nästan 1½ timma, tog jag en promenad mot herrhagen och min systerdotter Nathalie. Vi hade bestämt att vi skulle träffas, så det blev en lång stadsrunda med en hel del shopping. Josefine mötte upp oss efter skolan och vi passade på att äta lite sen lunch på stan. En jättebra dag med andra ord, från början till slut. Hann inte mer än innanför dörren härhemma, föränn telefonen ringde, och det var sjukgymnasten, som ville boka en tid med mig!! Här gick det undan minsann!