Tidsoptimistens

Kreativ insikt är en av mina favoritbutiker! Den startades av Carolina Gårdheim som efter sin själatrötthet sadlade om totalt. Precis som jag såg hon vikten i att omge sig av viktiga affirmationer, påminnelser om vad som är viktigt i livet. Nu har höstens nya katalog kommit och denna gång har jag blivit helt frälst i hennes smycken...


Text: Jag väljer glädje. Den här affirmationsarmringen påminner dig i vardagen om att du är en kraftfull skapare av ditt liv. Du kan välja glädje, den bor redan i ditt hjärta!




En berlock jag skulle kunna ge till mina närmaste vänner... så himla fin, ett enda ord, som säger så mycket...



Halssmycke helt i silver med en önskan på baksidan av hjärtat. Text på hjärtat: Må jag bidra med gott till denna värld genom att släppa fram den strålande varelse som är jag, följa mitt syfte och alltid välja utifrån kärlek.



Positiva ord påverkar! Gör ditt för att öka andelen positiva ord i världen, det påverkar mer än du kanske tror! En liten början är att påminna sig om att varje dag kan vara en bra dag, om du bara bestämmer dig för det... Lycka till!

Denna vecka inleddes väldigt omtumlande, redan på tisdagen med att gubbens morbror dog. Han hade somnat in på natten, och låg livlös i sängen på morgonen. Självklart blir det en chock för alla, men främst för hans fru och barn med familjer. Att ena dagen vara pigg och kry som en nötkärna, och i nästa slutat att andas, det är märkligt...

Många tankar gick i mitt huvud, och jag påminns naturligtvis om min egen pappas död 1987. Länge sedan, men dagen glömmer man inte.. Min pappa somnade också in hemma, i sin egen säng, vilket jag i dag kan känna glädje över, även om det självklart var smärtsamt på många sätt. Han fick dö i sitt egna hem, med min mammas armar omkring sig, så finare kan det inte bli, även om han dog alldeles för tidigt. Tänker på morbrorns nära och kära, jag vet vad de går igenom, och det gör fruktansvärt ont..

I torsdags åkte min svärfar till Torsby sjukhus för att opereras, och idag åkte jag, gubben och svärmor dit och hälsade på. Han verkade pigg och alert redan, så han ska nog snart vara på benen igen hoppas vi. Hade jätte jobbigt i bilen idag, värkte i hela kroppen och på vägen hem skulle gubben av i karlstad och LLA eftersom han var bjuden på mat och hockey med jobbet. Detta innebar att jag skulle köra från karlstad och hem, vilket INTE var en bra idé just idag. Yr och illamående blev jag, och det blev bara värre och värre, så denna kväll har varit totalt bortkastad. Åh andra sidan är jag såklart tacksam att m ina "krämpor" inte alls är livshotande, men det är tråkigt att vara så oduglig Vet inte varför jag i perioder har så svårt för att köra bil, men det är tur att jag vet att det kommer bättre dagar.

Sitter nu här och väntar på att min fina gubbe och dotter kommer hem med bussen från stan. Tror att det blir bingen för mig alldeles snart, är helt slut av att inte ha gjort NÅGOT på hela dagen. Så kan det bli...

Just det, måste ju även berätta att jag idag har jobbati Centrumgruppen i hela 10 år!!! Jag trodde inte att jag skulle klara två dagar ens, men det gjorde jag tack vare min fina vän Annika! Nu är det världens bästa hemtjänstgrupp om ni frågar mig!

I fredags hände något lite ovanligt för mig, som i stort sett lever ett alldeles vanligt "Malinliv". Sara Natt och Dag och hennes man, fotografen Stefan kom ända från Stockholm för att göra en liten intervju med mig.. Hon tyckte att jag var intressant angående min diagnos, Psoariasis atrit och det faktum att min mamma hade MS. MS och Psoariasis atrit liknar varandra i mångt och mycket, och Sara tyckte det var konstigt att jag inte genomgått någon neurologisk undersökning, trots att jag alltid nämnt att vi har MS i släkten, för ALLA läkare jag kommit till under årens lopp. Tänker man efter så har hon nog rätt, har inte tänkt så mycket på det innan hon tog upp det faktiskt.. 

Förr kände jag bara till Sara på grund av att hon var kurator till Sabina, en bloggvän som i sin blogg Sabinas Kamp berättade om sin obotliga cancer.. Sabina var just en bloggvän, någon jag aldrig fick glädjen att träffa på riktigt, men som ändå satt sig fast i mitt hjärta.  Jag upplever att jag lärt mig mycket om livet, mina värderingar och vad som verkligen är viktigt genom henne, och jag beundrar henne djupt för den kämparglöd hon visade, hur hon genom hela sin sjukdom höll humöret uppe, till och med kunde peppa upp andra bloggvänner som hade betydligt mindre bekymmer än hon själv.  Det var tufft att läsa, att inte kunna göra något för henne.. Tror inte det finns många som Sabina, känner här att inga ord i världen kan beskriva henne rättvist, men jag är säker på att hon idag är den finaste av änglar, som med breda vingar vaktar sina barn varje dag...

   

Sara skrev en bok om Sabina och hennes två "Dossystrar" i "Livet kan inte vänta", och senare en bok om Sabina och hennes blogg i Sabina och draken. Min kontakt med Sara kom sig av att efter att jag köpt och läst Sabina och draken, hittade Sara på Facebook och skrev till henne och berättade mina tankar om boken. Det var inte mycket mer än så, tills Sarasjälv ville skicka mig sin senaste bok Livet som anhörig till mig. Då började vi skriva lite mer till varandra ochjag fick även glädjen att ge Sara något tillbaka, nämligen en sån vinlåda till baginbox, som vi tillverkar och säljer i vår lilla butik.. 

Så kom dom alltså i fredags, och det roligaste var ju självklart inte själva intervjun och fotograferingen, utan just att få träffa dessa två, helt underbara människor.. Jag hade en bild av Sara, och jag måste säga att den stämde precis, hon var så mysig, trevlig  och rolig som jag hela tiden trott. Man blev glad i hennes närhet, och hon hade en härlig energi. Att vi även fick en strålande dag, med en sol som värmde gott och som visade både Grums och Borgviks vackraste sida, var ju inte helt fel. Vi  tog med oss en fikakorg till hamnen i Borgvik, där det dels blev intervju, men även en massa prat om annat. Till sist åkte vi till butiken och de fick träffa de andra tjejerna i Hantverkshuset, och vi blev till sist fotade allihopa tillsammans. Har blivit lovad foton av Stefan som jag säkert lägger ut senare. En jättetrevlig dag med andra ord..

Det finns två dagar i veckan vi aldrig ska oroa oss för.
Två dagar som ska hållas fria från rädsla och fruktan.

Den ena är gårdagen, med sina misslyckanden och bekymmer,
sin värk och smärta, sina fel och misstag.
Gårdagen har passerat för all tid och är bortom vår kontroll.
Inte ens alla pengar i världen kan få gårdagen tillbaka.
Vi kan inte göra om någonting som vi gjort, inte sudda ut någonting vi sagt.
Gårdagen är borta.

♥

Den andra dagen vi inte ska oroa oss för är morgondagen
med sina omöjliga motståndare, sina bördor men samtidigt med sina
hoppfulla löften och okända utgångar.
Morgondagen är också bortom vår kontroll. Morgondagens sol kommer att stiga
antingen mot en klarblå himmel eller dold i ett lager av moln.
Men den kommer att stiga…

Vi vet inget om morgondagen, den är ännu ofödd.

♥


Då återstår bara en dag: IDAG!

Alla kan kämpa mot en dags svårigheter.
Det är bara när vi lägger till gårdagens eller morgondagens bördor som vi får det svårt.
Det är inte vad som händer idag som gör människor galna,
utan bitterheten över det som hände igår eller fruktan för morgondagen.
Gör DENNA DAG så bra du kan och lev bara en dag i taget.