Tidsoptimistens

Denna vecka inleddes väldigt omtumlande, redan på tisdagen med att gubbens morbror dog. Han hade somnat in på natten, och låg livlös i sängen på morgonen. Självklart blir det en chock för alla, men främst för hans fru och barn med familjer. Att ena dagen vara pigg och kry som en nötkärna, och i nästa slutat att andas, det är märkligt...

Många tankar gick i mitt huvud, och jag påminns naturligtvis om min egen pappas död 1987. Länge sedan, men dagen glömmer man inte.. Min pappa somnade också in hemma, i sin egen säng, vilket jag i dag kan känna glädje över, även om det självklart var smärtsamt på många sätt. Han fick dö i sitt egna hem, med min mammas armar omkring sig, så finare kan det inte bli, även om han dog alldeles för tidigt. Tänker på morbrorns nära och kära, jag vet vad de går igenom, och det gör fruktansvärt ont..

I torsdags åkte min svärfar till Torsby sjukhus för att opereras, och idag åkte jag, gubben och svärmor dit och hälsade på. Han verkade pigg och alert redan, så han ska nog snart vara på benen igen hoppas vi. Hade jätte jobbigt i bilen idag, värkte i hela kroppen och på vägen hem skulle gubben av i karlstad och LLA eftersom han var bjuden på mat och hockey med jobbet. Detta innebar att jag skulle köra från karlstad och hem, vilket INTE var en bra idé just idag. Yr och illamående blev jag, och det blev bara värre och värre, så denna kväll har varit totalt bortkastad. Åh andra sidan är jag såklart tacksam att m ina "krämpor" inte alls är livshotande, men det är tråkigt att vara så oduglig Vet inte varför jag i perioder har så svårt för att köra bil, men det är tur att jag vet att det kommer bättre dagar.

Sitter nu här och väntar på att min fina gubbe och dotter kommer hem med bussen från stan. Tror att det blir bingen för mig alldeles snart, är helt slut av att inte ha gjort NÅGOT på hela dagen. Så kan det bli...

Just det, måste ju även berätta att jag idag har jobbati Centrumgruppen i hela 10 år!!! Jag trodde inte att jag skulle klara två dagar ens, men det gjorde jag tack vare min fina vän Annika! Nu är det världens bästa hemtjänstgrupp om ni frågar mig!