Tidsoptimistens

Köket.... Nysydda rödrutiga gardiner



Lagomt till jul så blev hallen tapetserad...








Dock lite tomt på väggarna fortfarande. En "Nära & Kära" fotovägg planeras på väggen bakom fåtöljerna...



Julgranen 2011. Dåligt med paket ännu, men det blev ju....



...några fler i alla fall.

 

Denna lucia är jul för mig. Vår granne Hildur gjorde denna när jag var mycket liten, den har alltid varit med på jularna, och jag blev så glad när min mamma ville att jag skulle ha den....



Även denna enkla tomte, gjord av piprensare är jul för mig. Då min mamma hastigt gick bort 2001, och jag och mina 3 syskon städade ur lägenheten, delade vi utan problem upp alla saker. När vi kom till denna enkla tomte, ville alla 4 ha den, den hade så många minnen med sig, så vi beslutade att vi skulle ha delad vårdnad om den... Vad är guld och ädelstenar mot värme, minne och kärlek?

Har nu för hundraelfte gången försökt att ta i tu med mina överviktskilon... Oftast är jag duktig ett tag, och sedan kommer jag av mig igen. Möjligen blir det så igen, och jag sätter inga stora krav på mig, vill inte känna dåligt samvete för varje dag jag stoppar i mig några extra kalorier, de dagar jag av någon anledning inte motionerat som jag borde. Jag är ju trots allt ganska frisk, värken är inte livshotande så jag är såklart lycklig för det.

Men denna vecka har jag börjat tänkt lite mer på hur och vad jag äter. Jag har bojkottat smörgåsar, ätit gröt på morgonen, ätit en lätt lunch, mestadels bestående av sallad. Jag har ätit middag vid 5-6 tiden, vilket gjort att jag inte heller är så sugen på något på kvällen. Dåligt med träning har det blivit, endast 2 pass på crosstrainern, så gissa om jag blev förvånad i morse när jag ställde mig på vågen! Minus 1.6 Kilo!!! Lycka! Så enkelt det varit till och med! Känner mig lite extra peppad nu måste jag säga....13,4 kilo till är mitt mål, i alla fall till att börja med!!! Wish me Luck!!!!

Jag lovar och jag lovar... Lovar att jag ska skärpa mig med inläggen, för de få läsare som jag vet  fortfarande kikar in till mig. Ni är så söta som inte glömmer bort mig! ♥ Dessvärre är jag nog en riktig värmlänning, jag lovar och jag lovar...

Nya jobbet är väldigt roligt och mycket spännande, men det tar dessvärre också mycket energi... Svårt att sitta i den positionen att planera, när man vill att alla ska må bra. Självklart innebär det stora förändringar för dom som det berör. Men jag tror på detta, ser framåt, ser möjligeterna vi kan få ut av det i framtiden. Möjligen är det så att jag inte har så mycktet energi från början, och då räcker den inte så mycket längre än till arbetet. Både jag och gubben har varit otroligt slitna denna vinter, men jag tror att ljuset som sakta kommer oss närmare ska råda bot på tröttheten. Saknar dock mina vänner, alla småtroll som jag känner, för dom har jag sett på tok för lite under en tid nu. Men som sagt, det blir nog bara bättre.

Idag fick jag i alla fall bekräftat att trafikolyckan i december INTE var mitt fel!! Det trodde jag i och för sig inte heller, men man kan ju heller aldrig veta vad dessa utredningar tar fasta på. Allt gick ju bra, och det är trots allt det viktigaste. Känner däremot att jag inte längre gillar att köra bil. Tänkte på det senast i morse när jag terigen körde sonen till bussen, jag känner mig OSÄKER! Rädd! Hjärtat slår snabbt och jag är onaturligt vaksam.. Tror även Casper känner det, i morse sa han; - Kör försiktigt när du kör ut nu! Förstår inte varför  jag känner så här, det var ju ingen jättestor krock egentligen, det var ju bara bakifrån, men smällen minns man ju alltför väl. Först fattade jag ingenting, sedan ser jag en bil som "svischar" tätt  förbi mig... Nåja, det ska väl gå över det också.

Annars är januari födelsedagsbarnens månad... Hittills har Moa, svärfar, svägerskan, Lille Hugo, Marita och Peter fyllt, kvar är lilla "Pålle", dvs Emelie, som är syster ysters yngsta... Passar därför på att säga GRATTIS till dom alla här. Nu är det fredag och jag ska mysa med lite god mat och dryck framför tv:n ...

Ännu en helg som rusat förbi, trots att man fick en extra ledig dag i samband med trettondagen. Inte har man orkat/hunnit allt man önskat, både jag och gubben har varit slitna denna vinter, så vi missade även 50-årskalaset på CCC. Energin fanns inte, och det är nog värre för min gubbe än för mig. Hoppas man piggnar till i takt med att det blir ljusare ute. Helgen har bestått av pyssel, har haft några beställningar som skulle vara klara tills idag, kors i taket hade jag hit svärföräldrarna på middag idag och gårdagen spenderade vi i stan. Jag köpte mig sängborden jag gått och klurat på så länge.. Det finns för många modeller att välja bland så man får lite beslutsångest emellanåt..


Det fick bli denna modell, fast i vitt då....


Märkligt nog är det redan dags att städa uy julen, men jag tänker suga på den karamellen lite till..  Tycker att det är så mysigt med all julbelysning, gran och alla tomtarna, och som vanligt gick även julen på tok för snabbt. Nästa år kanske man hinner njuta mer, för jobbar jag kvar på den jobb jag har idag (tjänsen är i försöksstadiet), så blir ledigheten betydligt större så, och ni tycker väl jag är tokig när jag säger att jag redan längtar dit..

Veckan som kommer ska jag vara social!!! Jag ska verkligen försöka träffa mina vänner och mina "småtroll", som jag saknar så mycket, så det ska stå på prio 1 listan. Sen hoppas och tror jag att jag ska få hämta min lilla "pärla" som varit 2 veckor på verkstaden efter vår krock. Pratade med firman i onsdags, och då var den på lackering så det vekar vara på G i alla fall..

Kom just på att jag idagarna varit rökfri i hela 14 år, och det är något jag är så stolt över!!!!

Solen lyser i ditt hår
Marken blomstrar där du går
Om du ber mig ska jag stilla vågorna

Varje rörelse är sann
Världen vilar i din hand
Om du ber mig ska jag vända floderna

Jag har gett dig detta liv
Jag har sett dig bliva till
Om du ber mig ska jag tysta vindarna

Jag blir gårdagen för dig
Du är framtiden för mig
Om du ber mig ska jag släcka stjärnorna

Jag kunde svalka öknarna
Jag kunde smälta isarna
för en oersättlig stund
i din närhet

Jag kunde skingra skyarna
Jag kunde lyfta slöjorna
För ett svindlande bevis
På din kärlek


"Isabelle" av Björn Afzelius

Då gud skapade kvinnan hade han kommit till sjätte dagen med överarbete. Då dök en ängel upp och sa: Varför lägger du ner så mycket tid på den där? och herren svarade. Har du sett alla specifikationerna som jag måste rätta mig efter för att forma henne? Hon ska ha ögon som kan få män att smälta, ha mer än 200 rörliga leder och en kyss som kan läka alla mäns sår. Hon ska kunna ge en kram som kan hela allt ifrån ett skrapt knä till ett brustet hjärta och allt detta ska hon kunna göra med endast två händer.

Ängeln blev förundrad över alla dessa egenskaper ''bara två händer?! Omöjligt!'' och detta är bara en standardmodell?'' Detta är för mycket arbete för en dag sa ängeln, vänta tills i morgon och gör färdigt henne då?''Det vill jag inte , svarade herren. Jag är så nära på att fullända denna varelse som är mitt hjärtas favorit. Hon helar sig själv sina barn och hela sin omgivning när de är sjuka i hjärtat och hon kan arbeta 24 timmar i sträck. Ängeln närmade sig kvinnan och rörde vid hennes kind ''Men herre du har gjort henne mjuk'' Hon är mjuk men jag har även gjort henne stark!. Du ska bara veta vilka krafter hon besitter, vad hon kan klara och hur länge hon kan hålla ut!

 ''Kan hon tänka?'' frågade ängelen. Gud svarade; Hon kan göra mer än så. Hon kan vara rationell, förhandla och få den minsta att känna sig älskad och stor. Plötsligt fick ängeln syn på något och pekade på kvinnans kind. ''Hon läcker min herre, du måste ha lagt för många bördor på henne''¨

''Hon läcker inte, det är en tår''Svarade herren. ''vad är den till för?'' Frågade ängeln fundersamt. Och gud svarade;'' Tårarna är hennes sätt att uttrycka sig på. Henns sorg, hennes tvivel, hennes kärlek, hennes ensamhet, hennes kämpartårar och hennes stolthet. Detta gjorde ett stort intryck på ängelen!

'' Du är ett geni herre'' Du har verkligen tänkt på allt! Kvinnan är fantastisk. Det är hon svarade herren! Kvinnan besitter styrkan att förändra mannen. Hon tål svårigheter, hon besitter lycka, kärlek och mening. Styrka? frågade ängeln. Men är det inte mannen som besitter styrka?

Och gud svarade. Mannen besitter fysisk styrka men kvinnan. Hon har något större något starkare. Hon besitter psykiskt styrka. Så starkt att den kan flytta berg. Hon besitter styrkan att kunna; le när hon vill skrika, att sjunga när hon vill gråta, gråta när hon är lycklig och att vara lugn när hon är rädd. Hon slåss för det hon tror på, hon ställer sig upp mot orättvisor! Hon är demokratiskt. Hon ger allt hon äger och har så familjen ska må bra. Hon står vid den hon älskar i vått och torrt och följer dem vart de än går! Även fast hennes hjärta är på väg att brista ger hon det sista hon har till de hon älskar. Hon kan älska villkorslöst, hon besitter förmågan att skapa liv, mirakel, lycka, kärlek och styrka! Hon gråter när hennes barn segrar. Hon blir glad för sina vänners framgång, och hon blir exalterad vi en födsel eller ett bröllop. Men det finns ett fel på kvinnan. Hon glömmer hur mycket hon är värd!!

För en gångs skull har hela julen rusat förbi, och det gillas INTE av mig. Kroppen har bråkat, jag  har inte haft den energi som jag önskat, tyvärr... Men märkligt nog blir det jul ändå, trots att det inte är färdigstädat, kakorna inte är bakade, och all mat inte fixad! Julstädningen blev klar måndagen EFTER jul, men konstigt nog gick även det bra. Äntligen har jag lärt mig att INTE stressa upp mig över sånt jag INTE kan påverka och det är sååå härligt!

Jag satte mig helt enkelt ner och tänkte efter, VAD är viktigt för mig i jul? Familjen kom såkllart på plats ett, och jag har ju glädjen och förmånen att ha min familj omkring mig. Maten, jag menar främst julskinkan, frestelsen och mammas godaste rödbetssallad, och detta hade jag i kylen! Då kan man ju inte klaga eller hur? Julens underbaraste överraskning var att min fina storebror med son från Järbo, kom och hälsade på! LYCKA!

Även om julen på sitt sätt blev lite märklig, så är jag så innerligt tacksam. Tacksam över att jag ändå var med, att jag orkade, att mina barn var nära. Det betyder så mycket mer än allt annat, och jag hoppas att vi alla ser det värdet i livet.... Det betyer så mycket, och inga pengar i världen skullle få mig att missa tiden med min familj en sådan dag som självaste julafton...

Nu väntar ett helt nytt år på oss, och jag hoppas att mina önskningar slår in... Jag önskar mig inget för egen skull, men mycket för mina nära och käras...  Jag tror att vi kan tänka oss till vad vi behöver, så det vore underbart om mina tankar slog in...

Jag önskar er alla en UNFERBAR och fin nyårsafton

kramar

Malin

Jag tror att tomten finns

Ja jag tror att tomten finns, ja jag tror att tomten finns

Och  jag tror att gott som sker, är det man minns

Och  jag tror att tomten finns

Ja jag tror att tomten finns, och vet du varför då

För  jag vill tro att det man riktigt önskar kan man få

Och jag tror att underverk är någonting som händer mig

Lika sant som tomten finns så står du framför mig      

Och jag tror att kärlek är det största som har hänt

I ett nattsvart mörker finns ett ljus som gryningen har tänt

Och jag tror att den som tvingats ner Ska resa sig och stå

Att förlåta den som sårat oss, det tror mitt hjärta på

Ja jag tror att tomten finns, ja jag tror att tomten finns

Och jag tror att gott som sker är det man minns

Och jag tror att tomten finns

Och jag tror att man kan lära sig att leva som man lär

och förstå att jorden räcker till, åt oss som lever här

Ja jag tror att man kan se sitt liv, som en resa som man gör

Och ser man upp från vägens grus, finns himlen ovanför

Jag tror att det som händer i vårt liv, det måste ske

Jag tror att det finns en gud nånstans, fast han är svår att se

Och jag tror att goda gärningar är frön som börjar gro

Och jag tror att tron blir starkare, ju mer man vågar tro

Idag fick man än en gång en tankeställare... Åkte iväg med sonen i morse till bussen. Han var lite sen, så vi fick köra till Slottsbron. Allt var frid och fröjd, jag blinkade och svängde sedan in till hållplatsen. Plötsligt smäller det, en rejäl smäller det till! Pang! Fattar ingenting först! Sitter i bilen intill min son, inser att vad det änvar så mår vi okej...

På en sekund hamnar jag och två bilar till i en krock! Ofattbart! Hur kunde det hända? Sedan gick allt så snabbt, jagringer polisen, efter att en av killarna jag krockat med, samlar in namn och försöker lösa situatinern på sitt sätt. Polisen säger att de ska skicka en bil, men det blev mer än så. Först kom räddningstjänst, på med nackkragar och filtar, sedan kom både polis och ambulans..

Sonen kände av nacken, själv var jag stel av kyla och chock, visste inte riktigt hur det var ställt med mig egentligen, så det slutade med att både jag, sonen och en av killarna fick åka ambulans till Csk i karlstad. Lång väntan, jag låg i sträck på "ryggtäcke", med nackkrage och satt i stort sett fast i britsen, från fötter till huvud. Undersökning av l'kare, sedan röntgen och till sist väntan på plåtarna... Min kropp värkte som eld, inte av olyckans skador, utan av att ligga fastspänd. Jag som inte klarar av att ligga i ryggläge många minuter, tvingades nu, av förklarliga själ, ligga fastspänd mellan halv 9 och 11.

När röntgenplåtarna kom, och frakturer kunde uteslutas blev jag äntligen fri.. Men då var kroppen helt ur funktion, och jag kunde knappt gå. Men vi hade änglavakt, det kunde ha slutat betydligt värre än det gjorde. Vi var nog mest chockade, både jag och sonen. vilken dag det blev! Återigen värderar man om, ser vad som är viktigt i livet, och inser hur lite vi vet, vad snabbt saker och ting kan ske..

Det blir en lugn helg, både jag och sonen är mörbultade, men glada över att alla inblandade klarade sig såpass brra-

Var rädda om varann där ute!

Kramar M

Nyss hemkommern från staden, så nu har vi köpt matta till första delen av hallen och ett nytt skoskåp. Klinkersen ryker nu, och ger istället plats till en gammal hederlig plastmatta i gråsvart! Går allt enligt planerna läggs den in i morgon, sedan kommer de sista listerna upp och då kan även skoskåpet komma på plats. Det som återstår är "väggen" där" spaljen var förut. Nu ska det istället bli en liggande panel, cirka 1 meter hög, som jag ev skriver någon fin text på. Med det är renoveringen äntligen klar sen och man kan börja fixa lite julfint. Ligger lite efter med det, inte en enda tomte har kommit upp, vilket jag alltid brukar fixa till första advent annars. Men den som väntar på något gott.... Önskar er en fin lördagkväll!!

Full fart i livet, med en liten, liten svacka..... Ingen svacka som gjort mig så mycket EGENTLI>gEN, mer en svacka av besvikelse...tror jag. Kroppen har bråkat lite mer än vanligt senaste veckan, och natt till söndag eller måndag, hade jag god lust att amputera både armar och ben. Nästan förbjudet att skriva, självklart vill jag INTE det, men värken som höll mig vaken då, var utom denna värld. Men det kan jag ta, jag är van, så är det ibland.... Jag har också lärt mig acceptera att det är så i perioder. I perioder alltså.... Jag vet ju att efter en sådan här "pärs" kan det bara bli bättre. Det är mitt sätt att ta mig igenom det. Tanken att det kommer bara att bli bättre. Det som kändes mest denna gång var att någon ifrågasatte det... Antydde att jag inte mådde bra, att jag ville så mycket, att jag ville pyssla inför jul osv...

Jag älskar julen, det sticker jag inte under stol med. Jag vill pyssla, jag älskar det, det får mig att må bra... MEN det har ingenting med att göra att jag inte sovit för min värk!!! Känslan jag fick var en antydan om att jag var på väg att bli själatrött igen.. så är det INTE! Hade det varit så, hade jag såklart erkänt det. Jag har varit där, jag vet hur det är, jag vet hur det känns och det är ingenting jag skäms för, tvärtom!!! Jag har lärt mig MASSOR gemom det, och det är inget problem för mig. Det svåra just denna gång, var inte värken, jag vet som sagt att efter dåliga dagar kommer alltid de bättre.. Det svåra var att bli ifrågasatt! Igen! Det gjorde mig otroligt ledsen, även om jag bestämt mig för att aldríg bli ledsen igen för det. Denna gång var det från någon som jag verkligen trodde visste och förstog..  Jag har accepterat min kropp och hur den reagerar i perioder, varför kan inte andra göra det också?

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

Efter en lång och otroligt nervpirrande dag, kommer då lilla Love till världen! Mina vänner Maria och Per-eriks son, precis så vacker som jag hela tiden sett i min inre syn. Önskar föräldrarna och syskonen ett stort grattis, och LYCKA TILL.... Hoppas jag får vara en del i lille Loves liv...

För 2 år sedan bytte vi innerdörrar i huset, och satte igen de glasrutor som vi tidigare hade ovanför varje dörr. Så var det meningen att vi skulle tapetsera, men då hade inte hittat några tapeter som vi ville ha.. Sedan gick tiden, man vande sig lite med att det var som det var. Otroligt, hade detta varit för 10 år sedan hade jag blivit tokig av att vänta så länge med att få det klart. Nu har vi ju dessutom fått en hel del annat gjort under dessa år, så helt på latsidan har vi ju inte varit.. Men i helgen har vi äntligen dragit igång. Tapeterna är nerrivna, det är spacklat och slipat 2 gånger, och bäst av allt, spaljen är nedriven!!! Den har jag ogillat så länge, men nu är den ett minne blott.



Med sågen i högsta hugg....



... och i ett nafs är spaljen borta!

  

En hel del arbete är dock kvar, det är nu spacklat och slipat 2 gånger, nu ska taket och panelen målas, sedan ska det tapetseras försåss. Sen ska vi ersätta spaljen med något annat, men det får ni se när det är klart!!! Härligt att få det klart innan advent.

Kände att det varit lite FÖR mycket fokus på sorg och död i min blogg senaste tiden, och det är inte alls min tanke, Självklart vill jag ha en glad, varm och energigivande blogg....  Dessvärre består livet av både glädje och sorg, och förhoppningen är ju alltid att glädjen ska ta över. Dessvärre händer det mycket omkring mig, och även om jag inte är den som drabbas personligen,  har jag lite svårt att släppa det ändå. Jag har nog lite FÖR lätt att sätta mig in i andras situationer, och känner såklart med dom som drabbas av både det ena och andra.

Ofta önskar jag att jag hade det där trollspöt, som med en enda liten vevning, skulle få allt att bli bra igen. Självklart är det inte så enkelt, det SKA inte ens vara så enkelt, det vet jag ju... Om inte sorg och elände fanns skulle vi människor kanske inte lära oss det vi faktiskt lär oss. Att känna empati, att uppskatta livet, ta vara på varandra och att ta vara på varje ny dag...

I de svåraste stunder försöker jag tänka: - Nu kan allt bara bli bättre- Svårt kan det vara, men det kan ändå hjälpa en framåt... Tanken kan göra underverk, jag har bevis för det. Det du tänker kommer till dig,så det gäller att tänka vad man ska tänka, eller hur?

Var rädda om er därute...

Kram!