Tidsoptimistens

Blev lite häpen i tisdags och gubben kom hem från jobbet och sa att de ringt från Postkodlotteriet, och att de dragit vårt postnummer på denna "Grannyra" som endast firas 3 gånger om året!!! Till saken hör att jag tyckte vi skulle strunta i lotteriet för en tid sedan, men gubben var stönig och sa att han minsann inte skulle stå och se på om grannarna fick vara med någongång. Att det sedan skulle slå in, trodde nog inte ens han inners inne.             ( http://www.postkodlotteriet.se/Dragningar/grannyra_dragningar/Grums.htm )


♥

Så på söndag bär det av till Plaza Hotell, där gubben och resten av vinnarna ska registrera sig och sedan få den check med det belopp, han säkert harvunnit. Efter det bär det av till stora torget där tterligare vinster delas ut, och vi får se om vi vinner ÄNNU mera. Håller tummar och tår, pengarna är välkomna... Vet inte riktigt hur oddsen ser ut, vet inte hur detta kommer att ske helt säkert... Men håll gärna tummar och tår för oss!!!

Har varit lite av en pensionär i helgen, lagt mig tidigt och vaknat ännu tidigare, men jag har haft något jag haft bristvara på en längre tid, nämligen ENERGI! När dessa dagar kommer blir jag lite för ivrig, jag vill och orkar allt, tror jag.... Då gäller det att bromsa lite, även om det är svårt. Därför har jag valt att vara lite osocial, att pyssla undan sådant jag legat efter med. Då har jag massor av tid att vara social på sen istället...

Fredagen inleddes först med jobb, sedan en statstripp med Maria. Fyndade lite på Stadium outlet som öppnade i torsdags, och handlade även lite smått och gott på Ikea, där vi även tog en liten fika. Sedan blev det tacokväll med familjen, så mysigt att ha sina nära samlade..

Lördagen nleddes med att Josefine tog sitt innebandylag med sig till Göteborg och en stor cup som spelas där. De väntas inte hem förän tisdag, och det känns redan lite tomt här i huset. Än så länge har de spelat sig till vinst i 2 matcher, och oavgjort i en, vinner de även i morgon vinner de serien, så både tummar och tår hålls såklart!  Gubben drog i väg på årets första golfrunda, och jag passade på att måla en byrå till hallen, och första omgången på utemöblerna... Senare på kvällen blev det asiatisk mat och ett par glas rött! Mumma!

Idag vaknade jag återigen tidigt, men låg kvar och kikade på morgontv, med frukostbricka och en go gubbe.. Ville inte missa Sara Natt och Dag som skulle vara med och prata om sin senaste bok, Den bloggande patienten : sociala medier i vården, som släpps snart. Med i programmet var även Sabinas syster Rosa, så det ville jag verkligen inte missa. Håller med Sara om betydelsen att skriva av sig, vare sig man har en dödlig sjukdom eller ej. Jag hade själv en period av själa trötthet, då jag skrev mycket och fick väldigt många upplyftande kommentarer som jag anser hjälpte mig framåt. Även nu, när jag ibland behäver gnälla av mig när min värk tar över för stor del av livet, kan man känna ettt stort stöd och en fantastisk "pepping" som hjälper mig över "gnället". Dock är ja gingen flitig bloggerska längre, tror det avtog i samband med Sabinas död. Jag tappade sugen lite grann, jag var så säker på att hon skulle övervinna sin cancer..

Dagen i övrigt har innhåöllit en massa pyssel, jag har målat klart byrån till hallen, utemöblerna till "bersån", och även tryckt lite passande text.. Även grillmöblerna fick lite färg och ord.



Slipat och redo för färg...





Viktigt att njuta lite av sol och värme....



Gubben har även rensat rabatter och putsat köksfönster och jisses vad fint det blev, man kan se UT nu.. TACK världens bästa!!!!! Har haft besök av en massa småfolk idag också, riktigt skoj, och glada är dom minsann...

Minns det fortfarande som om det vore igår. Jag hade varit på min dagliga visit till mamma, och kände något märkligt när jag körde upp på uppfarten här hemma.. Trött och sliten var jag, så när gubben åkte upp till svärföräldrarna för att meka med bilen, gick jag och la mig för att vila en stund. Eftermiddag blev snabbt kväll, och jag hade fortfarande en märklig känsla, svår att "ta" på. Pratade med syster yster i telefon, hon trodde förlossningen var på gång. Det trodde inte jag, med min kloka syster hade rätt.



Senare på kvällen gick vattnet och vi åkte iväg till förlossningen, timmarna gick snabbt och 03.21 den 24 april föddes min dotter Josefine. Känslan att ligga där med det sötaste jag sett på armen är obeskrivlig, och jag är så tacksam att jag fått vara med om detta stora 2 gånger..  Vi hade många namn på vår lista, men inget av dom blev till slut vår dotters, för när jag låg och tittade på de släta kinderna, den lilla plutiga munnen och smekte över det mörka håret, och sa till henne,  - så fin, så fin... JOSEFINE! Självklart ska vår dotter heta Josefine..



Många år och många händelser har passerat sedan dess, och nu är det alltså dags för 20-årskalas. Frukost på sängen har hon fått såklart, sedan körde jag henne till praktiken på jättestens skolan, och i eftermiddag ska vi fira henne ordentligt med tårtor paket släkt och vänner. Återigen, GRATTIS min fina Jossa, älskar dig massor och mer därtill!!!



Love ♥ U

Är så sjukt nöjd med mitt nya staket, istället för den gamla spaljen jag hade innan tapetseringen i hallen/allrummet.. Tycker inte den kommer till sin rätt på bilderna, men ändå....





Före



Jobbar på en fin fotovägg i svartvitt på väggen vid källartrappen...

I måndags var det dags för årlig kontroll, och samtidigt dags för att träffa den 100:e läkaren i ordningen. Är så trött på det här, dra samma historia, igen och igen, kan de inte läsa journalen innan besöket? Denna läkare var säkert bra, speciellt om man hade någon form av utmattningssyndrom. Något sa mig att det var det som var hans "grej"...

Hursomhelst! Hade laddat lite! Tänkt på Saras ord! Skulle vara tuff och kräva magnetkamera av hjärnan! Men icke... Mesig till tusen  satt jag på en hård stol i behandlingsrummet efter att blodtrycket tagits. Försökte förklara min värk, min ibland, neurologiska trötthet, alla anledningarna till att jag vill ha en MS diagnos utesluten. Jag säger utesluten, för innert inne tror jag inte att även jag ska ha den. Då är jag mer bekymrad för syster yster...

Han var inte så intresserad av att utesluta denna sjukdom, tvärtom fokuserade han på att min sk neurologiska trötthet kanske kunde vara utbrändhet av något slag? Han frågade om mitt jobb, mina ansvarsområden, om de inte var ganska stora? Jag förklarade att mina symrom kommit INNAN detta arbete, att jag en gång varit själatrött och faktiskt VET vad det innebär, att jag KAN känna igen det om det skulle komma tillbaka.

Läkaren avslutade besöket med att göra ett styrketest, där jag självfallet "failade".. Jag hade en viss försvagning i muskelaturen, men någon röntgen var inte aktuell OM jag inte blev sämre. Så frågan är om man ska hoppas på att jag blir sämre, ELLER hoppas på att sjukdomsförloppet stannar här och nu? Är ju de flesta dagarna riktigt okej, så varför klaga? Jag vill inte klaga, men för mig är det viktigt, är det så här jag kommer att vara livet ut, så hanterar jag det! Kan jag bli sämre, så vill jag om det är möjligt att sjukdomsförloppet ska stoppa upp så länge det är möjligt...

Jaja... jag kan inte göra mer just nu. Läkaren var i alla fall INTE snål på Citodon som den förra var. Fick utskrivet 100 tabletter x 4, så jag ska nog hanka mig fram ett tag till...

Kram på er!

Har precis tittat på Tv4 play och torsdagens program av Efter tio med Malou Von Sivers och där både Sara Natt och dag och Johanna Najjar medverkar...  http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=efter_tio&videoid=2171007  Känner mig lite...låg.  Programmet handlar om den Bloggande patienten, där bla Johannas syster Sabina hade en stor roll. För hon var en patient. Hon bloggade. Hon hade cancer. Programmet handlade väl lite om att blogga eller INTE blogga som patient. Personligen tror jag att det hjälper mycket. Man kan öppna upp sina tankar för människor man egentligen inte känner. Det kan låta märkligt, jag vet, men ibland tror jag det är lättare att skriva av sig, att skriva vad man verkligen känner, att vara lite "anonym". För att prata med sina nära och kära kan nog öppna upp för en rädsla för att såra, att berätta sådant som dom egentligen inte vill eller orkar höra, saker som kan vara SVÅRT att prata om.

Jag tycker själv att det är skönt att ha en blogg att skriva av mig på, även om jag inte längre uppdaterar så ofta. Inte fr att jag  har någon sjukdom att jämföra med Sabinas cancer, men jag kan ibland känna att det är skönt att gnälla av sig lite.. Sabina, som verkligen var sjuk, gnällde väldigt sällan, hon var verkligen en underbar människa på många sätt, så klok, en männiksa som jag lärde känna just genom bloggen. Önskar så att jag hade fått träffa henne på riktigt, hon är en av mina vardagshjältar...

I höstas träffade jag ju Sara som var kurator till Sabina och som också skrivit böcker om henne. Kändes lite märkligt att möta upp henne här i Grums,att hon bilade hela vägen frn Stockholm för att träffa mig. Det blev en intervju, och hon fick mig att vakna upp lite... Saker som jag förträngt, kom upp till ytan, och jag är glad att jag har tidningen som påminner mig.. Hennes ord om vad jag borde göra, och hon har ju rätt..





Ett av de sista orden Sara sa innan våra vägar skildes för denna gång, var att jag var så lik Sabina. Förresten var det hennes första ord också, när hon klev ur bilen och utbrast, - titta Stefan,m vad lik Sabina hon är. Stefan höll dock intem ed, och till utseendet är vi heller i nte särskilt lika. Men att överhuvudtaget ens bli jämförd med en så klok och stark människa som Sabina, gör mig mer än hedrad.. 

Snart är det årsdag igen, 3 år har passerat sedan Sabina lämnade jordelivet, och jag undrar så hur det går för hennes familj? Hennes barn och vänner..  En sak är säker, utan Sabinas blogg hade jag aldrig ens vetat vem hon var, så visst har bloggen betydelse? 

Rösta på mitt bidragi Jotex tävling "Designa ett rum"!

Jisses vilken värk jag har i nacke, axlar och skulderblad! Vet inte vad jag ska skylla på, men jag bestämmer här och nu att det är MYCKET bättre redan i morgon. Läkarbesök den 19:e och jag hoppas denna läkare (100:e i ordningen) förstår mina bekymmer och skriver ut lite Citodon, för det är det enda som hjälper tyvärr... Där har jag gnällt klart, för jag vet att efter de dåliga dagarna kan det bara komma bättre dagar, eller hur?

Haft en riktig mysdag idag, först sovmorgon, sedan besök av bästaste storasystern med familj, och jag tror att jag får avslöja att jag i augusti kommer att bli GAMMELMOSTER/PLASTMORMOR.... Kanske lite fräckt att skriva plastmormor, men lite speciellt blir det, då Nathalie, som den blivande mamman heter, varit en stor del av mitt liv. Syrran var ju bara 18 när hon föddes, (jag var 16) och till att börja med bodde de i mitt flickrum, så jag var uppe med henne när hon skrek på natten, för att avlasta min fina syster, jag har varit med på brutna nyckelben, sprutor, tidiga lussemornar på dagis, första skoldagen och mycket annat, hon har sedan hon föddes varit en stor del i mitt liv, och det värmer mosterhjärtat att veta att hon nu delar sitt liv med den finaste killen man kan tänka sig! Jag ska verkligen bli gammelmoster!!! Min syster ska bli MORMOR! Det är så stort!!! Underbart skoj att se dom alla idag, och magen har minsann växt lite sen sist!

Idag har vi även varit på 20 årskalas hos kusin Sebastian, och det påminner mig om att min egna lilla, stora Jossa fyller detsamma om en månad! Förstår inte att det gått så snabbt! Min lilla tös är VUXEN! Vacker, klok, omtänksam och alldeles underbar är hon, precis som min son Casper. De har båda stor empatiförmåga, är roliga och är självständiga individer... Jag skulle kunna ta ner månen för dom om dom bad mig, de är den vackraste gåvan i världen...

Denna lördag har det även varit finalen i melodifestivalen... ÄNTLIGEN, efter x antal delfinaler, (gillar den gamla verionen, då det var EN lördag, sen var det klart) har segraren utmärkts och denna gång var det Loureen som tog hem titeln. Jag är ganska nöjd med bidraget, tycker att hon kan representera Sverige riktigt bra! Är glad att inte dryga Danny vann, jag har träffat honom och VET att han verkligen ÄR dryg! Också glad för att Torsten fick fina poäng av svenska folket.. Han har kämpat genom både missbruk och annat och nu "rest sig igen". Det är stort!!

Nej, nu orkar nog inte huvudet mer, dags att hoppa i bingen!! Natti natti på er! <3

Antar att det är fler än jag som sett detta fantastiska program på tisdagar i ettan. Jag kan inte sluta att imponeras av deltagarnas kämparglöd, trots att deras förutsättningar kanske inte är de bästa, och det är med sorg i hjärtat deltagare efter deltagare måste ge upp på grund av att deras kroppar säger stopp.. 

Ännu sorgligare var det att läsa í tidningen att Madde hastigt avlidigt.. Hon var endast 13 år gammal när hon fick cancer i ena benet, vilket slutade med amputation. Trots detta satte hon upp olika mål, var positiv och glad. Genom en olyckshändelse i samband med en ridtur, avled hon hastigt blott 26 år gammal..

Till viss del kan jag hålla med om att man inte ska behöva fira alla ♥ dag, man älskar ju som sagt dom man älskar, alla dagar på året. Samtidigt kan det vara fint med lite extra omtanke och eftertanke, vi är allt som oftast på språng, livet rusar förbi och vi kan behöva påminnas om vad vi har omkring oss... Jag brukar skänka en slant till hjärtebarnen denna dag, och det kan också bli en liten tradition som ni gärna får ta efter, då blir dagen än mer viktig!  Till middag idag gjorde vi  egen pizza med ost, skinka, färska champinjoner, tomat, lök och färsk ananas.. Det smakade mumma!



Efter det blev det fina hjärtebakelser, som smakade jättegott, trots att man inte orkade äta upp den efter den mättande pizzan. Men det finns "nån" som gärna tar över det man själv inte orkar äta.



Nämligen våran lille fyrbente.. Jag vill inte påstå att han tigger... Eller? Vad tycker ni?



....men han vet nog att om man ser riktigt söt ut, så brukar det ge resultat... För han kommer närmare och närmare målet!

Idag är det 19 år sedan 2-årige James Bulger kidnappades och misshandlades till döds av 2 tioåriga pojkar, ett tragiskt öde för alla inblandades nära och kära. Dessutom hittades en av mina mest spelade artister på 80 talet, Whitney Houston död på ett hotellrum tidigt i morse....



Må hon finna den frid hon inte verkar ha funnit i jordelivet....

Efter en tung höst och vinter, då jag varit väldigt trött och sliten, kände jag idag, återigen att min gamla energi och vilja att få lite gjort kommit tillbaka. Vilken härlig känsla, jag hoppas att energin också är här för att stanna. Efter jobbet idag har jag handlat, lagat mat, gjort en köttgryta till i morgon, tvättat och hängt tvätt, dammsugit hela huset, vikit tvätt, renbäddat och bakat bullar....



Så skojigt att återigen kunna baka lite. Har haft svårt att knåda degen ordentligt, eftersom jag är svag och har värk i handlederna. Men i julklapp fick jag ett perfekt hjälpmedel av min fina gubbe, så nu är det bara att baka igen! Härligt!

Igår var det dags att fira finaste Jenny, som nyligen fyllt ofattbara 30 år. Vi centrumpinglor träffades hemma hos mig för ett par veckor sedan för att planera vårt firande, men vi gjorde nog bort oss då vi samtidigt hade en vinkväll... Sången vi skulle göra om, och sjunga för Jenny, kom vi ingen vart med, inte visste vi vad vi skulle köpa, eller vilken vi skulle vara... Men en myskväll fick vi i alla fall...

Men igår var det då dags för festen, vi pinglor från centrum samlades här innan och gjorde oss klara..



Magnus Uggla



Ozzy hjälper prinsessan Viktoria med svinryggen.....



Cruella De Ville.....

När vi väl kom till festen fick vi förståss först gå på röda mattan, var och en blev fotagraferade, precis som kändisar ska bli när dom gör entreé.



Ozzys fru Sharon med en SNÄLL Cruella..



Glad Caroline af Ugglas



Marilyn Monroe, Becks granne och prinsessan Viktoria får uppdrag av Lady Gaga och Kicki Danielsson. Visste ni förresten att Kicki är mamma till Lady Gaga? Lite insiderinformation från någon som var där...



Uggla och Ozzy är glada....



Prinsessan Viktoria och Cruella... Visste ni att dom är syskon?



Sandy tuggar tuggummi.....



Lady Gaga och Amy Winhouse



Becks granne....



Och sist men inte minst, festens hetaste par.... Det är kärlek det!

Vilken underbar känsla!! Ledig en vardag, vilket är något jag saknat sedan jag började min dagtidstjänst som planerare i kommunen. Jag är ju en kvällsmänniska, kommer oftast inte i säng i tid, och älskar slöa "mornar", skrota runt i tofflor och morgonrock, dricka kaffe och se morgontv:n, det är härligt det..

Idag tog jag ledigt, så jag hoppas min kollega får en lugn dag. Vissa dagar är det verkligen fullt upp med olika uppgifter och nya ärenden. Men det får vi bita tag i under morgondagen i så fall! Jag har precis varit inne hos katterna som jag passar i 2½ vecka när mina vänner är i Afrika på semester, och nu ska jag ta ett litet städryck innan dusch och en bilfärd till Säffle och syster yster. Vi ska leta tyger till min Di Leva klänning som jag ska ha på kändisfesten på lördag. Syrran påstår att en sådan syr man på ett kick, så då är man väl inte ute i sista minuten va? Tidsoptimist, det är jag det!!!  Nej, dags att sätta lite fart här!! Ha det bäst!

Kramar ♥ Malin

Köket.... Nysydda rödrutiga gardiner



Lagomt till jul så blev hallen tapetserad...








Dock lite tomt på väggarna fortfarande. En "Nära & Kära" fotovägg planeras på väggen bakom fåtöljerna...



Julgranen 2011. Dåligt med paket ännu, men det blev ju....



...några fler i alla fall.

 

Denna lucia är jul för mig. Vår granne Hildur gjorde denna när jag var mycket liten, den har alltid varit med på jularna, och jag blev så glad när min mamma ville att jag skulle ha den....



Även denna enkla tomte, gjord av piprensare är jul för mig. Då min mamma hastigt gick bort 2001, och jag och mina 3 syskon städade ur lägenheten, delade vi utan problem upp alla saker. När vi kom till denna enkla tomte, ville alla 4 ha den, den hade så många minnen med sig, så vi beslutade att vi skulle ha delad vårdnad om den... Vad är guld och ädelstenar mot värme, minne och kärlek?