Tidsoptimistens

I fredags hände något lite ovanligt för mig, som i stort sett lever ett alldeles vanligt "Malinliv". Sara Natt och Dag och hennes man, fotografen Stefan kom ända från Stockholm för att göra en liten intervju med mig.. Hon tyckte att jag var intressant angående min diagnos, Psoariasis atrit och det faktum att min mamma hade MS. MS och Psoariasis atrit liknar varandra i mångt och mycket, och Sara tyckte det var konstigt att jag inte genomgått någon neurologisk undersökning, trots att jag alltid nämnt att vi har MS i släkten, för ALLA läkare jag kommit till under årens lopp. Tänker man efter så har hon nog rätt, har inte tänkt så mycket på det innan hon tog upp det faktiskt.. 

Förr kände jag bara till Sara på grund av att hon var kurator till Sabina, en bloggvän som i sin blogg Sabinas Kamp berättade om sin obotliga cancer.. Sabina var just en bloggvän, någon jag aldrig fick glädjen att träffa på riktigt, men som ändå satt sig fast i mitt hjärta.  Jag upplever att jag lärt mig mycket om livet, mina värderingar och vad som verkligen är viktigt genom henne, och jag beundrar henne djupt för den kämparglöd hon visade, hur hon genom hela sin sjukdom höll humöret uppe, till och med kunde peppa upp andra bloggvänner som hade betydligt mindre bekymmer än hon själv.  Det var tufft att läsa, att inte kunna göra något för henne.. Tror inte det finns många som Sabina, känner här att inga ord i världen kan beskriva henne rättvist, men jag är säker på att hon idag är den finaste av änglar, som med breda vingar vaktar sina barn varje dag...

   

Sara skrev en bok om Sabina och hennes två "Dossystrar" i "Livet kan inte vänta", och senare en bok om Sabina och hennes blogg i Sabina och draken. Min kontakt med Sara kom sig av att efter att jag köpt och läst Sabina och draken, hittade Sara på Facebook och skrev till henne och berättade mina tankar om boken. Det var inte mycket mer än så, tills Sarasjälv ville skicka mig sin senaste bok Livet som anhörig till mig. Då började vi skriva lite mer till varandra ochjag fick även glädjen att ge Sara något tillbaka, nämligen en sån vinlåda till baginbox, som vi tillverkar och säljer i vår lilla butik.. 

Så kom dom alltså i fredags, och det roligaste var ju självklart inte själva intervjun och fotograferingen, utan just att få träffa dessa två, helt underbara människor.. Jag hade en bild av Sara, och jag måste säga att den stämde precis, hon var så mysig, trevlig  och rolig som jag hela tiden trott. Man blev glad i hennes närhet, och hon hade en härlig energi. Att vi även fick en strålande dag, med en sol som värmde gott och som visade både Grums och Borgviks vackraste sida, var ju inte helt fel. Vi  tog med oss en fikakorg till hamnen i Borgvik, där det dels blev intervju, men även en massa prat om annat. Till sist åkte vi till butiken och de fick träffa de andra tjejerna i Hantverkshuset, och vi blev till sist fotade allihopa tillsammans. Har blivit lovad foton av Stefan som jag säkert lägger ut senare. En jättetrevlig dag med andra ord..