Tidsoptimistens

Förr i tiden kunde man se älvorna dansa på ängen.
Deras svepande klädsel och deras nästan genomskinliga vingar rörde sig i takt med vindens sus.
 Om man lyssnade noga kunde man höra glittrande skratt likt klangen från små silverklockor.
Det var älvorna som lyckligt dansade och lekte bland dimmolnen på en sommaräng.

Förr i tiden fick människorna hjälp av tomtar i ladugårdar och stall.
Tomtarna skötte om djuren och höll snyggt, men om något inte passade dem
kunde de bli sura och ställa till förtret. Därför ställde man ut skålar med mat till tomten
för det gällde att hålla sig på god fot med honom.

Förr i tiden bodde det vittra ute i markerna. De levde familjevis och det gällde även här att inte störa.
Det gick den illa som råkade klampa ner i en bosättning som vittra rådde över.
Förr i tiden kunde man se näcken sitta på en sten mitt ute i forsen och spela på sin fiol.
Med sitt spel lockade han främst till sig unga flickor som han drog ner i forsen när de kommit nära.

♥

Nu för tiden ser man aldrig några älvor som dansar.

Nu för tiden får man inte hjälp av några tomtar i ladugårdar.

Nu för tiden behöver man inte riskera att förarga någon vittra.

Vad har då hänt med allt småfolk och alla älvor?

Och vad har hänt med alla troll och jättar?

Idag lever människan i en hektiskt och upplyst tid. Allt på jorden har genomgått en vetenskaplig analys.
Vittra, tomtar och troll har trängts bort, dels genom att stora områden är bebyggda och dels genom
att människan inte längre lever nära naturen.

Idag tar sig inte människan tid att se och uppleva naturen som man gjorde tidigare.
Stress och en utveckling av tekniken som går med hissnande fart, gör att människan inte
längre kan leva tillsammans med småfolken. Dessa har försvunnit för att kanske aldrig komma tillbaka.
Dessutom har människans tro förändrats: "Det finns ju, och har aldrig funnits några älvor och vittra!" Kanske det är sant det som dagens moderna människa vill påstå. Eller...??!