Tidsoptimistens

Dagarna rusar iväg, och som ni märker är jag fortfarande inte något vidare flitig på att blogga eller läsa andras bloggar.. Började ju mitt nya jobb för 2 månader sedan, och det är verkligen fullt upp. Mycket att tänka på, men samtidigt är det en stor utmaning och ett intressant och roligt jobb. Omställninge är dock stor, förut var man ju ute hos brukarna, och jobbade mycket fysiskt, nu är det min stackars hjärna som arbetar mest. Men vi hittar nya lösningar för att underlätta jobbet hela tiden, så i slutändan ska det nog bli rutin även på detta...  även mina barn verkar trivas i sina nya skolor, Josefine på högskolan och Casper på Byggprogrammet, och det är hörligt att se att de verkar ha valt rätt och mår gott.

Idag har jag haft en dag i eftertanke,  som jag har då och då, men speciellt vid årsdagar.. Det har nu gått ofattbara 24 år sedan min pappa lämnade jordelivet och förändrade våra liv för alltid. Dels saknaden efter en älskad pappa, som dog alldees för tidigt, tomheten, någon fattades därhemma, men också det faktum att min mamma aldrig mera blev sig lik igen. Hon levde inte fullt ut efter denna dag, och jag tror att hon är lycklig med att numera finnas i närheten av pappa i himlen..  Dagen har spenderats med en del pyssel, vila och en promenad i skogen, vädret har varit alldeles underbart, soligt och fint..

Många tankar har även gått till P, som inte trivdes i vår värld och beslutade att avsluta det själv. Jag kände henne inte särskilt väl, men det är med sorg i hjärtat jag inser vilka känslor hon måste haft inom sig. Det ligger mycket bakom en så stort beslut, och även om det av många kan anses vara den svages utväg, måste det ha funnits en otrolig styrka och övertygelse för att kunna fullfölja det. Jag hoppas och tror att hon nu funnit sin sinnesro, och att de som lämnats kvar orkar ta sig egenom detta, och se framåt igen..

Var rädda om varandra där ute..... ♥


Malin

Igår var det  då begravning, för min "gubbes" morbror, som hastigt lämnade jordelivet för ett par veckor sedan. Självklart sätter en sådan här händelse igång tankeverksamheten, och för mig blev det nog någon form av "flaschback" från min egen pappas tidiga bortgång.. Det är snart 24 år sedan, som  min pappa somnade in, tätt intill min mamma, och även om chocken var svår, så har jag ändå  lyckats trösta mig själv med, att mina föräldrar, som alltid var kärleksfulla och uppskattande mot varandra, fick avsluta sitt liv i ihop på ett så fint sätt... Ska man sluta sina dagar på jorden så finns det väl inget finare sätt än att somna in med sin livs kärleks armar omkring sig?

Denna kärlek som mina föräldrar hade emellan sig, anser jag vara ganska unik. Inte alla har den förmågan att uppskatta den, och det lilla i livet, som faktiskt kan vara så mycket värt. Men vad det gäller gubbens morbror och hans fru, kunde jag se det kärleksbandet. De var alltid så glada, uppskattande och kärleksfulla mot varandra, vilket i mina ögon är helt unikt. Att mina tankar finns hos de som är kvar kanske inte är så konstigt. Jag har gått igenom det, jag har känt all sorg, all saknad, och jag kan göra det än i dag..

Sen kan jag också känna min egen kärlek, till MIN stora kärlek. Hur skulle jag överleva utan honom? Tanken slår mig ibland, och jag förstår hur svårt livet blev för min mamma efteråt. Lika svårt är det nu för morbroderns fru... Även han fick somna in, tätt intill sin stora kärlek.. I kyrkan sjöng och spelade Jimmy så håren på kroppen reste sig! Så starkt gjort att sjunga för sin morbror på det sätt han gjorde! Även Carina (?) sjöng, bland annat en sång av Lars Berghagen, den heter "Du är för alltid en del utav mig"  som så väl passade in, för mina föräldrar, men speciellt också för morbrodern och hans fru....

En strålande sensommardag, hade jag äran att träffa en underbar människa, en människa som jag tidigare mest kände till som kurator S i en bloggväns blogg... Bloggvännen var inte vem som helst, utan en krigarprinsessa som hade en karisma som slog igenom hela mig, och antagligen allt annat som kom i hennes väg. INGEN lämnades oberörd, det är jag övertygad om. Krigarprinsessan hette Sabina...

Sabina hade hudcancer och slutade sina dagar på tok för tidigt, och ofattbart nog är det i mars 2 år sedan hon lämnade jordelivet. Hon efterlämnade 2 söta döttrar efter sig, sin stora kärlek, sina föräldrar, systrar, vänner och en hel massa bloggvänner, som dagligen följde hennes kamp mot cancern... Jag träffade som ni vet aldrig Sabina på "riktigt", men hon har ändå satt ett djupt spår i mitt hjärta...

Hur det gick till, vet jag inte riktigt, men på något sätt fick jag för en tid sedan kontakt med Sara, och en solig dag kom hon och maken, fotograf Stefan hit till Värmland för att träffa mig.. Ett märkligt möte, det kändes aldrig som en främlig som kom, utan som någon jag hade känt väldigt länge. Häromdagen fick jag lite bilder som Stefan fotat, så jag lägger ut dom här.....



Glada Töser



Utanför "Butiken" i Borgvik



Med alla "Töser" i Hantverkshuset!

Kreativ insikt är en av mina favoritbutiker! Den startades av Carolina Gårdheim som efter sin själatrötthet sadlade om totalt. Precis som jag såg hon vikten i att omge sig av viktiga affirmationer, påminnelser om vad som är viktigt i livet. Nu har höstens nya katalog kommit och denna gång har jag blivit helt frälst i hennes smycken...


Text: Jag väljer glädje. Den här affirmationsarmringen påminner dig i vardagen om att du är en kraftfull skapare av ditt liv. Du kan välja glädje, den bor redan i ditt hjärta!




En berlock jag skulle kunna ge till mina närmaste vänner... så himla fin, ett enda ord, som säger så mycket...



Halssmycke helt i silver med en önskan på baksidan av hjärtat. Text på hjärtat: Må jag bidra med gott till denna värld genom att släppa fram den strålande varelse som är jag, följa mitt syfte och alltid välja utifrån kärlek.



Positiva ord påverkar! Gör ditt för att öka andelen positiva ord i världen, det påverkar mer än du kanske tror! En liten början är att påminna sig om att varje dag kan vara en bra dag, om du bara bestämmer dig för det... Lycka till!

Denna vecka inleddes väldigt omtumlande, redan på tisdagen med att gubbens morbror dog. Han hade somnat in på natten, och låg livlös i sängen på morgonen. Självklart blir det en chock för alla, men främst för hans fru och barn med familjer. Att ena dagen vara pigg och kry som en nötkärna, och i nästa slutat att andas, det är märkligt...

Många tankar gick i mitt huvud, och jag påminns naturligtvis om min egen pappas död 1987. Länge sedan, men dagen glömmer man inte.. Min pappa somnade också in hemma, i sin egen säng, vilket jag i dag kan känna glädje över, även om det självklart var smärtsamt på många sätt. Han fick dö i sitt egna hem, med min mammas armar omkring sig, så finare kan det inte bli, även om han dog alldeles för tidigt. Tänker på morbrorns nära och kära, jag vet vad de går igenom, och det gör fruktansvärt ont..

I torsdags åkte min svärfar till Torsby sjukhus för att opereras, och idag åkte jag, gubben och svärmor dit och hälsade på. Han verkade pigg och alert redan, så han ska nog snart vara på benen igen hoppas vi. Hade jätte jobbigt i bilen idag, värkte i hela kroppen och på vägen hem skulle gubben av i karlstad och LLA eftersom han var bjuden på mat och hockey med jobbet. Detta innebar att jag skulle köra från karlstad och hem, vilket INTE var en bra idé just idag. Yr och illamående blev jag, och det blev bara värre och värre, så denna kväll har varit totalt bortkastad. Åh andra sidan är jag såklart tacksam att m ina "krämpor" inte alls är livshotande, men det är tråkigt att vara så oduglig Vet inte varför jag i perioder har så svårt för att köra bil, men det är tur att jag vet att det kommer bättre dagar.

Sitter nu här och väntar på att min fina gubbe och dotter kommer hem med bussen från stan. Tror att det blir bingen för mig alldeles snart, är helt slut av att inte ha gjort NÅGOT på hela dagen. Så kan det bli...

Just det, måste ju även berätta att jag idag har jobbati Centrumgruppen i hela 10 år!!! Jag trodde inte att jag skulle klara två dagar ens, men det gjorde jag tack vare min fina vän Annika! Nu är det världens bästa hemtjänstgrupp om ni frågar mig!

I fredags hände något lite ovanligt för mig, som i stort sett lever ett alldeles vanligt "Malinliv". Sara Natt och Dag och hennes man, fotografen Stefan kom ända från Stockholm för att göra en liten intervju med mig.. Hon tyckte att jag var intressant angående min diagnos, Psoariasis atrit och det faktum att min mamma hade MS. MS och Psoariasis atrit liknar varandra i mångt och mycket, och Sara tyckte det var konstigt att jag inte genomgått någon neurologisk undersökning, trots att jag alltid nämnt att vi har MS i släkten, för ALLA läkare jag kommit till under årens lopp. Tänker man efter så har hon nog rätt, har inte tänkt så mycket på det innan hon tog upp det faktiskt.. 

Förr kände jag bara till Sara på grund av att hon var kurator till Sabina, en bloggvän som i sin blogg Sabinas Kamp berättade om sin obotliga cancer.. Sabina var just en bloggvän, någon jag aldrig fick glädjen att träffa på riktigt, men som ändå satt sig fast i mitt hjärta.  Jag upplever att jag lärt mig mycket om livet, mina värderingar och vad som verkligen är viktigt genom henne, och jag beundrar henne djupt för den kämparglöd hon visade, hur hon genom hela sin sjukdom höll humöret uppe, till och med kunde peppa upp andra bloggvänner som hade betydligt mindre bekymmer än hon själv.  Det var tufft att läsa, att inte kunna göra något för henne.. Tror inte det finns många som Sabina, känner här att inga ord i världen kan beskriva henne rättvist, men jag är säker på att hon idag är den finaste av änglar, som med breda vingar vaktar sina barn varje dag...

   

Sara skrev en bok om Sabina och hennes två "Dossystrar" i "Livet kan inte vänta", och senare en bok om Sabina och hennes blogg i Sabina och draken. Min kontakt med Sara kom sig av att efter att jag köpt och läst Sabina och draken, hittade Sara på Facebook och skrev till henne och berättade mina tankar om boken. Det var inte mycket mer än så, tills Sarasjälv ville skicka mig sin senaste bok Livet som anhörig till mig. Då började vi skriva lite mer till varandra ochjag fick även glädjen att ge Sara något tillbaka, nämligen en sån vinlåda till baginbox, som vi tillverkar och säljer i vår lilla butik.. 

Så kom dom alltså i fredags, och det roligaste var ju självklart inte själva intervjun och fotograferingen, utan just att få träffa dessa två, helt underbara människor.. Jag hade en bild av Sara, och jag måste säga att den stämde precis, hon var så mysig, trevlig  och rolig som jag hela tiden trott. Man blev glad i hennes närhet, och hon hade en härlig energi. Att vi även fick en strålande dag, med en sol som värmde gott och som visade både Grums och Borgviks vackraste sida, var ju inte helt fel. Vi  tog med oss en fikakorg till hamnen i Borgvik, där det dels blev intervju, men även en massa prat om annat. Till sist åkte vi till butiken och de fick träffa de andra tjejerna i Hantverkshuset, och vi blev till sist fotade allihopa tillsammans. Har blivit lovad foton av Stefan som jag säkert lägger ut senare. En jättetrevlig dag med andra ord..

Livet rullar på för min del, och allt bara går min väg känns det som. Jag tror mer och mer på teorin att allt du "tänker" kommer till dig. Men det gäller att tänka det man önskar mer än bara en gång förstås... Positiva tankar ger positiva förändringar, negativa ger dessvärre just negativa... Nu menar jag inte matriella ting kanske, utan det som verkligen är viktigt....

För ett par år sedan, när jag var inne i ett långt och jobbigt skov som innebar att jag var sjukskriven lång tid från mitt jobb, önskade jag att jag kunde hitta ett arbete om inte var så fysikt tungt som mitt, ett arbete som ändå lät mig ha kvar mina underbara arbetskamrater och kontakten med de gamla.. Förra veckan gjorde jag min första arbetsdag på ett nytt jobb inom kommunen, och jag kommer ha kvar både arbetskamrater och mina pensionärer. Helt fantastiskt och helt otroligt!

För bara 8 månaders sedan, när sonen just avslutat höstterminen i 9:an såg det väldigt, väldigt tungt ut för hans del. Flera IG, bl a i kärnämnena gjorde att drömmen att komma in på Bygg och anläggning såg väldigt, väldigt mörk ut. Men jag gav mig inte, tänkte positiva tankar, det skulle gå, det krävdes så lite, och jag grät glädjetårar på examenensdagen när jag insåg hur mycket han hämtat upp. Senare kom även antagningsbeskedet som visade att ahn faktiskt hade kommit in...

Jag har fler exempel, många fler, men det jag egentligen vill ha sagt är;  ge aldrig upp, för när det känns som mörkast, kan det med tanken vända, du är lite vad du tänker.. Kläng dig fast vid det du vill uppnå, hur svårt det än må vara, och jag lovar att du en dag når dit.

Min rematolog sa en gång, att det var otroligt att jag, trots min sjukdom och mina andra "skavanker" i kroppen,  klarat jobba så som jag gjort i alla år. Att jag nu dessutom pysslar så mycket, hade kanske varit otänkbart om jag inte "tänkt" mig till att klara det. Nu tror jag till och med att det hjälper mig att må bra. Det ger så mycket positivt att få göra allt jag gör, pysslandet, butiken... Jag lever lite i min dröm. Allt är efter mina förutsättningar, jag gör det jag orkar, varken mer eller mindre, men det fungerar bra ändå... Önskar att fler kunde finna denna balsam för själen som jag har gjort..

Jaa, det var väl allt för nu! Kram på er!

Nu har jag haft 3 av mina 4 semesterveckor, och jag måste säga att den har varit alldeles underbar! Inga krav, inga måsten, bara ta dagen som den kommer och njuta av ledigheten. Fin väder har jag haft, i stort sett hela tiden, även om himlen öppnat sig idag. Vad gör väl det? Gräset får gratis vatten och jag kan med gott samvete pyssla inomhus.

   
Hos moster Inger och fika på hemlagad körsbärssaft, kakor och bullar.... Somlige vill EJ vara med på bild!
 

Lite småturer har det blivit, däribland en till shoppingparadiset Ullared!! Hittade lite smått och gott förståss, och billigt är det, men jag tror ändå att det är roligare att handla hos brorsan uppe i Järbo med omnejd. Dit åkte vi förra veckan, och även äldsta brodern och svägerskan åkte med. Vi umgicks, gick på loppisar, shoppade på några av våra favoritbutiker, Dollar och Fru Nilsson. En dag var vi till min supergoa moster Inger i Ockelbo och hälsade på. Vi lyssnade på ett av hennes mediumband, där hon fick kontakt med mamma. Intressant! Pratade gamla minnen, däribland berättade Moster om hur min mamma blev retat när hon var yngre för att hon var lite rund. Det var speciellt en kille som retades, och en gång när hjon hade "kökstjänst" passade hon på att ge tillbaka. När mamma precis hade torkat upp en stor pöl med mjölk, tog hon tag i killen, tryckte den sura trasan i ansiktet på honom, medan hon samtidigt höll andra handen bakom nacken på honom i ett stadigt grepp! Den killen retade inte min kära mor något mer!



Min fina moster

Förutom dessa utflykter har vi Solat, myst, grillat, pysslat och renoverat lite på utsidan. Ny fastukvist är på G, nästan klart, så bilder kommer så småningom. Sommaren har verkligen varit "utvilande", så sista veckan ska jag försöka göra lite nytta här inne, lite höststäd är aldrig fel!!

Igår var det en mörk och lite ruggig dag, så efter en arbetsdag i butiken bestämde vi oss för en filmkväll. Äntligen fick jag se filmen om Cornelis, som jag tänkt mig göra så många gånger.. Tyckte till och med att den var riktigt bra, många gamla låtar fick man höra, men även se svårigheter från barndomen som följde honom under livet, hans svaghet för kvinnor och sedan framgångarna, som även resulterade i ett piller och alkoholmissbruk. Cornelis avled i cancer blott 50 år gammal, i november 87..

De senaste veckorna har båda mina bröder, min gubbe, jag och så min son fyllt år. I slutet av denna vecka fyller min brorson Fredrik, och den 24:e fyller min andra brors dotter år... Finns lite substans för att min mamma en gång sa: - Skaffa gärna fler barn, det är bara roligt, men snälla, inte i augusti, för min pension räcker inte till!!! Grattis till oss alla!

Jag lever, det gör jag verkligen!! Full fart, massor med roliga saker händer runtom mig nu, vilket som ni ser har påverkat bloggandet. Jag är fortfarande urusel på att uppdatera, och ännu sämre på att kommentera hos mina bloggvänner, men jag kikar in till er då och då i alla fall.

Har idag påbörjat min 3:e semestervecka, så visst går ledigheten väldigt fort? Har hunnit med lite smått och gott! Många härliga grillkvällar har det hittills blivit, en tur till Ullared, fikastunder i Borgviks hamncafé, som för övrigt har en alldeles underbar och rogivande utsikt. En hel del pyssel har det också blivit, och så lite jobb i vår lilla butik!

  
Ett litet smakprov inifrån vår Butik

En resa till Järbo ska hinnas med under semestern, sen vill jag gärna ta några dagar och bara UMGÅS med mina vänner, som jag känner att jag försakat en hel del en l'ngre tid nu. Tur att mina riktiga vänner VET att jag saknar och bryr mig mycket om dom, även om dygnet har lite för få timmar just nu..


Utsikt fån Borgviks hamncafé

Våran damm har minsann blomstrat denna sommar, från att ha några fåtal näckrosblad och en enda näckros åren innan, har nu bladen expanderat till över 30 och knoppen till den 4:e blomman har precis kommit upp. Våra nya vänner guldfiskarna verkar trivas och är alerta, så det lär bli fler nästa år....


Näckrosen

Idag fyller min andra gudson Vincent hela 2 år!! Ofattbart vart all tid har tagit vägen? Han är en fantastisk liten kille på många sätt, och det är alltid så skojigt att träffa honom.. Tyvärr blir det inte alls så ofta som man önskar, men det är väl aldrig försent att ändra på det. Huvudsaken är att han vet att jag finns här, om han någonsin behöver mig. Att vara med på hans födelse var stort, och jag kommer alltid känna ett speciellt band till denna lilla busiga kille.. Idag ska vi till Vincents mormor på kalas, hon har flyttat till stan så det ska bli kul att se hennes nya hus, men framförallt roligt att se om jag hittar dit, jag som har lokalsinne som en myra ungefär. Ikväll kommer det antagligen grillgäster!! Fin fredag på er!

... Finns inte ord som beskriver hur jag känner just nu. Ilska, frustration, sorg och kraftlöshet. Antar att jag delar dessa känslor med många, många andra, både i här i Sverige, men framförallt i vårt grannland Norge. Så många oskyldiga människor har berövats sina liv! En ensam gärningsman har brutalt skjutit ner dessa stackars människor, och man kan bara tänka sig vilken skräck de upplevt under sina sista minuter i livet...

Världen är väldigt, väldigt kall och skräckfylld ibland....

En stärkande kram till alla som behöver!

Mitt liv rullar verkligen bara på just nu.. Tycker inte att jag hinner något, men när jag summerar dagen innan jag lägger mig, inser jag att jag kanske till och med hinner för mycket? Ska försöka dra i bromsen lite, så man inte är heldöd när semestern börjar! Det är mycket med jobbet, och planeringen inför det nya, sedan har vi ju vår butik i Borgvik, och det är svårt att hinna med att producera dit, för faktum är att vi har beställningar hela tiden. Håller räkningen, just nu är vi en hobbyverksamhet, men det vete katten om det blir om detta utvecklar sig? Spännande!

I söndags spelade Josefine SM i inlines i Kumla. Jag ville så gärna följa med, och kände på lördagen, fick en känsla, att det skulle hända något, att jag måste vara med, men slog bort den med att jag var fjollig... Gubben skulle tävla, och jag kan ju på sin höjd köra 2-3 mil innan jag blir riktigt yr i bollen och insåg att jag aldrig skulle klara köra själv, så jag fick snällt stanna hemma.

På eftermiddagen ringer Kicki, som är lagledare för Nor IK Queens och säjer att hon är med Josefine på akuten i Örebro!! Trodde hjärtat skulle stanna innan jag visste vad det var! Nyckelbenet var av, det var väldigt av till och med. J hade fått en hård tackling, och när det inte är is tar det liksom tvärstopp, på is åker man ju oftast iväg, glider bakåt på isen, men så blev det ju inte nu.. Inte har de axelskydd när de spelar heller! Nu ligger hon där nere i soffan, i divandelen då hon inte orkar ligga i sängen, utan måste ha en halvsittande ställning hela tiden. Hon äter starka tabletter och är lite sliten och dåsig.

Min lilla jossa!! Det värker i mammahjärtat, hade jag kunnat hade jag lätt bytt med henne, det lovar jag. Nu ska jag ringa oropeden och höra om en röntgentid snarast. Fick ett brev fr Örebro igår, flera läkare hade tittat på röntgenbilden och tyckte att frakturen var såpass stor att den behövde kollas en extra gång. Hoppas allt läker som det ska så hon snart är på benen igen. Hon har ju sommarjobb och allt som hon tyckte var så skojigt!! Håll tummarna och även tårna för att detta snart är över och hon får vara pigg igen!!!!


KRam på er!!

Succé!! Jaa det är inte klokt vad lyckat vårat lilla projekt blev. Lilla butiken var full, i stort sett från det vi öppnade till det vi stängde, och vi fick alla mycket uppskattning för våra hantverk, vilket gav oss alla en kick. Nu är det utplockat i hyllorna och vi får ta nya tag med tillverkningen så att de snart åter kan fyllas. Även mina smycken blev uppskattade, jag har ju nästan kommit ifrån smyckestillverkningen och bara ägnat mig åt trähantverket, men nu tändes skaparlusten även där. Flera beställningar har kommit in också, så allt känns verkligen underbart just nu.

Lite slitsamt har det varit, jag har ju jobbat både på mitt ordinarie jobb, samt skapat både dag och natt för att få ihop tillräckligt med tavlor och smycken inför öppningen. Ser därför fram emot tisdagen då jag äntligen är ledig och jag har lovat mig själv en härlig sovmorgon, bara en dag till, sen är jag där! Nu har jag precis kommit hem efter en dubbeltur, så duschen är efterlängtad vill jag lova...

Josefine har några tjejkompisar här, och sonen är ute och fiskar med sina, men för min del ska inte bingen dröja alltför länge, är trött som en gnu. Hoppas alla haft en fin midsommar, det har jag haft trots allt jobbande!

Igår blev det alltså helt klart!! I sommar ska vi, (jag och Linda med Malinda Ide & design), vara med och driva HANTVERKSBODEN i gamla varmbadhuset i Borgvik. Vi blev tillfrågade av BM och GUnbritt som själva hade butik och verkstad där i fjol. De gör olika arbeten i ull, så där kommer det bland annat att finnas mössor, härliga tofflor, dekorationer och såna där underbara tomtar med stora luvor.. 

Mycket ska fixas, helst innan fredag och midsommarafton, då vi tänkt att öppna butiken, så här råda bråda tider, samtidigt som semestern drar igång på jobbet. 5 veckor kvar till det blir min tur, men det kommer säksrt att gå hur snabbt som helst. Idag ska dottern spela inlines SM så det kommer att bli en och annan tur till Norvalla mellan pysslandet..

Har haft en lång dag av möten idag, från kl 10 till nästan halv 6, inför höstens nya arbetsuppgifter. Tror det kan bli tufft, men mycket intressant. En riktig utmaning! Full fart när jag kom hem, satte på spis och ugn förberedde maten, stack ner till posten med ett paket som var tvunget att komma iväg idag, hem, åt mat och sen......MATKOMA! Jisses så trött jag blev, bara sådär! Masadem ig till kaffebryggaren, på med en kanna, tillbaka till datorn, kikade in på en blogg och läste en enda mening!

Sen var jag överlycklig och glad och pigg igen! Tänk vad några ord kan betyda! Även om jag inte känner personen i fråga så väl, så vet jag vilka våndor hon genomgått, månad efter månad, alla tankarna, all oro... Men plötsligt så bara händer det! Gravtestet är positivt, och ännu ett litet mirakel har påbörjat sin resa mot vår värld.. Jäklar så skojigt!!! Det bästa som finns! Vet ju vilken härlig tid hon har framför sig nu! jag säger bara: GRATTIS till de berörda föräldrarna.....

 

Igår var det studentbal för min dotter, så förberedelserna började tidigt på morgonen med frisören Frida som hit och fixade frisyren. Efter det blev det lite hämtlunch, för att sedan fortsätta med makeup och festkläder.. Vacker som en dag var hon, och modershjärtat var alldeles varmt. Till balen åkte ´hon en jättefin Jaguar som min vän Maria ordnat fram...

 

De gled fram till CCC, och fick göra entreé på röda mattan! Tur att hon hunnit dricka lite champagne på vägen in till stan.. Kvällen och natten spenderades med goda vänner o ch det var en glad dotter gubben hämtade vid 02.30 tiden inatt...

Idag har jag gjord smörgåstårtor, handlat, städat och gud vet allt. Sitter nu och svalkar mig på altanen tillsammans med min gubbe, och vi har fuskat och tagit ett varist glas med vin. Nu är det duschen och sängen som väntar, klockan ringer kl 6 i morgon igen...

Här händer det grejer mest hela tiden, det är verkligen full fart inför examen och student! I torsdags kom Josefine hem efter en veckas semester i Turkiet, där hon solat badat, ätit gott, badat med delfiner och varit på turkisk afton och dansat både magdans och turkisk folkdans. I det stora hela har hon haft det bra, och hon har shoppat massor av fina och bra saker!! Mamman fick sig en ny Dolce gabbana plånbok och ett turarmband av sin goa dotter.. Kvällen myste vi med grillat, bara familjen, och det blev en lugn och fridfull kväll tillsammans, innan det blev dags för sonens resa till Spanien på fredag kväll..

Idag har jag och Josefine varit i stan och köpt det sista till bal och student. Vi käkade lunch, en jättegod thaibuffe, och myste innan det blev dags att bege sig hemåt till ett kvällspass som väntade på mig! I morgon och på tisdag har jag tagit semester, för att förbereda och hjälpa josefine att bli klar inför balen. På osndag ska jag göra smörgåstårtor, och på torsdag är det dags för student! Det känns så ofattbart, vart tog åren vägen egentligen? Tror och hoppas att vi har läget under kontroll, att ingenting har blivit missat, och att vädret håller i sig så att Josefine får en underbar och minnesrik examen...

Idag har jag köpt en ny liten pärla.....