Sjukling
Virrvarr...
Det har hänt så mycket märkliga saker på jobbet.. Förut, innan jag började nya jobbet som planerare hade vi en helmysig stämning i vår arbetsgrupp. Vissa gillade och fungerade man bättre ihop med än andra, så var det ju, men jag vill påstå att jag ändå tyckte att ALLA, var och en av oss hade något speciellt som jag tyckte om..Något alldeles unikt hos var och en..
Men så hände det ju saker, och mycket förändrades. Omorganisering, som självklart är jättejobbigt, men som faktiskti kan leda till något jättebra i slutändan. Bland annat slogs vi ihop med en annan central grupp, så 3 små grupper blev nu en enda stor grupp..På gott och ont förstås. Men det finns.många fördelar med detta tycker jag, eftersom vi kan hjälpa varandra på ett helt annat sätt nu, när belastningen blir högre i någon av grupperna,så blir arbetstyngden mer rättvis. En annan fördel är att få bort "vi och dom".. Nu är det bara VI, tillsammans...
Jag och Ingrid fick tjänsten som planerare, och vare sig vi ville eller inte så kommer man ju ifrån sin arbetsgrupp lite grann, eftersom arbetsuppgifterna blev så olika. Tjänsten sökte jag enbart för att min reumatolog klargjorde att min kropp inte klarade av hemtjänsten, som är ett väldigt tungt arbete för kroppen. Känner fortfarande stor sorg över detta, för jag saknar mina "gamla" så mycket. Dom (flesta) ger så mycket energi! Jag tyckte dock att detta medförde nya utmaningar och gick in i varje arbetsdag med nyfikenhet och spänning.
Däremot var jag aldrig beredd på hur en del arbetskamrater skulle visa helt nya sidor. Sidor som jag tyckte mindre om och som helt ändrade min uppfattning om dom.. Det har varit känslomässigt jobbigt. Jag vet ju att jag är väldigt blåögd, trots min "ålder" , och tror människan om gott. Men det har det varit en hel del skitsnack bakom ryggen, inte bara om oss som planerar, utan över lag.. Det mesta får vi ju reda på, men jag hoppas och tror att mycket är taget ur luften,verkar som om en del människor gillar att "röra runt i grytan" och skapa oro. Precis som om det måste vara något att "tjafsa" om jämt och ständigt och stämningen har blivit mer och mer negativ.. Egentligen jobbar vi ju ALLA mot samma mål, och allt vore så mycket enklare om vi hjälpte, peppade & stöttade varandra på vägen..
Egentligen så tror jag att vi skulle kunna ha det jättetrevligt tillsammans, om vi bara tog oss ifrån detta negativa tänkande, för det tar även "ner" dom som strävar och försöker att göra ett bra jobb och tänka positivt... För många är nog det största problemet att de inte själva längre planerar sina turer, utan att det nu görs av oss planerare.. Det är ju svårt, vi är många och med det lika många olika tycken. Tanken är att vi tillsammans ska göra det bästa vi kan, dels för kunden, men också för att vi ska trivas på jobbet..
Självklart blev jag jätteledsen för någon vecka sedan, när jag fick höra mindre trevliga saker som en arbetskamrat, (som jag även trodde var en vän), hade sagt både det ena och andra om mig.. Det gjorde ont i hjärtat, men hon hade också visat en del sidor som jag tycker var oacceptabla innan detta, men jag har försökt att slå bort det, det har varit pressat på jobbet vilket jag också tänkte var orsaken till hennes beteende.. Skitsnacket försökte jag tänka, att det kunde vara påhittat och taget ur luften, eller kanske helt enkelt någon missuppfattning, så jag lyckades även lägga det åt sidan. Det är ju helt okej attt tycka och tänka olika..
Men så här om dagen fick jag ett långt sms med anklagelser som jag inte har en aning om vad de står för. Fattar ingenting, vad har jag gjort? Jag tycker ju själv att jag försöker står för vad jag säger och gör, men det är svårt när man inte ens får veta VAD man sagt? Det enda jag konkret fick veta, det står jag för. Jag hörde 2 olika versioner om en händelse, men jag vet inte vilken av dom som är den rätta, eftersom jag inte ens var där då händelsen inträffade..
Självklart blev jag ledsen, men jag har ingenting att försvara, jag känner nu att hon har gjort sitt val, och det är nu dags att gå vidare... Ett litet svagt ögonblick tänkte jag kontakta personen som tydligen sagt att jag pratat skit, men hon har inte mått så bra senaste tiden och eftersom jag tror det hela beror på en missuppfattning låter jag detta bero.. Det är inte värt att röra upp detta ytterligare, och få fler att må dåligt på köpet!
Tack för idag....
Hade hoppats få mycket gjort idag, men kanske hunnit med hälften i alla fall... Är inte riktigt i form, men det kommer väl snart! Dagen har ändå varit riktigt skön.. Jag har gjort en del nytta, men mest har jag vara "varit" och det är så himla skönt..
I morgon ska vädret bjuda på solsken, och vi har en hel del på agendan. Spännande saker som jag återkommer med :)
Funderingar..
I onsdags tog jag en ledig dag för Jenny och Birgitta erbjöd mig och Jossen att följa med på en dagstur till Ulllared! I bilen dit och hem hann vi såklart prata massor, och jag kände hur jag saknade, dels Jenny, men även mina andra nära vänner...
Med facit i hand, så har jag varit urusel på att umgås denna höst, vinter och vår. Nu vet jag, att allt inte ska hänga på mig, att det inte måste vara jag som ser till att vi ses, men ändå... Man vill så mycket, men i perioder orkan man helt enkelt inte med...
Idag tog jag ytterligare en ledig dag, skulle egentligen behöva flera, känner mig sjukt sliten, och det kan inte bara skyllas på jobbet. Det finns annat som tar styggt också, men jag känner att de bättre dagarna är på väg nu.
Jag funderar mycket på vilka vänner jag har, och vilka som inte är det.. Jag har sett sidor hos vissa som jag inte tycker om! Vissa finns i ur och skur, man behöver inte bevisa något, de bara finns där, innnerligt, och jag är så tacksam för dom, de är alla värda sin vikt i guld! När allt lugnat sig på jobbet ska vi få till en ordentlig grillfest, det ser jag fram emot massor..
Blev det en gnällinlägg tro? Inte alls meningen i så fall, för i det stora hela har jag så mycket glädje i mitt liv! Den finaste gubbe man kan tänka sig, och barnen.... de gör mig så stolt. De har så många goda sidor att det inte finns plats i inlägget för dem alla.. De är, för att beskriva dom kort, kloka, duktiga, snälla goa och framförallt har de ett stort hjärta, har förmågan att känna empati med andra, och det betyder så mycket! Där kom det visst med en hel portion skryt ocskå ;)
Långt mellan varven...
...
Ryggläge
Julen 2012
Denna julafton firades hos min äldsta bror med familj, tillsammans med syster Anna, Peter, Linnea och Emelie.. Många glada skratt, god mat, glögg och Kalle Anka på tv, precis som det ska vara. Känner mig nöjd med julklapparna också, trots att mina ungar inte hade önskat sig något, så klurade jag ihop några klappar som de verkade jätteglada för.
Juldagen firades hemma och då bjöd jag hit svärföräldrarna och gubbens systers familj, och det var mysigt det med. En lugn och fridfull jul med andra ord, även om jag saknade dom som inte var med oss..
Jag tror....
Tro är ingenting du kan se
det är ingenting du kan röra
men du kan känna den i ditt hjärta
Tro är det som får dig att fortsätta försöka
när andra skulle ha gett upp
det får dig att fortsätta tro
på det goda i andra människor
och hjälper dig att finna det
Tro är att lita på en makt högre än dig själv
och veta att vad än som händer
kommer denna tro
att leda dig genom vad som helst
det är att tro på sig själv
och ha modet att stå upp för vad du tror på
Tro är frid mitt i en storm
beslutsamhet mitt i en motgång
och säkerhet mitt i ett bekymmer
för ingenting kan röra en själ
som är skyddad av TRO
idag.....
Äntligen på G
Fullkommligt älskar dessa badkar med tassar....
Jag vet att jag vill ha panel, frågan är, ska den vara liggande eller stående? Kakel får det ju bli i själva duschutrymmet, för det måste ju tåla direkt kontakt med vattnet.. Här kommer lite bilder med inspiration.
Calle
Så ofattbart, så otroligt stort,,,
Känns så märkligt på något sätt, har svårt att ta in att Nathalie nu är MAMMA!!!!! Nathalie som jag följt på så nära håll sedan hon föddes för 26 år sedan. Tandläkarbesök, brutna nyckelben och tidiga luciamornar på dagis... Nu är hon mamma!!!! Önskar den lilla familjen ALL tänkbar LYCKA, nu och för alltid!
Semesterns sista dag....
Ooops.... sista semesterveckan!
Har ju bara tagit 3 veckors semester i sommar eftersom jag och Ingrid inte har någon vikarie insatt för oss.. Dagarna har rusat, inga större utflykter har det blivit, men jag har tagit dagen som den kommit, gjort vad jag känt för i stunden, och det är livskvaliteé för mig det. Hursomhelst, den som spar, han har, så lite semester i höst ska jag minsann unna mig. Härligt att ha lite mer ledighet att se fram emot..
Förra veckan åkte vi i alla fall upp till min underbara bror i Järbo och äntligen fick jag se deras nytillskott, den lilla söta kattungen som deras äldre katt fick för 10 veckor sedan. Hur söt som helst, men riktigt busig också förståss! Förutom att umgås, var vi även runt på lite loppisar och aktionsmagasin och några klipp gjorde jag allt denna gång också. Butikskedjan Dollar fick sig också ett besök, den affären kan man verkligen göra fynd i!
En dag åkte vi även över till Ockelbo och min goa moster Inger, som bjöd hela gänget på middag. Jättetrevligt var det, och moster är duktig på att laga mat så det smakade gott också. Många prat och skratt senare åkte vi vidare till Kusin Annika med familj på kvällskvisten, och där blev det lite vinmys på altanen. Vi pratade om allt från renoveringar till mer sorgliga ämnen. En underbar dag, kväll och självklart en underbar vecka blev det. Min brorsa har en förmåga att få alla omkring sig att må riktigt bra, han är alltid glad och skojfrisk. Mina stora barn följer sällan med på våra utflykter, men till Morbror och lillkusinen Linus vill de alltid med, och det är underbart att göra något tillsammans med dom alla. Linus åkte med oss hem till värmland då han ska spendera sista sommarlovsveckorna hos sin mamma i Karlstad. Brorsan skulle försöka locka med moster ner senare i sommar, så förhoppningsvis ser vi dom snart igen..
Vädret är lite hipp som happ, men jag gnäller inte, det är så många andra som gör det, själv anpassar jag sysslorna efter vädret lite. Försöker vara ute så mycket som möjligt när solen skiner, men har många projekt att pyssla med inomhus om det regnar. Variation är bra med andra ord. Men nu lyser solen så jag tänker ta middagsluren i solstolen!!
Kram till er alla ♥
Något gick visst snett....
Sorgligt...
På ett bananskal halkade jag, genom en vän, in på en blogg som jag inte tidigare hade besökt. En smärtsam berättelse av en mor som nyligen förlorat sin dotter i den fruktade sjukdomen CANCER. Tårarna har fullkomligt sprutat hela kvällen, och jag är återigen så himla tacksam för min underbara och friska familj. Det värsta som kan hända, den värsta av de värsta mardrömmarna slog till på denna familj, och jag kan känna deras smärta. Jag har bölat hela kvällen, men mitt i all sorg har jag förundras över den styrka denna familj faktiskt besitter, vilken kämparklöd och tapperhet deras dotter visade i de svåraste stunder man kan tänka sig. Vad maktlös man känner sig... Samtidigt påminns man om att ta vara på nuet, på denna stund, som är så oersättlig. Att sluta gnälla över småsaker, vilket vi kan vara mästare på ibland.
Ofattbart....
sänder en tanke till er som förlorat sen finaste av alla skatter...
SEMESTER!!!!!!!
...... så jäkla skönt!! Även om jag känner att jag lämnar Ingrid lite i sticket dessa 3 veckor, ( Hon gör detsamma med mig förvisso) så ska det bli så skönt med sovmornar, smyga runt med morgonrock och tofflor, ta dagen som den kommer och bara vara.... Vilken ljuvlig känsla det är!!!!! Love it.....
Minns.........
31 maj 2001 förändrades mitt liv totalt! Trots att jag fyllt 30, var vuxen, själv var mamma, var självständig på alla sätt och vis, tappade jag totalt fotfästet när min mamma hastigt lämnade jorde livet. Min mamma, min bästa vän, min personliga rådgivare, min kock, som alltid hade ett svar när jag saknade ett.. Min mamma som jag alltid känt mig så älskad av, som fick mig att känna mig både betydelsefull och viktig..
Jag var hos min mamma i stort sett varje dag, och trots att hon var sjuk, (MS) och satt där hon satt i sin arbetstol eller rullstol, målade och spelade hon spel med barnen, hela hon lyste upp när vi kom, fast att vi faktiskt gjorde det varje dag, så kände man sig oerhört välkommen. Min mamma hade ett hjärta av guld, hon skulle inte tveka att lämna ifrån sig en krona, om det så var den sista kronan hon ägde..
Som sagt, jag är vuxen, stor tös, har egen familj, men jag kan ändå inte släppa denna livslånga förlust.. Mamma är mamma, oavsett hur gammal man blir, och jag önskar så att jag kunde få henne tillbaka, om än bara för en liten stund. Jag hoppas och tror att hon förstog och visste hur älskad hon var, trots att man inte alltid sa det rakt ut..
31 maj 2001, fann jag min älskade mamma livlös... Och hon är för alltid saknad! Jag är trots allt berikad med massor av lyckliga och glada minnen, och tack vare dig har jag lärt mig massor... TACK! Älskar dig! ♥
Josefine 20 år
Minns det fortfarande som om det vore igår. Jag hade varit på min dagliga visit till mamma, och kände något märkligt när jag körde upp på uppfarten här hemma.. Trött och sliten var jag, så när gubben åkte upp till svärföräldrarna för att meka med bilen, gick jag och la mig för att vila en stund. Eftermiddag blev snabbt kväll, och jag hade fortfarande en märklig känsla, svår att "ta" på. Pratade med syster yster i telefon, hon trodde förlossningen var på gång. Det trodde inte jag, med min kloka syster hade rätt. 
Senare på kvällen gick vattnet och vi åkte iväg till förlossningen, timmarna gick snabbt och 03.21 den 24 april föddes min dotter Josefine. Känslan att ligga där med det sötaste jag sett på armen är obeskrivlig, och jag är så tacksam att jag fått vara med om detta stora 2 gånger.. Vi hade många namn på vår lista, men inget av dom blev till slut vår dotters, för när jag låg och tittade på de släta kinderna, den lilla plutiga munnen och smekte över det mörka håret, och sa till henne, - så fin, så fin... JOSEFINE! Självklart ska vår dotter heta Josefine..
Många år och många händelser har passerat sedan dess, och nu är det alltså dags för 20-årskalas. Frukost på sängen har hon fått såklart, sedan körde jag henne till praktiken på jättestens skolan, och i eftermiddag ska vi fira henne ordentligt med tårtor paket släkt och vänner. Återigen, GRATTIS min fina Jossa, älskar dig massor och mer därtill!!!
Love ♥ U
