Tidsoptimistens

Har precis sett klart filmen, den var väl "sådär", men nu har jag sett den i alla fall......Suttit och myst lite i vardagsrummet, det är så rofullt där. Tänt levande ljus, hällt upp ett glas rött, suttit uppkrupen i soffan och bara låtit tankarna fara. Livskvalité! Det heter väl så? Då kom jag bl a att tänka på min storebror...... att jag saknar honom! Har inte sett honom sen förra sommaren , han bor så långt härifrån. Jag vet att han har det svårt nu, med sin sjuka kamrat! Tänkt på vilken hjälte han egentligen är.... hur långt han har kommit med sitt liv, trots de år av missbruk han har bakom sig! Hur stolt jag ändå är, som har kunnat bidra till att han är den, han är idag! Fri från droger, har ensam vårdnad om lille sonen, god kontakt med den store. Ett meningsfullt arbete, där han har möjligheten att själv kunna hjälpa människor, med samma svårigheter som han själv har haft!  Han är 42 år nu, började med droger när han var 14.....Det konstigaste är, att jag tappat räkningen på hur länge han varit fri från dom. Är det 5 år, ellerär det 6? I början hae man ju koll , var  ju hela tiden rädd, rädd för nya återfall, rädd för att hamna på ruta ett igen, att orka fortsätta kämpa med honom.... Då höll man minsann räkningen. Att jag inte gör det nu, kanske bara är positivt? Nu kan jag känna en trygghet med, att han tagit sig ur det? Han är en fantastisk människa, pappa och bror ... på många sätt. Fantastisk! Och ärlig! Och klok. Och snäll.  Imorgon ska jag påminna honom om, hur stolt jag är, som har honom till bror, för det är jag!   My hero....... Det är ALDRIG försent att börja om !!!    Love you.............