Maskrosbarn
Satt och tittade på "Efter tio" med Malou, på tv 4 idag. Det handlade om sk maskrosbarn, barn som haft en tuff uppväxt med bl a missbrukande, psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda föräldrar! Hur de tidigt har fått bli "vuxna", och tagit hand om både hemmet och småsyskonen, hållit fasaden "utåt" för att ingen kamrat skulle förstå att de hade det annorlunda hemma. Hur de aldrig hade någon hjälp eller stöd från vuxna, hur de aldrig/sällan blev sedda, eller bekräftade. En kille berättade hur han sökte sig till lärarna eller fritidsgården, hur han satt i köket hos kompisens föräldrar i stället för att leka, med sonen,,, allt för att få bli sedd som det barn han ändå var.
Då kom jag att tänka på en kille jag lärde känna en gång. Det var hösten -96, och jag fick ett tillfälligt jobb på en skola på landet. Mysigt tänkte jag,,,, här bor alla barn i små röda stugor, med vita knutar,,,, mammorna bakar bullar hela dagarna, och papporna lär upp barnen att sköta djur & gård! Riktig "Bullerbykänsla" där alla barn levde i trygghet & harmoni,,,, trodde jag! Hade inte varit på skolan många dagar, när jag upptäckte att det inte alls var så!! Uppgiften jag hade var att vara tllgänglig för barnen, på deras "lediga" tid i skolan,,, ex på raster, i skolbussen till/från skolan, och till bad mm Det var just denna tid som man lärde känna barnen bäst, anser jag! När jag tänker tillbaka fick jag ta del av många barns glädje och sorg.
Men denna pojken, M, han var skolans tuffaste kille,,, svarade otrevligt och käftade emot, både elever och vuxna på skolan,,, minns en gång, när en annan elevs assistent blev så provocerad att hon kom in i lärarrummet och grät hysteriskt,,,, konstigt nog kom vi bra överens, jag och M,,,,,Visst, han "testade" sig väl på mig också, speciellt i början, men på något sätt fick han väl förtroende för mig,,, Vi pratade mycket, även om han aldrig direkt sa att det var tufft hemma,,,,,Så förstog jag det ändå.Ofta kunde vi skoja och ha kul ihop. Jag var ju den som fanns där, i stort sett hela den "fria" tiden,,, Försökte vara bestämd när det gällde, och vi pratade om allt från skola, fritid & missbruk. Det visade sig att flera barn, som gick i 5:an visste var man kunde köpa alkohol och droger!! Skrämmande! Då drog vi gemensamt igång en antidrogkampanj!
Sista dagen innan jullovet, bytte de julklappar med varandra inne i klassrummen, och vi åt gemensam jullunch. Det var ovisst om jag skulle få fortsätta en termin till, så istället för att åka skolbussen med barnen fikade jag med lärarna istället,,,, Då knackade det på dörren, och någon frågade efter mig, Det var M,,,,,,, -Jag skulle bara önska dig en god jul, sa han och sträckte fram ett skrynkligt paket,,,,, I paketet låg ett ljus i form av en tomte,,,, Gissa om jag blev rörd? Jag har fortfarande kvar ljuset, och tänker naturligtvis på M varje år jag plockar i bland julsakerna,,,
Och idag,,,,,, Då tänkte jag på M,,,,,, Han gick ur 5:an sista gången jag såg honom, och det är väl ungefär 10 år sedan,,,, han borde vara runt 21 år idag, Har tänkt på honom från och till hela dagen, undrar hur det har gått för honom, Jag menar, många av eleverna jag hade på den skolan, ser jag då och då,,,,, men inte M,,,,,, Har inte sett honom sen dess,,,,,,,,,, Önskar djupt att det gått bra för honom i alla fall! Tror jag förstog först idag, efter så många år, att jag kanske betydde något för honom då? Kanske var jag den vuxna människan han behövde, även om det bara var på skoltid? Det kommer jag antagligen aldrig att få veta,,,,
Då kom jag att tänka på en kille jag lärde känna en gång. Det var hösten -96, och jag fick ett tillfälligt jobb på en skola på landet. Mysigt tänkte jag,,,, här bor alla barn i små röda stugor, med vita knutar,,,, mammorna bakar bullar hela dagarna, och papporna lär upp barnen att sköta djur & gård! Riktig "Bullerbykänsla" där alla barn levde i trygghet & harmoni,,,, trodde jag! Hade inte varit på skolan många dagar, när jag upptäckte att det inte alls var så!! Uppgiften jag hade var att vara tllgänglig för barnen, på deras "lediga" tid i skolan,,, ex på raster, i skolbussen till/från skolan, och till bad mm Det var just denna tid som man lärde känna barnen bäst, anser jag! När jag tänker tillbaka fick jag ta del av många barns glädje och sorg.
Men denna pojken, M, han var skolans tuffaste kille,,, svarade otrevligt och käftade emot, både elever och vuxna på skolan,,, minns en gång, när en annan elevs assistent blev så provocerad att hon kom in i lärarrummet och grät hysteriskt,,,, konstigt nog kom vi bra överens, jag och M,,,,,Visst, han "testade" sig väl på mig också, speciellt i början, men på något sätt fick han väl förtroende för mig,,, Vi pratade mycket, även om han aldrig direkt sa att det var tufft hemma,,,,,Så förstog jag det ändå.Ofta kunde vi skoja och ha kul ihop. Jag var ju den som fanns där, i stort sett hela den "fria" tiden,,, Försökte vara bestämd när det gällde, och vi pratade om allt från skola, fritid & missbruk. Det visade sig att flera barn, som gick i 5:an visste var man kunde köpa alkohol och droger!! Skrämmande! Då drog vi gemensamt igång en antidrogkampanj!
Sista dagen innan jullovet, bytte de julklappar med varandra inne i klassrummen, och vi åt gemensam jullunch. Det var ovisst om jag skulle få fortsätta en termin till, så istället för att åka skolbussen med barnen fikade jag med lärarna istället,,,, Då knackade det på dörren, och någon frågade efter mig, Det var M,,,,,,, -Jag skulle bara önska dig en god jul, sa han och sträckte fram ett skrynkligt paket,,,,, I paketet låg ett ljus i form av en tomte,,,, Gissa om jag blev rörd? Jag har fortfarande kvar ljuset, och tänker naturligtvis på M varje år jag plockar i bland julsakerna,,,
Och idag,,,,,, Då tänkte jag på M,,,,,, Han gick ur 5:an sista gången jag såg honom, och det är väl ungefär 10 år sedan,,,, han borde vara runt 21 år idag, Har tänkt på honom från och till hela dagen, undrar hur det har gått för honom, Jag menar, många av eleverna jag hade på den skolan, ser jag då och då,,,,, men inte M,,,,,, Har inte sett honom sen dess,,,,,,,,,, Önskar djupt att det gått bra för honom i alla fall! Tror jag förstog först idag, efter så många år, att jag kanske betydde något för honom då? Kanske var jag den vuxna människan han behövde, även om det bara var på skoltid? Det kommer jag antagligen aldrig att få veta,,,,
Kommentarer
Trackback
