Minnet av pappa,,,,,,,

23 oktober 1987,,,,
Var sista gången jag såg dig,,,,,,
Du såg lugn och fridfull ut
ingen smärta i ditt ansikte
Smärtan fanns nu hos oss
vi som blev lämnade kvar
dagen som förändrade allt
ibland undrar jag hur allt skulle vara
om du fått stanna kvar hos oss?

Jag kommer aldrig att få några svar
men jag har insett att jag haft tur trots allt,,,,
för så länge du levde fanns du där för oss
du kämpade och kämpade emot
du ville så gärna stanna
till sist orkade du inte längre
jag glömmer dig aldrig

Saknar dig, du är min hjälte!  

Kommentarer
Postat av: Anna

Vad fint :)Om han levde skulle han säkert vara en mysmorfar. Om han brås på sin dotter förstås :) Kramar

2007-10-23 @ 11:24:31
URL: http://ananas.blogg.se
Postat av: Malin

Tack! Det är sant,,,, synd att barnen aldrig fick träffa honom.....
Det är 20 år sedan, men denna dagen minns man för alltid, med sorg.

2007-10-23 @ 12:09:37
Postat av: ANNIKA

Känner med dig. När tex barnen frågar varför inte de har nån morfar, eller vid högtidsdagar då blir saknaden extra stor. Kramizar

2007-10-24 @ 10:27:47
Postat av: Anonym

Fin dikt!Vi vet ju att han alltid kommer finnas med oss ändå!

2007-10-25 @ 17:51:15
Postat av: Nathalie

oj missa visst o skriva mitt namn!

2007-10-25 @ 17:52:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0