Tidsoptimistens

När jag nu varit med i "bloggvärlden" ett tag, har jag stött på så många olika människor, med olika liv & intressen! Det slår mig att det finns så mycket sorg, bakom många bloggare, svåra upplevelser som de går eller har gått igenom. Men det är väl så det är... -livet, menar jag. Vi går ju alla igenom både med och motgångar, vissa större, vissa mindre, men det som jag lärt och insett är, hur bra jag har det ... Jag har t ex träffat på flera människor som mist sina barn... Kan livet någonsin bli svårare? Förlora ett barn? Hur klarar man det? Hur går man vidare? Det är ju så fruktansvärt och sorgligt, och så är väl ändå inte livet  menat att vara? Att man ska överleva sina barn? Inga ord finns för detta..... Men jag tänker på Er alla som drabbats, även om jag vet att det inte hjälper ett enda dugg....

Sorg behöver ju inte alltid vara att förlora någon, sorg kan ju också vara att förlora sig själv.... Att må dåligt, att inte veta hur man ska orka med nästa dag, timme eller minut....  I den världen har jag själv varit en bit in, så jag vet hur svårt det kan vara, även om många andra är mycket djupare in än vad jag var. Tror inte att någon, som inte varit "där" riktigt kan förstå hur det är. När allt känns nattsvart, när man inte känner någon glädje, inte ens för sin familj och sina barn... Och det dåliga samvetet, för att man känner som man gör..... Aldrig, aldrig vill jag tillbaka dit! Men jag vet, att många är kvar där, och jag önskar så att det fanns något man kunde göra, att man kunde hjälpa på något sätt....

Sorg kan också vara att känna att kärleken rinner en ur händerna... hur ett förhållande sakta svalnar... Kan man hitta tillbaka till "gnistan" man en gång hade, eller är det bara omständigheter som gör att man inte orkar,  att man inte ens orkar leta efter den?  Jag hoppas i alla fall att Ni som kämpar så tappert också kommer att klara det! Jag tror på er!!  Sorgen kan också vara att förlora en vän, en vän man trodde att man betydde något för. Som betydde mycket för en själv, men som visade sig vara någon annan än man först trodde. Det gör också ont....
En annan sorg, som jag nyligen stötte på, var sorgen över att behöva lämna tillbaka en liten valp, p g a allergi.... En liten varelse, som man lärt känna, som satt sina spår i både hem och människa, som pötsligt inte ska vara kvar där. Det är också en sorg..... Och så säger en del att "Bloggvärlden" är ytlig? 

"Våra liv är som solens gång. När det är som mörkast,
finns där löftet om en gryning...."