Tidsoptimistens

Har ni varit med om det någon gång?
Att ni plötsligt, utan att ens tänka på något speciellt
känt doften av någon när och kär som inte längre finns ibland oss?
Det har jag! Vet inte vad det betyder, om det är hjärnan
som spelar mig ett spratt, eller vad det är, men jag tycker
det är underbart! Så har det känts för mig, nu ikväll....
Jag har känt Mammas doft, och det gör mig glad.
I min värld tror jag att hon ser till mig då och då, kanske
vill hon få mig att tänka lite på henne just i den stunden, och det
känns bara tryggt och hemtrevligt!  Har ni känt det någon gång?
*
*
Om vi ínte känner till livet, hur ska vi då kunna veta något om döden?
Konfucius