Inte nu igen!
och låg och gossade med henne en stund. Det var då jag kände det,
knölarna! Inget ställe man brukar klappa på, utan på sidorna om munnen.
Vänster sida var knölen ganska stor!! Hon har ju så mycket päls, så det
är väldigt svårt att se sånt på henne. Gick väl omedvetet igenom henne lite
extra eftersom jag haft på känn att det inte står riktigt rätt till med henne.
22 Januari var vi på smådjurskliniken med henne, eftersom vi då hade upptäckt
en knöl, eller böld under hakan. De sa då att de kunde operara bort den, men kommer
det tillbaka gör dom inget! Känns jobbigt måste jag säga. Jag vet, jag är vuxen, ungarna är
stora och många säger att det bara är en kanin! Men återigen, så är det inte riktigt så enkelt.
Våra djur är våra familjemedlemmar, de är små liv precis som du och jag, och det
skulle blli mycket tomt efter henne ska jag säga. Nåja, får väl inte tro det värsta än,
ska ringa smådjurskliniken igen och höra..... Önska oss gärna lycka till!
Men fy också. Det är just detta som är det trista med djur. Tyvärr är deras livslängd kortare än vår. Hade dock själv en hund som levde i flera år med knölar i kroppen. Goda sådana. Håller alla tummar för Peggy!
Stackars er! Jag har aldrig riktigt haft något djur eftersom jag är allergiker, hade en katt ett tag och jag vet inte om han lever eller inte, min före detta sambo fick vårdnaden om honom när vi separerade, så jag kan ju inte säga att jag förstår hur du känner det men allt som lever blir ju en familjemedlem. Hoppas att det går bra för Peggy i alla fall.
När det gäller halsbränna och sura uppstötningar så har jag det ibland men inte hela tiden, jag har varit så här en gång tidigare, det var när det sista året jag var tillsammans med mitt ex, jag mådde dåligt och magen kan jag inte lura. Då var jag tom med in på undersökningar men de hade ingen aning om vad det kan vara så det är väl bara stress av olika slag som gör att magen reagerar antar jag.
Ha en toppenhelg!!!
