Tidsoptimistens

Fick ett nytt Nyhetsbrev från Kreativ Insikt och Carolina Gårdheim häromdagen. Breven är alltid så tänkvärda.....  Hittade hennes underbara webbutik för ett par år sedan, då jag var sjukskriven pg a... Jaa, vad? Utmattning? Livskris? Sorg? Även hon har gått igenom liknande "kris", och jag kände igen mig i mycket av det hon skriver. Tänkte dela med mig lite av hennes nyhetsbrev, någon mer än jag som kan känna igen sig i det hon skriver?



" Har du någonsin varit med om följande: Du har en trevlig kväll med vänner, du skrattar, pratar och diskuterar, tycker att du har kul (eller inte så kul, för den delen). Dagen efter, eller redan i sängen samma kväll, börjar eftertanken slå till: Varför sa jag så där? Hur kunde jag skratta då? Var fick jag det där ifrån? Men det där var det väl inte jag som sa? Vad hände egentligen...?

Du ligger och vrider dig med en känsla av att det inte riktigt var DU som var med på tillställningen, en jobbig känsla av att inte vara nöjd, inte känna dig hemma... Eller så kanske du vänder på det och tycker att det är dina kompisar det är fel på. Jag måste nog träffa lite nya vänner, som kan se mig som jag ÄR, se MIG! 

Jag har varit i den här situationen tidigare i mitt liv. Det är inte roligt! En skön kväll förstörs i efterhand av att jag inte mår bra i det som hände. Ett tag gick det så långt att jag nästan inte ville träffa någon, för jag var orolig att jag inte skulle kunna vara mig själv, på det sätt som jag ville.

Idag har jag märkt att jag inte känner så längre. Jag känner mig hel och trygg i mitt umgänge med andra och imorse reflekterade jag över vad det kunde bero på. Jag kom fram till flera olika anledningar:

Idag gillar jag verkligen mig själv. Jag har aktivt arbetat med att acceptera mig själv som jag är - oavsett vad jag tidigare tyckt varit "fel" med mig så blir det inte bättre av att jag är ilsken på mig själv för det. Kärlek når mycket längre! Det gör att jag är mer nöjd med mig själv, vad jag än skulle säga och göra. Jag har större överseende med mig själv. Och då brukar det också bli "bättre"...

Jag är snällare mot mig själv generellt. Det hör ju ihop med resonemanget ovan, men det handlar också om att jag har tagit ansvar för den dialog jag har med mig själv inuti. Jag försöker att inte skälla på mig själv, utan ha konstruktiva dialoger och uppmuntra mig själv. Jag byter aktivt ut negativa mot positiva ord i alla sammanhang, om jag så talar om mig själv eller andra (det undermedvetna kan för övrigt inte skilja på vem jag riktar mitt tal till, så mycket finns att vinna på att alltid tala positivt).

Jag har också jobbat mycket på att vara sann mot mig själv. Jag har utforskat vad som är viktigt för mig, vem jag är och vad jag vill. Sedan har jag övat mig i att stå upp för det, blivit modigare i att säga vad jag tycker och inte ställa upp på sådant som inte känns bra i mig.

Det här med att vara sann handlar också om att, så långt det är möjligt, välja sammanhang, och faktiskt också vänner, som jag vet att jag trivs med, som stämmer med det jag vill uppnå och bidra med i livet. Vänner som hjälper mig att göra det, där grundtonen är positivt uppmuntrande. Sammanhang och människor som känns konstruktiva och inspirerande.

Jag har insett att det är viktigare för mig vad jag själv tycker och tänker än vad jag tror att andra tycker om mig. Jag behöver inte att andra tycker att jag är bra, det räcker med att jag själv är nöjd. (Sedan kan ju andras bekräftelse vara trevlig att få, men den är inte nödvändig för att jag ska må bra.)

Mitt fokus har skiftat från att gå utifrån och in (vad tycker andra om mig, hur ska jag vara för att behaga andra) till att gå inifrån och ut (vad kan jag lära mig av andra, vad kan jag göra för andra).

Ytterligare en sak som jag tror har påverkat den här känslan av att vara "hel" är att jag upplever att jag finns här av en anledning. Jag har accepterat att jag lever och verkar i ett sammanhang som är större än jag själv. Det ger mening till livet och gör att jag inte känner mig ensam, utan stöttad för just den jag är, så som jag är.

Kanske det kommer naturligt med åldern? Jag vet inte, jag har aldrig varit någon annan människa, men jag har noterat att det faktiskt finns även äldre människor som inte är nöjda med sig själva, så jag tror inte det. Jag tror att detta är någonting som man får arbeta sig fram till på egen hand, om man inte har det naturligt från början.

Jag hoppas att du är sann mot dig själv och andra och mår bra i det. Och om du inte känner dig helt "hel" i dig själv så fortsätt bara din strävan efter sanning och helhet, det är någonting som både du och din omvärld mår bra av. Lycka till!"

Carolina Gårdheim

För den som inte varit inne på webshopen tidigare, tycker jag absolut  ska ta en titt nu, då det även pågår en utförsäljning på vissa varor,  till och med söndagen den 18 januari. Skynda att fynda..... Här visar jag några av mina favoriter....

 

Underbara dubbla kort, att ge bort eller göra tavlor av....   25 kr/st

 
Jättevackert smycke som är tillverkat av silverpläterat nickelfritt stål. Halskedjan är 80 cm lång och den stora ringens diameter 4 cm. Design: Carolina Gårdheim.

Pris: 299,00 kr



Berlocker med olika budskap  39 kr


Anteckningsböcker med olika motiv & kloka ord.   79 kr



Halssmycke: 3 ringar med text på läderband.   149 kr



Damtop med olika budskap     99 kr

 

Vackra tändsticksaskar  från 10-25 kr