Tidsoptimistens

Både jul och nyår har susat förbi, och man har knappt hunnit med...  Förresten har väl hela året gått i en rakets hastighet. När jag ser tillbaka på året som gått, kan jag summera ihop det hela med att det för mig har varit ett bra år.. Visst har det hänt saker som varit jobbiga och tagit energi, men i det stora hela tycker jag året 2009 har varit riktigt bra. I alla fall om man ser tilll min egen utveckling. Jag kommer närmare och närmare den inre harmoni jag sökt och så väl behöver, jag har klarat av att vara ärlig,  dels mot andra, men speciellt mot mig själv, även om det har varit svårt många gånger. Jag lyssnar både till mitt hjärta och min kropp, och saktar ned på farten då jag känner att jag inte orkar med. Ligger mycket träning bakom det! 

Flera små mirakel har fötts till denna värld detta år, och jag har också haft glädjen att få vara med om ett av dom. Jag förstog att det skulle vara stort, men att det skulle vara så otroligt mäktigt..  Lille Vincent har med det, fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och i december fick jag hedrande nog bli en av hans gudmödrar också. Dessa små bebbar, gör sina träffar hos tant Malin och det ska bli så skoj att se dem alla växa och utvecklas..

Både jag och min familj har fått varit någorlunda friska, barnen har utvecklats på många olika sätt och störst förändring har nog skett med min (lille) son, som bland annat har kommit i målbrottet detta 2009, men också växt förbi oss alla i familjen. Under sommaren firade jag min 40:e födelsedag med en härlig fest,  som jag av olika skäl sent ska glömma. Jag har varit omgiven av goda vänner och av både omtanke och kärlek, och jag tror inte det gått en enda dag detta år, som jag inte tänkt hur bra jag har det.. Tänkt på hur lycklig jag faktisk är! Lyckan ska värderas och aldrig tas förgiven..

Slutet av året har varit lite sämre, som ni vet har min rygg gjort den största protesten någonsin, och hur jävligt det än var i måndags, och hur ont det än gör idag, så kan jag ändå se detta som sparken i baken, en spark jag verkligen behövde, så nu ska detta år inledas med ordentlig träning, för jag vill aldrig, aldrig någonsin vara med om detta igen. Jag blir ju sakta men säkert bättre för varje dag, och nu kan jag till och med vara uppe större delen av dagen, även om jag får tänka på varje moment och förflyttning, samt göra mina stretchövningar många gånger om dagen. Nyårsafton firade vi med Maria och Per-erik och det blev lite improviserat, men ändå så himla trevligt. Gubben fick ju göra all förberedelse själv, så han fixade och donade hela dagen och jag gick mest och kände mig onyttig. Men vila är vila, så min gubbe och tillät mig inte att hjälpa till.

Till sist måste jag bara skriva ut till hela cybern om min underbara gubbe, som alltid är så omtänksam, go och snäll. Jag tror jag hittat världens bästa karl och jag älskar honom så otroligt mycket!!! Speciellt vid såna här tillfällen påminns man om det extra mycket, och om det hade gått, så hade jag klonat honom, för jag vet en som både är värd och skulle behöva en sån underbaring som han....




"Kärlekens ljus kan förändra ditt hjärta
och ditt hjärta kan förändra världen"