Tidsoptimistens

... det är just vad jag känner mig!! Jag är omgiven av så mycket omtanke, så jag blir både berörd och lycklig. Jag får fina sms, mail, telefonsamtal och uppiggnade kommentarer här på bloggen. Maria kom förbi igår med flera filmer av Danielle Steele att fördriva lite tid med. Grannen "Lillis" var så snäll och tog vår stora tunga plogkant med snöslungan idag, vilket var guld värt! För en stund sedan kom min underbara dotter in med lite glass och fruktsallad till mig... Inte undra på att jag känner mig så lycklig, eller hur?

Jag är så glad och tacksam för allt men måste ju ändå tala om för er alla, att det går riktigt bra med mig nu. Jag kan ju både stå och gå utan större bekymmer, för tillfället är det värst att sitta! Citodonet gör underverk med smärtan, så jag ska absolut inte klaga. Idag har jag dock varit riktigt trött, men det kan gott och väl bero på just citodonet, jag är ju inte van vid den typen av tabletter, då dessa innehåller kodein, och är betydligt starkare än de jag brukar ta. Huvudsaken är ju att smärtan blir mindre och jag kan vara uppe och röra mig obehindrat. Ska försöka lyssna på kroppen denna gång, och inte dra igång med allt så fort det känns lite bättre. (att man aldirg lär sig?)Är ju lite sån att det är allt eller inget som gäller. Ska anstränga mig efter att hitta balansen däremellan nu... LOVAR!!

Under kvällen har jag och gubben varit ute på en liten promenad, och det var riktigt skönt med lite frisk luft. Ska försöka få in rutinen med dagliga promenader, även om de får bli just korta till att börja med. Vet ju vad bra jag mår när jag kommer ut ordentligt. Sen är ju tanken att tvinga med mina vänner till gymmet igen, och starta upp träningen. Tror inte de är så svårmutade faktiskt.. Nu blir det lite vila framför tv:n!! Kram på er alla!