Tidsoptimistens

...Idag tog jag och gubben oss en promenad på förmiddagen, och gissa vem vi stötte på?? Joo, självaste solen lyste upp och värmde oss på vägen. Såna här dagar är verkligen vackra med all den vita snön vi fått denna vinter, och en sol som lyser upp alltihopa. Man känner verkligen vilken energi man får av denna, numer sällsynta och värmande stjärna.. Man blir ju både pigg och glad på samma gång!! Härligt!

För övrigt känner jag mig riktigt skaplig i kroppen, OM jag hela tiden tänker mig för, inte gör för mycket åt gången och framförallt inte sitter för långa stunden i sträck. Igår gick jag, i brist på annat,  runt och plockade lite, flyttade på prylar, från ett ställe till ett annat. Plockade också fram lite saker som jag ställt undan och nästan har glömt att jag hade. Bland annat detta gamla "steklagg" (heter det så?) i gjutjärn, som jag har för mig kommer ifrån min mormors gamla hem i funäsdalen. Mamma brukade alltid ha runda klotljus i det, röda till jul, gula till påsk osv.. Jag fick nöja mig med några tända värmeljus...

 

För några år sedan ville jag oftast ha nya möbler och dekorationer, men nu tycker jag mest om de saker som har sin egen historia bakom sig. En möbel jag är väldigt förtjust i är ju gubbens morfars gamla äppletskåp! Vi tog över det då Morfar Kalle hade gått bort, och vi hittade det längst in i källaren i hans hem. Törs jag tala om att han förvarade målarfärgsburkar i det? I ett fint Äppletskåp? Det är ju näst intill kriminellt. Tyvärr hade skåpet runda ringar efter diverse olika målarfärger, så vi fick ju lov att slipa det, vilket innebar att den typiskt mörka ekfärgen för möbler i Äppletserien försvann. För ett år sedan gick vi ett steg längre och målade skåpet vitt. Idag är det en av mina finaste möbler, just för att det finns minnen med det, och att det bär på just en egen historia..

 

Har ju ganska många såna möbler, gamla alltså, var och en med sin egen berättelse. Som den gamla symaskinen jag fick ropa in på aktion för över 30 år sedan. Hade egentligen tänkt mig en flygel, vilket jag också stolt hade ropat in alldeles själv för endast 1 krona, men pappa övertygade mig om att den inte fick plats hemma hos oss.. (Konstigt, eller hur?) Som kompensation blev det en gammal trampsymaskin från husqvarna. Sen har vi ju pelarbordet, och margarinlådan.. Kära möbler för mig...  Nytillskottet, om än ej från min egna släkt, är ju det svarta pianot! Jag fullkomligt älskar det! Det är långt ifrån perfekt, man ser spår efter svunna tider, men det spelar ingen som helst roll, det är ju det som är charmen. Kan ju nämna att det står königl.span.hoflieferant på det, så vem vet, kanhända har det en gång stått hos någon gammal kung??

 
 
Nej, nu ska jag sträcka ut kroppen en liten stund innan jag tar mig en tur till affären. På återseénde!