Länge sen sist....igen!
Lite långt mellan inläggen här på bloggen, denna gång mest för att jag inte orkat skriva för min handled. Fick ju (som vanligt) ett litet bakslag, med både rygg och arm/handled. Vet ju så väl att det är så här ddet är, allt kommer och går, men det jag måste lära mig, är att INTE tappa sugen varje gång. För det är precis vad jag gör, jag blir så sur på kroppen, och tappar lite av både lust och morivation då... Lovar att bli bättre med det!
Förövrigt har det varit ganska lugnt, men jag har förstås träffat vänner, och blev bjuden på lunch hos Anna häromdagen. Känner ibland att jag inte hinner träffa alla jag tycker om, så ofta jag vill, så det är extra skoj när tillfällena ges. Jag har också träffat lite bebbar och deras supersöta mammor, jag hade ju äran att få vara med på en bebbeträff, trots att jag inte har någon egen liten med mig. Mina bebbar är ju stora, och vill inte leka med klossar på golvet tillsammans med mamman längre.
Vi har äntligen fått tag på en häck, som gubben nu har planterat mellan oss och ena grannen. Inte en dag för sent, det har verkligen sett för tomt ut där. Häcken heter Aronia, och jag tyckte om dess fluffiga blad och att den ändrar utseende med årstiderna. På våren blir den full av vita blommor, på sommaren byter dessa blommor plats för vinbärsliknande bär, som ska vara ätliga och fulla av C-vitamin och antioxidanter. Till sist, på hösten går bladen över, från att ha varit gröna till att skifta i färgerna orange och mörkrött. Denna häck ska dessutom vara både lättskött och snabbväxande.... håll tummarna för det!
Aronias bär...
I lördags akutplanerade vi för årets första grillkväll!! Eftersom jag hade sjukskrivit mig några dagar, och var hemma samtidigt som Maria var ledig, (vilket annars ALDRIG inträffar, våra jobbhelger går nämligen precis omlott, alla veckor på arbetsschemat.), passade vi på att träffas! Jag bad vädrets makter om lite sol, då dagen för övrigt hade varit kall och ruskig, och gissa vem som fick fram lite av denna stora värmande stjärna? Lagomt till grillen skulle tändas, lyste solen med sina värmande strålar. Visserligen fick vi sitta inne och äta, men gott var det ju i alla fall, och grillsäsongen var därmed invigd! En trevlig kväll fick vi också, även om vi glömde både efterrätt och ostbrickan...
Igår var jag och Annika in till CSK och dialysavdelningen, för att få lite uppdatering av en sk "Påsdialys". Vi får hem en patient till veckan som ska få hjälp med detta av oss, och då det är många år sedan sist, fick vi en mycket givande uppfräschning av minnet. Lustigt att inte utvecklingen gått framåt mer inom detta område, trots att det säkert är 7-8 år sedan vi senast utförde detta i hemmen. Tycker att det är jättebra att detta enkelt kan utföras hemma hos vårdtagaren, så denne kan leva ett så normalt liv som möjligt, trots allt!!
Denna veckan kommer att blir riktigt lugn i alla fall, för på fredag har jag tagit semester för att åka upp till min goa storebror och mitt syskonbarn Linus över helgen. Syrran och tjejerna kommer också med, de åker med TM:S bussen eftersom de har en spelning där under helgen. Vi tänkte även passa på att gratulera vår goa moster som fyller 70 år nu i maj. Hon bor ju bara 2 mil från brorsan, så då kan vi slå två flugor i en smäll! Blir nog några loppisbesök för mig och storebror också, för det är något vi gillar båda två! Längtar!
Idag ska jag försöka ta mig ut till kyrkogården och plantera lite blommor på mamma och pappas grav! Mamma fyller ju år idag, så även om tankarna och alla minnena finns här ändå, vill jag ändå ge henne några blommor på födelsedagen. Ett litet ljus ska också tändas ikväll, som tack för allt hon gjort för mig och mina syskon. Jag hade inte kunnat få en bättre och mer omtänksam mamma, hon gav ALLTID helhjärtat av sig själv och jag tror aldrig jag träffat någon mer osjälvisk människa än hon. Trots all saknad kan jag idag bara glädjas för all kärlek och omtanke hon gett mig, jag vet att många aldrig fått uppleva det, och jag är så oändligt tacksam för allt fått...
Det bästa av allt är att hon visste vad mycket hon betydde och hur älskad hon var. Så grattis min goa lilla mamma.....♥
Till min mamma.... ♥
Jag kan inte gratulera dig på vanligt sätt,
med paket och vackra blommor...
Jag kan inte ge dig en varm grattiskram,
och tala om för dig,
vad mycket du alltid betytt för mig.
Jag kan heller inte sitta hos dig i köket,
och äta tårta och skratta tillsammans med dig...
Jag kan inte lyfta luren och sjunga ja må du leva för dig...
Men jag kan blunda
och minnas alla stunder vi ändå fick tillsammans.
Minnas alla dina tokiga upptåg, din roliga humor,
din fantastiskt goda mat och all din värme.
Jag kan för alltid minnas ditt skratt,
så intensivt, att du nästan tappade andan ibland.
Jag kan också blunda och känna doften av dig.
Doften av trygghet, värme och oändlig kärlek.
Jag kan minnas när jag var liten,
och hängde som en apunge runt din hals
Jag kan också minnas allt du lärt mig,
och all din omtanke för andra..
Jag kan också tänka på din omsorg över mina barn..
Jag kan också med stolthet säga
att jag haft den bästa mamman man kan tänka sig,
blunda och viska grattis...
för jag är säker på
att även himlen tar emot varma grattiskramar...
Malin
