Det börjar visst bli en vana...

...att jag lyser med min frånvaro här på bloggen. Lite synd, för ett tag hade jag ju riktigt många beöskare varje dag, men några av er verkar troget kika in hos mig. Jag är självklart både lite mallig & glad för att ni inte ger upp. Ska verkligen försöka att skärpa mig nu..

Mycket har ju hänt sedan sist, och den allra största och viktigaste händelsen är att jag har återigen har blivit "tant". Mina vänner Anna & Stefan har fått mirakel nummer 3, en liten förtjusande son, som ska få heta Hugo. Han är söt som socker, och doftar sådär alldeles underbart, som bara små bebisar gör...

  

För övrigt har de senaste veckorna gått i sjukskrivningarnas tecken för min del, och om det är psoriasis atriten som spökar, eller något annat, vet jag inte, men läkaren sa att jag hade ryggskott så vi får väl tro på det. Huvudsaken är att det nu är på väg att vända. Har pratat med chefen om eventuell omplacering, eftersom min läkare på rematologen anser att jobbet är för tungt för mig. Vi får se hur det går med den saken, allt har sin tid. Ser fram emot att börja jobba igen om en vecka, trots att det varit både jobbigt och rörigt på jobbet senaste tiden. Saknar mina goa arbetskarmater och alla våra skratt...


Kommentarer
Postat av: annica

Och vi saknar dig!

2011-02-06 @ 21:12:05
URL: http://familjenbranting.blogg.se/
Postat av: Malin

TACK! :)

2011-02-07 @ 11:02:03
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0