Tankar i Alla helgonatid...

Alla helgona...En helg till minne av dom som lämnat jordelivet, blir också ännu en dag till eftertanke...  Jag tänker återigen på min pappa, som fick lämna oss på tok för tidigt. Min pappa, som älskade livet och sin familj och som verkligen ville leva. Som krampaktigt höll sig kvar, ett  helt år efter att läkarna gett honom ett par månader. Han levde på livsvilja! Jag tänker på Åsa, som var bästa kompis med min syster, men som också var en vän till hela vår familj. Åsa, den enda som troget fanns kvar när A fick barn  i tidig ålder... Då de andra i vänskapskretsen festade runt, var Åsa den som fanns där, i vått och torrt.... En ung människa med en stor värme och kärlek.  

Jag och F var till kyrkogården idag. Ny lykta, och fina gravljus lyste upp den dekorerade graven hos min fina mamma och pappa. Vi hade köpt till änglavingar till "Engångsljusen", där man kunde skriva till egen text om man ville... J skrev en underbar text till sin mormor, och en hälsning till sin morfar, trots att hon aldrig fick glädjen att traffa honom... När jag gick där på kyrkogården tänkte jag självklart på dom som mist sitt liv alldesles förtidigt. Min vän och klasskamrat Katja, vem vet egentligen vilket öde hon mötte?  Minns jag rätt om hon bara blev 30 år? Ing-Marie, som var den som fick mig att ta mitt första bloss, bakom kiosken i Älvenäs, blott 9 år gammal..  Ing-marie dog i lungcancer för 4 år sedan. Hon blev 39 år. Conny, som slarvade med att knäppa moppehjälmen, och blev på körd av en bil... Han blev 15. Länge sparade jag en bit plast av blinkersen på hans moped i mitt smyckeskrin. Conny blev 15 år, och han dog på min gata.... Jag glömmer det aldrig.  Även stefan slutade sitt liv i en mopedolycka, och även han var 15 år...

 Sen har vi Sabina, ännu någon jag lagt mina tankar till idag. Jag kände aldrig Sabina på "riktigt", men det känns så.. Sabina blev blott 34 år och dog av melignt melanom.. Hon efterlämnade såklart en hel familj, men också 2 små  barn. Det gör ont! En dag som denna har jag tänkt mycket, tänkt på dom som lämnat, men också på hur otroligt tacksam jag är för varje dag som jag finns här, som jag andas, och som min fina familj andas....

Till eftertanke.... Jag älskar livet! Många av våra bekymmer är faktislt SMÅ bekymmer.....

Var rädda om varannn!

Kram

M


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0