Tidsoptimistens

Igår var det  då begravning, för min "gubbes" morbror, som hastigt lämnade jordelivet för ett par veckor sedan. Självklart sätter en sådan här händelse igång tankeverksamheten, och för mig blev det nog någon form av "flaschback" från min egen pappas tidiga bortgång.. Det är snart 24 år sedan, som  min pappa somnade in, tätt intill min mamma, och även om chocken var svår, så har jag ändå  lyckats trösta mig själv med, att mina föräldrar, som alltid var kärleksfulla och uppskattande mot varandra, fick avsluta sitt liv i ihop på ett så fint sätt... Ska man sluta sina dagar på jorden så finns det väl inget finare sätt än att somna in med sin livs kärleks armar omkring sig?

Denna kärlek som mina föräldrar hade emellan sig, anser jag vara ganska unik. Inte alla har den förmågan att uppskatta den, och det lilla i livet, som faktiskt kan vara så mycket värt. Men vad det gäller gubbens morbror och hans fru, kunde jag se det kärleksbandet. De var alltid så glada, uppskattande och kärleksfulla mot varandra, vilket i mina ögon är helt unikt. Att mina tankar finns hos de som är kvar kanske inte är så konstigt. Jag har gått igenom det, jag har känt all sorg, all saknad, och jag kan göra det än i dag..

Sen kan jag också känna min egen kärlek, till MIN stora kärlek. Hur skulle jag överleva utan honom? Tanken slår mig ibland, och jag förstår hur svårt livet blev för min mamma efteråt. Lika svårt är det nu för morbroderns fru... Även han fick somna in, tätt intill sin stora kärlek.. I kyrkan sjöng och spelade Jimmy så håren på kroppen reste sig! Så starkt gjort att sjunga för sin morbror på det sätt han gjorde! Även Carina (?) sjöng, bland annat en sång av Lars Berghagen, den heter "Du är för alltid en del utav mig"  som så väl passade in, för mina föräldrar, men speciellt också för morbrodern och hans fru....