Tidsoptimistens

Tycker nästan det är magiskt! Fredagen innan midsommar, bar inte benen mig på kvällen, då jag var på akuten.. Och nu känner jag mig nästan som vanligt igen. Gjorde bara en liten dum grej igår, satt på sängkanten, lite snett i kanske 5 minuter, och på den lilla stunden kände jag att något blev på tok. Ett steg tillbaka igen, eller kanske bara ett halvt...

 

Om jag kunde lära mig att TÄNKA! Jag vet ju att jag måste tänka mina förflyttningar, hur jag sitter när jag är så här skör, men inte då... Nåja, blev inte så farligt i alla fall. Idag ska jag försöka mig på lite längre promenader. Har gått små korta bara hittills, men jag måste försöka lite mer. Tanken är att inte vara sjukskriven hela tiden ut,  utan försöka gå tillbaka lite innan. Samtidigt ska jag försöka att inte stressa på mig och skynda långsamt så det inte blir värre istället.. För sen gäller det att hålla fram till semester, minst!

 

Jaja, det vet ni väl alla, hur svårt det är att stoppa sig själv när man vill för mycket? Där är nog de flesta av oss ganska lika.