Tidsoptimistens

Skam den som ger sig... Fick igång min Laptop som helt levt sitt eget liv sedan en tid tillbka. Ibland startar den, ibland inte.. Förvisso har jag ju även en stationär dator, men nu när kroppen krånglar och jag undviker att sitta är ju laptopen alldeles perfekt då den kan göra mig sällskap i sängen..

Det har hänt så mycket märkliga saker på jobbet.. Förut, innan jag började nya jobbet som planerare hade vi en helmysig stämning i vår arbetsgrupp. Vissa gillade och fungerade man bättre ihop med än andra, så var det ju, men jag vill påstå att jag ändå tyckte att ALLA, var och en av oss hade något speciellt som jag tyckte om..Något alldeles unikt hos var och en..

Men så hände det ju saker, och mycket förändrades. Omorganisering, som självklart är jättejobbigt, men som faktiskti kan leda till något jättebra i slutändan. Bland annat slogs vi ihop med en annan central grupp, så 3 små grupper blev nu en enda stor grupp..På gott och ont förstås. Men det finns.många fördelar med detta tycker jag, eftersom vi kan hjälpa varandra på ett helt annat sätt nu, när belastningen blir högre i någon av grupperna,så blir arbetstyngden mer rättvis. En annan fördel är att få bort "vi och dom".. Nu är det bara VI, tillsammans...

Jag och Ingrid fick tjänsten som planerare, och vare sig vi ville eller inte så kommer man ju ifrån sin arbetsgrupp lite grann, eftersom arbetsuppgifterna blev så olika. Tjänsten sökte jag enbart för att min reumatolog klargjorde att min kropp inte klarade av hemtjänsten, som är ett väldigt tungt arbete för kroppen. Känner fortfarande stor sorg över detta, för jag saknar mina "gamla" så mycket. Dom (flesta) ger så mycket energi! Jag tyckte dock att detta medförde nya utmaningar och gick in i varje arbetsdag med nyfikenhet och spänning.

Däremot var jag aldrig beredd på hur en del arbetskamrater skulle visa helt nya sidor. Sidor som jag tyckte mindre om och som helt ändrade min uppfattning om dom.. Det har varit känslomässigt jobbigt. Jag vet ju att jag är väldigt blåögd, trots min "ålder" , och tror människan om gott. Men det har det varit en hel del skitsnack bakom ryggen, inte bara om oss som planerar, utan över lag.. Det mesta får vi ju reda på, men jag hoppas och tror att mycket är taget ur luften,verkar som om en del människor gillar att "röra runt i grytan" och skapa oro. Precis som om det måste vara något att "tjafsa" om jämt och ständigt och stämningen har blivit mer och mer negativ.. Egentligen jobbar vi ju ALLA mot samma mål, och allt vore så mycket enklare om vi hjälpte, peppade & stöttade varandra på vägen..

Egentligen så tror jag att vi skulle kunna ha det jättetrevligt tillsammans, om vi bara tog oss ifrån detta negativa tänkande, för det tar även "ner" dom som strävar och försöker att göra ett bra jobb och tänka positivt... För många är nog det största problemet att de inte själva längre planerar sina turer, utan att det nu görs av oss planerare.. Det är ju svårt, vi är många och med det lika många olika tycken. Tanken är att vi tillsammans ska göra det bästa vi kan, dels för kunden, men också för att vi ska trivas på jobbet..

Självklart blev jag jätteledsen för någon vecka sedan, när jag fick höra mindre trevliga saker som en arbetskamrat, (som jag även trodde var en vän), hade sagt både det ena och andra om mig.. Det gjorde ont i hjärtat, men hon hade också visat en del sidor som jag tycker var oacceptabla innan detta, men jag har försökt att slå bort det, det har varit pressat på jobbet vilket jag också tänkte var orsaken till hennes beteende.. Skitsnacket försökte jag tänka, att det kunde vara påhittat och taget ur luften, eller kanske helt enkelt någon missuppfattning, så jag lyckades även lägga det åt sidan. Det är ju helt okej attt tycka och tänka olika..

Men så här om dagen fick jag ett långt sms med anklagelser som jag inte har en aning om vad de står för. Fattar ingenting, vad har jag gjort? Jag tycker ju själv att jag försöker står för vad jag säger och gör, men det är svårt när man inte ens får veta VAD man sagt? Det enda jag konkret fick veta, det står jag för. Jag hörde 2 olika versioner om en händelse, men jag vet inte vilken av dom som är den rätta, eftersom jag inte ens var där då händelsen inträffade..

Självklart blev jag ledsen, men jag har ingenting att försvara, jag känner nu att hon har gjort sitt val, och det är nu dags att gå vidare... Ett litet svagt ögonblick tänkte jag kontakta personen som tydligen sagt att jag pratat skit, men hon har inte mått så bra senaste tiden och eftersom jag tror det hela beror på en missuppfattning låter jag detta bero.. Det är inte värt att röra upp detta ytterligare, och få fler att må dåligt på köpet!