Tidsoptimistens

Usel på att uppdatera, jag vet... Finns egentligen massor att skriva, många tankar och funderingar, men det saknas energi. Lägger krutet på det viktigaste, och då får min blogg såklart lida. Ser att det är några trogna som kikar in här då och då, det gör mig glad.. hjärtat blir lite varmt! Plötsligt händer det vet ni.. ;)

 

Har varit ganska mycket med jobbet, men tycker att det lättat senaste veckorna. Skönt! Gillar verkligen mitt jobb, men vill ju kunna planera min fritid! Oro över sonens situation tar förstås en del på mig. Eller kanske, i ärligehetens namn massor av mig! Det blir lite av en bearbetning det här, att han nu tvingas tänka om, att han inte kan jobba med det han alltid drömt om. Och som han har slitigt för att nå dit! Känns som ett slag på käften att det blivit såhär, och tyvärr känner jag mig skyldig! Även om polisutredningen visar att det INTE var mitt fel, så är jag redan skyldig i hjärtat... Det gör ont ska jag säga. Det var JAG som körde bilen! Ingenting kan ändra det! Men nu är det som det är.. Önskar väl mest att det var JAG som fick skadorna, och inte han. 

 

Jag har alltid, hur tufft det än ha varit, försökt att tänka positivt, och jag fortsätter, om än i motvind ibland, att göra det.. Ni vet, tankens kraft! Den tror jag stenhårt på, och den har fört mig rätt, många, många gånger! Jag är glad över att han har din supergoa flickvän, hon är så söt, glad, och så klok... Förresten, jag är tacksam över att båda mina barn gjort så bra val med kärleken.. Jag ser att de mår gott i sina förhållanden, och det gör mig lycklig! Jag ger allt för att mina barn ska må bra och vara lyckliga...LYCKA!

 

Alla helgona idag då! Vi har varit och tänt ljus hos mamma och pappa, tittat till vännerna som ligger på samma gård, och tänkt extra på alla andra släktingar och vänner som lämnat jordelivet. Tänt mitn lyta vid Leos träd! En liten gosse som lämnade på tok för tidigt, blott 5 år gammal... det får en att tänka till, att vara tacksam, men också för att sörja över allt hans familj måste ta sig igenom. Det värker verkligen i hela mitt hjärta! Kände aldrig Leo.men träffade honom flera gånger.. Men hans familj har berättat om honom, på ett sätt som nästan gör honom levande. De har kämpat, gjort armband, ordnat med en fight cancer promenad i vår lilla ort, och genom detta skänkt massor av pengar till barncancerfonden. Så jäkla bra gjort!!! 

 

Själv har jag under flera år bidragit med pengar till både hjärt och lungfonden och cancerfonden, men senaste tiden har barncancerfonden såklart fått det mesta.. Men när vi nu, fått en i släkten med kronisk leukemi, så går det någon krona dit också. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.. Nu ska jag fortsätta mysa vid tv;n, tända ljus och en sprakande brasa.. Var rädda om varann därute! Kramar från mig <3