Tidsoptimistens

Gav precis förslag till en vän, som är mycket arg för tillfället!!! Har ni också varit det? Så arg och besviken på en annan människa så ni inte vetat vart ni ska ta vägen??  Man kan ju inte gärna gå ut och gapa och skrika, för då blir man säkert bara inspärrad nånstans. Så jag har ett bättre tips till er! BAKA ARGA BULLAR!! 

GÖR SÅ HÄR:Gör en bulldeg, Fantisera sedan att degen är personen ni är riktigt arg, ledsen och besviken på.. knåda, kasta den i bänken, skrik, använd knytnävarna, gör vad ni vill med den, och jag lovar, lite aggressioner kommer att släppa i alla fall.... Bara ett litet tips!!!

Inatt, eller rättare sagt i morse, hade jag en riktig önskedröm. Det var en dröm som jag bett om många gånger  innan jag lagt mig om  kvällarna. Jag drömde att jag träffade mamma!! Min mamma gick hastigt bort för snart 9 år sedan, och naturligtvis lämnade hon oss alla, med oerhört många frågor..  Saknaden har varit svår, dels för att hon varit världens bästa mamma, som jag träffade i stort sett varje dag, då jag försökte hjälpa henne lite med vardagssysslorna som hon hade svårt att klara på grund av sin MS-sjukdom. Däremellan ringde vi varandra, iblande flera gånger om dagen. Hon var inte bara min mamma, hon var även min vän, min personliga rådgivare och min receptbok. Hon var både rolig, tokig och hade ett fantastiskt varm hjärta, tänkte alltid mera på oss än på sig själv. Vi har delat många glada skratt genom åren.. 

Som ni vet är jag ju väldigt intresserad av andevärlden, och jag är helt övertygad om att livet inte slutar med att vi lämnar jorden. Har ju ett par mediala vänner, och de säger båda att det finns mycket gott i huset, mycket god energi, och att jag har en röd aura, som betyder att jag är omgiven av kärlek. Min pappa har jag själv träffat efter hans död, men inte mamma, trots att jag önskat det så många gånger. En av vännerna har dock känt att hon befinner sig här då och då... Hur hon vet det, går jag inte in på här, kanhända tycker ni att jag är alltför flummig om jag går in på det....

Men i morse drömde jag, för det var väl en dröm? Allt var så fint, min syster var också med, vilket jag visserligen tycker var lite knepigt, men hon frågade om jag ville träffa mamma, och jag svarade att jag såklart ville det. Då kom hon gående, min underbart goa mamma.  Hon hade som vanligt det där hjärtfulla leendet som hon alltid hade när hon såg sina barn och barnbarn. Det var som ett starkt ljus bakom henne, som strålade fram runt sidorna av  hennes kropp, och håret såg nypermanentat ut... Vi hann bara prata en kort stund, för jag väcktes av att telefonen ringde halv 7  i morse........ Typiskt!! Jag hade velat hålla mig kvar i drömmen mycket längre, för den var så otroligt tydlig och stark. Hon såg så pigg och välmående ut, och det där leendet värmer mitt hjärta idag. Spelar ingen roll om det bara var en dröm, för det känns varmt och rofyllt i hela min kropp....

När jag började blogga för lite över ett år sedan, gjorde jag det mest på skoj, och för att ALLA andra gjorde det. Såg det som en kul grej bara. Jag är inte särskilt speciell, spännande eller rolig, utan skriver bara om min dag, som det vore en dagbok ungefär. Det jag inte visste då, var att man faktiskt genom detta, skulle lära känna många olika människor, vissa mer, andra mindre. Människor, som jag aldrig hade mött utan just bloggandet. Alla har vi erfarenheter att dela med varandra, både positiva och negativa, som ofta, mer eller mindre , lyser igenom i det vi skriver, olika människoöden, sorger och svårigheter, men också många glädjeämnen...

Jag blir ofta berörd! En av dom som har berört mig allra mest är SABINA. Sabina är en 34-årig vacker, klok och ung tjej, som lever med sina 2 söta flickor och sin sambo.. Det som skiljer henne från andra, är att hon kämpar mot en obotlig hudcancersjukdom...  Nu har hon även fått besked om att sjukdomen har spridit sig och att de hittat flera metastaser i hjärnan. När jag läste hennes senaste inlägg började jag gråta. Hur mycket ska en människa klara? Hur klarar man över huvudtaget att ta sig igenom ett sånt här besked?  Denna helg, när jag och många andra med mig, festat och levt rullan med goda vänner, helt bekymmersfritt, så har hon försökt förklara för sina barn, att hon inte kommer att leva så länge till.....  

Vad finns det för mening med det? Finns det någon som har ett vettigt svar på det? Vad är meningen med att en ung, vacker människa, som dessutom har 2 barn, sambo, föräldrar, syskon, vänner och en enorm livsglädje, ska drabbas av detta? Det känns så otroligt tungt och svårt, ändå känner jag henne inte på "riktigt"...  Om jag känner så här, hur ska inte hon och de runt omkring henne känna? Jag känner henne inte, men hon berör mig så djupt och jag går och tänker på henne, ber om att under och mirakel ska ske.......NU!

Jag tänker på henne när jag klagar över skitsaker, kommer på mig själv, och skäms. Glädjer mig än mer över vad jag har, mina barn, min älskade gubbe, mina vänner och vår hälsa. Vi är friska! Vad kan vi mer önska i denna värld? När nån av ungarna surar kan jag tänka, vad härligt att jag får vara med, och höra orsaken till varför de är sura. Vad mysigt det är att få vara med och äta middag tillsammans med resten av familjen en helt vanlig dag. Jag påminns ständigt om vad glad och tacksam jag ska vara, för jag behöver inte kämpa mot sjukdomen och mot tiden, så som hon....  Jag har lärt mig det. Men på vems bekostnad?

Sabina kämpar vidare! Det vi kan göra är att kämpa med henne. Be om mirakel, be för att strålningen gör sitt med tumörerna och ökar på tiden. Ju mer tid, ju mer chans att uppleva ett mirakel..  Vad är det som säger att inte något nytt mirakelmedel mot denna skitsjukdom snart är här? Sänder genom detta de varmaste kramarna direkt ifrån hjärtat till Sabina och hennes nära och kära......


♥

Tro är
att lita på en makt
högre än dig själv
och veta att vad än som händer
kommer denna tro att leda dig genom vad som helst
det är att tro på sig själv
och ha modet
att stå upp för vad du tror på

 Tro är
frid mitt i en storm
beslutsamhet mitt i en motgång
och säkerhet mitt i ett bekymmer
för ingenting kan röra en själ
som är skyddad av TRO
♥

Vad är egentligen meningen med det här?

Fyll inte livet med år,
utan åren med liv.

Ett jättestort Grattis till dig, och en kram direkt från hjärtat av mig!

Du ligger och vrider dig med en känsla av att det inte riktigt var DU som var med på tillställningen, en jobbig känsla av att inte vara nöjd, inte känna dig hemma... Eller så kanske du vänder på det och tycker att det är dina kompisar det är fel på. Jag måste nog träffa lite nya vänner, som kan se mig som jag ÄR, se MIG! 

Jag har varit i den här situationen tidigare i mitt liv. Det är inte roligt! En skön kväll förstörs i efterhand av att jag inte mår bra i det som hände. Ett tag gick det så långt att jag nästan inte ville träffa någon, för jag var orolig att jag inte skulle kunna vara mig själv, på det sätt som jag ville.

Idag har jag märkt att jag inte känner så längre. Jag känner mig hel och trygg i mitt umgänge med andra och imorse reflekterade jag över vad det kunde bero på. Jag kom fram till flera olika anledningar:

Idag gillar jag verkligen mig själv. Jag har aktivt arbetat med att acceptera mig själv som jag är - oavsett vad jag tidigare tyckt varit "fel" med mig så blir det inte bättre av att jag är ilsken på mig själv för det. Kärlek når mycket längre! Det gör att jag är mer nöjd med mig själv, vad jag än skulle säga och göra. Jag har större överseende med mig själv. Och då brukar det också bli "bättre"...

Jag är snällare mot mig själv generellt. Det hör ju ihop med resonemanget ovan, men det handlar också om att jag har tagit ansvar för den dialog jag har med mig själv inuti. Jag försöker att inte skälla på mig själv, utan ha konstruktiva dialoger och uppmuntra mig själv. Jag byter aktivt ut negativa mot positiva ord i alla sammanhang, om jag så talar om mig själv eller andra (det undermedvetna kan för övrigt inte skilja på vem jag riktar mitt tal till, så mycket finns att vinna på att alltid tala positivt).

Jag har också jobbat mycket på att vara sann mot mig själv. Jag har utforskat vad som är viktigt för mig, vem jag är och vad jag vill. Sedan har jag övat mig i att stå upp för det, blivit modigare i att säga vad jag tycker och inte ställa upp på sådant som inte känns bra i mig.

Det här med att vara sann handlar också om att, så långt det är möjligt, välja sammanhang, och faktiskt också vänner, som jag vet att jag trivs med, som stämmer med det jag vill uppnå och bidra med i livet. Vänner som hjälper mig att göra det, där grundtonen är positivt uppmuntrande. Sammanhang och människor som känns konstruktiva och inspirerande.

Jag har insett att det är viktigare för mig vad jag själv tycker och tänker än vad jag tror att andra tycker om mig. Jag behöver inte att andra tycker att jag är bra, det räcker med att jag själv är nöjd. (Sedan kan ju andras bekräftelse vara trevlig att få, men den är inte nödvändig för att jag ska må bra.)

Mitt fokus har skiftat från att gå utifrån och in (vad tycker andra om mig, hur ska jag vara för att behaga andra) till att gå inifrån och ut (vad kan jag lära mig av andra, vad kan jag göra för andra).

Ytterligare en sak som jag tror har påverkat den här känslan av att vara "hel" är att jag upplever att jag finns här av en anledning. Jag har accepterat att jag lever och verkar i ett sammanhang som är större än jag själv. Det ger mening till livet och gör att jag inte känner mig ensam, utan stöttad för just den jag är, så som jag är.

Kanske det kommer naturligt med åldern? Jag vet inte, jag har aldrig varit någon annan människa, men jag har noterat att det faktiskt finns även äldre människor som inte är nöjda med sig själva, så jag tror inte det. Jag tror att detta är någonting som man får arbeta sig fram till på egen hand, om man inte har det naturligt från början.

Jag hoppas att du är sann mot dig själv och andra och mår bra i det. Och om du inte känner dig helt "hel" i dig själv så fortsätt bara din strävan efter sanning och helhet, det är någonting som både du och din omvärld mår bra av. Lycka till!"

Carolina Gårdheim

För den som inte varit inne på webshopen tidigare, tycker jag absolut  ska ta en titt nu, då det även pågår en utförsäljning på vissa varor,  till och med söndagen den 18 januari. Skynda att fynda..... Här visar jag några av mina favoriter....

 

Underbara dubbla kort, att ge bort eller göra tavlor av....   25 kr/st

 
Jättevackert smycke som är tillverkat av silverpläterat nickelfritt stål. Halskedjan är 80 cm lång och den stora ringens diameter 4 cm. Design: Carolina Gårdheim.

Pris: 299,00 kr



Berlocker med olika budskap  39 kr


Anteckningsböcker med olika motiv & kloka ord.   79 kr



Halssmycke: 3 ringar med text på läderband.   149 kr



Damtop med olika budskap     99 kr

 

Vackra tändsticksaskar  från 10-25 kr

Mitt goa syskonbarn Fredrik kom förbi i eftermiddag och överraskade oss riktigt!
Han klarade nämligen körkortet idag! Sken som en sol gjorde han förståss, och fjantiga faster började
nästan att böla!! Endast jag och Casper var hemma när han kom, så bara vi två fick äran att
åka med på en tur!! Jag är så glad för hans skull!! GRATTIS GRATTIS & KÖR LUGNT!

Plantarfasciit är en vanlig orsak till hälsmärta. Ordet hälsporre kommer av att man ibland på röntgen kan se en liten ben-nabb, med formen av en sporre under hälbenet. Det är dock inte hälsporren i sig som gör ont. Vid röntgen av foten kan en hälsporre ses också hos människor som inte har smärta här. Således är termen plantarfasciit att föredra. Plantarfascian är ett bindvävsstråk som löper under foten och fäster i hälbenet via en senig övergång.

Orsak

Smärtan vid plantarfasciit utlöses av någon form av överansträngning. Ofta har den som drabbas ökat belastningen av foten, till exempel ökat träningsdosen vid löpning. Också byte av arbete till ett arbete med mer stående och gående kan utlösa besvären. Om man samtidigt med belastningsökningen går på hårda underlag i skor med dålig stötdämpning och dåligt stöd ökar risken ytterligare att drabbas. Besvären kan också debutera utan säker koppling till något av ovanstående.

Symtom

Det mest typiska symtomet är belastningssmärta i samband med att en aktivitet startas. De första stegen på morgonen och efter vila gör oftast mest ont varefter smärtan kan gå tillbaka något för att sedan återkomma vid en längre tids belastning. Smärtan kan i vissa fall vara så kraftig att den omöjliggör idrott eller arbete som kräver gående. Karaktäristiskt för plantarfasciit är att smärtan är lokaliserad till en punkt under främre delen av hälen mot fotens insida.

Diagnos och undersökning

Diagnosen ställs oftast med stöd av sjukdomshistorien och med undersökning av foten där tryck på den ömma punkten enligt ovan utlöser smärta. Om stortån böjs kraftigt uppåt sträcks plantarfascian och fästet i hälbenet irriteras vilket kan utlösa smärta hos några. Om besvären eller smärtlokalisationen inte är typiska kan vidare undersökning behövas. Med röntgen och magnetkamera kan ett utmattningsbrott, en så kallad stressfraktur ses. Också smärta utlöst av nerver som hamnat under tryck eller löper i en trång passage kan ge likartade besvär.

Prognos

I ett första skede rekommenderas endast ändrad aktivitet. Den aktivitet som utlöser smärtan bör undvikas. För de flesta ger smärtan med sig på någon eller några månader. För några kan dock tillståndet bli mer långvarigt.

Behandling

Utöver att undvika de aktiviteter som utlöser smärtan rekommenderas byte till skor med bra passform, stöd och stötdämpning. Använd gärna skor också inomhus och hemma. Ibland kan ett inlägg som ökar stötdämpningen alternativt avlastar den ömma punkten hjälpa. Ett skålformat inlägg för hälen kan också ge lindring då det kan stötta den fettkudde som normalt ger stötdämpning under hälen.

På många håll i Sverige används en speciell form av tejpning som syftar till att behålla fotvalvet och avlasta plantarfascian. Både på kort och lång sikt är erfarenheterna av denna behandling god. Tejpningen kräver specialkunskap och den behöver göras om varje vecka, eftersom tejpen lossnar, under ett par veckors tid.

Antiinflammatoriska läkemedel, såväl receptfria som receptbelagda, kan ibland lindra smärtan. Kortisoninjektion mot plantarfascians fäste kan ge en ofta övergående effekt. Dock finns risken att man skadar hälens fettkudde varför man bör vara försiktig med detta.

Stötvågsbehandling, liknande den som används vid njursten, och kirurgi förespråkas på vissa håll. Resultaten och åsikterna om dessa behandlingar går dock isär. Vid kirurgisk behandling skärs en del av plantarfascian av vilket på längre sikt kan påverka fotens stabilitet.

Vi finner så stor lycka
i barnens skönhet och glädje
att hjärtat inte ryms i kroppen

♥

Känner du igen känslan Björn?